Katt epilepsi
Jag skaffade en kisse för drygt ett år sedan, en kattunge. Under förra sommaren när det var som varmast fick han ett anfall. Jag förstod inte vad det var som hände, men han krampade under någon minut eller så. Efter denna händelse verkade han må toppen så jag gissade på värmeslag.
Så under sensommaren fick han ytterligare anfall, fast värre. Han kissade ner sig, tuggade fradga, anfallet varade längre. Dygnet efter fick han ytterligare två anfall. Gick då till veterinär som tog prover för utredning, blev många turer fram och tillbaka. De trodde han fått toxoplasma. Stark pencillinkur sattes in.
Så i september fick han en morgon ett anfall som aldrg upphörde. Han krampade i omgångar under en timme. Mellan anfallen så försökte han resa sig men hela bakkroppen släpade efter och han tappade balansen. Akut in till veterinär. De trodde då att det kunde vara epilepsi, de gav honom kramplösande. För att vara säkra behövde de lägga in honom för magnetröntgen och utredning. Detta skulle förstås kostat mig hur mycket som helst, trots försäkring.
Så, prognosen såg inte god ut. Kissen var bara dryga halvåret gammal. Epilepsimedicin innebär risk för leverskador så han skulle behöva åkt in för provtagning av levervärden en gång i halvåret, livet ut. Att börja livet med medicinering som skulle innebära att jag skulle behöva vara hemma och ge honom medicin på bestämda tidpunkter, varje dag, med dessutom andra hälsorisker för kissen, livet ut kändes inte värdigt. Och ingen visste om medicinen skulle fungera.
Så jag fattade beslut att avliva där och då. Begärde obduktion vilket visade på epilepsi, så beslutet jag fattat var rätt. Hur du gör och resonerar kan bara du bestämma och känna, för mig var det inte ett värdigt sätt att börja livet på.
