Katt epilepsi

Vår tidigare gamla katt hade några EP anfall några gånger.Men bara 3-4 gånger.Han fick det en kort period när han var 17 år,men han när han var 20 år somnade han in.Eftersom han verkade må bra i övrigt fick han inget för det,förutom att de sista åren var han nästan aldrig själv.Om jag varit du hade jag tagit katt till veterinär,kanske finns det hjälpmedel/medicin som underlättar.Nej jag hade inte avlivat i första taget,bara om det inte finns nåt att göra åt det och om katten. Verka må dåligt.

Vi var till veterinären med honom igår, de har tagit blodprover på honom och är i igång med utredning. Han är 1 år och 9 månader, mår väldigt bra i övrigt. En glad, kelig, lekfull och snäll kisse. Älskar att vara ute lika mycket som han älskar att vara inne och sova/gosa med oss. Så i övrigt är han frisk nu, han hade problem med förträngda bronker (luftrör) men fått medicin för det och mår nu bra. 

Han har fått en B-vitamin spruta och ska få 2 sprutor till nu de närmsta dagarna för att se om det kan vara brist på det som utlöser anfall. Annars får man gå vidare i utredningen. Läst väldigt mycket angående kost och foder man köper till sina katter, så har beslutat mig för att börja laga egen kost till honom blandat med bra mat från djuraffär. 

Så jag hoppas innerligt att det är brist på B-vitamin så han slipper anfallen. Man gör ju allt man kan för sina små älskade pälsdjur.

Vilket långt liv er kisse fick, det är alltid roligt att höra. Skönt att han mådde bra i övrigt

Ja fortsatt att kämpa och läsa.Vår katt hade även njurproblem i många år.Men vi gjorde allt för att han skulle må bra,precis som du gör nu.Så länge din katt verkar ok och inte plågas så kämpa på.

Ja, det är ju en instinkt man har som ägare till djur. De är ju trots allt en familjemedlem. Sålänge de inte lider, då skulle jag ta beslutet för deras skull att låta de somna in. Annat tycker jag är själviskt. 

Vet du några bra vitaminer man kan köpa till katter, jag har läst på väldigt mycket om kost etc men vitaminer är jag inte helt insatt i.

Tyvärr vet jag inget om vitaminer/mediciner men hoppas du hittar.

Min lilla kisse har äter nu medicin mot sina epilepsi anfall och mår hur bra som helst!! :) Fy vad jobbigt det var under den där perioden, något jag aldrig vill uppleva igen!

Jag skaffade en kisse för drygt ett år sedan, en kattunge. Under förra sommaren när det var som varmast fick han ett anfall. Jag förstod inte vad det var som hände, men han krampade under någon minut eller så. Efter denna händelse verkade han må toppen så jag gissade på värmeslag.
Så under sensommaren fick han ytterligare anfall, fast värre. Han kissade ner sig, tuggade fradga, anfallet varade längre. Dygnet efter fick han ytterligare två anfall. Gick då till veterinär som tog prover för utredning, blev många turer fram och tillbaka. De trodde han fått toxoplasma. Stark pencillinkur sattes in.
Så i september fick han en morgon ett anfall som aldrg upphörde. Han krampade i omgångar under en timme. Mellan anfallen så försökte han resa sig men hela bakkroppen släpade efter och han tappade balansen. Akut in till veterinär. De trodde då att det kunde vara epilepsi, de gav honom kramplösande. För att vara säkra behövde de lägga in honom för magnetröntgen och utredning. Detta skulle förstås kostat mig hur mycket som helst, trots försäkring.

Så, prognosen såg inte god ut. Kissen var bara dryga halvåret gammal. Epilepsimedicin innebär risk för leverskador så han skulle behöva åkt in för provtagning av levervärden en gång i halvåret, livet ut. Att börja livet med medicinering som skulle innebära att jag skulle behöva vara hemma och ge honom medicin på bestämda tidpunkter, varje dag, med dessutom andra hälsorisker för kissen, livet ut kändes inte värdigt. Och ingen visste om medicinen skulle fungera.

Så jag fattade beslut att avliva där och då. Begärde obduktion vilket visade på epilepsi, så beslutet jag fattat var rätt. Hur du gör och resonerar kan bara du bestämma och känna, för mig var det inte ett värdigt sätt att börja livet på.

Tråkigt att höra om din lilla kisse :( verkar som han fick väldigt kraftiga och långvariga anfall. Min kisse fick ett kraftigt anfall som varade i ca 1 min, sen har han fått några mindre. För oss var det inget alternativ att ta bort honom eftersom vi visste att han skulle bli anfallsfri och må bra som vilken frisk kisse som helst när han får i sig medicinen. Vilket har funkar hur bra som helst. Som du säger ska han på provtagning igen, för att se så han får rätt dos i blodet. 

Vi ger honom en halv tablett morgon (innan jobbet) och en halv tablett på kvällen, det är ändå tider vi är hemma. Skulle vi åka bort har vi många nära och kära runt omkring oss som mer än gärna hjälper oss vid dessa tillfällen. 

Synd att din kisse inte gick att rädda, vet hur tragiskt det är. Tyckte att det var nog så tufft och jobbigt när vår lille Vincent hade sina anfall. Hoppas du får en lyckligare historia om du skaffar en ny katt en dag. Kram!

Jag har kvar brorsan till kissen jag fick ta bort. Och skaffade nästan direkt en kattkompis till honom. Så jag har två kelgrisar där hemma nu som har det hur bra som helst.

Ja, det är verkligen jobbigt när man måste fatta sådana beslut, men det ingår ju tyvärr när man skaffar sig djur. För mig skulle det inte funkat att behöva passa tider på det sättet så det i kombination med de andra faktorerna gjorde att det kändes som det mest humana mot min kisse. Han var totalt utslagen hos veterinären, som en urvriden trasa när man lyfte honom. Jobbigt som sagt, men nödvändigt.

Va mysigt :) De är ju så härliga, de små pälsbollarna :D

Ja, jag är så glad och tacksam över att min kisse inte tog någon skada av sina anfall, skulle varit otroligt tufft att ta ett sådant beslut. Självklart hade jag gjort det om det varit det bästa för honom så han slapp lida. Så han (och vi) har haft väldigt tur i allt elände. Så nu kan han leva ett fullt normalt kattliv i flera år till. Så härligt att se honom springa ute (vi bor på landet) och jaga och busa :)

Lycka till med dina små kissar :)