Min man kör över min vilja helt.

Han ska vara borta i 10 dagar. Jag jobbar 4 nätter av dessa, 3 vardagar och en helgnatt.

 Jobbar 2+2 nätter.

Behöver alltså sova innan jag kliver på passet och efter jag klivit av, samt mellan de nätterna då.

Dottern behöver köras på morgonen precis när jag kommit hem..nästan och hämtas från fritids den tiden jag vanligtvis går upp på em. Behöver sova runt 7 timmar för att orka jobba igen på natten.

Vilket jag inte kommer hinna då.

Båda döttrarna har aktiviteter som vissa dagar börjar och slutar när jag vanligtvis sover och vissa dagar slutar när jag redan åkt till jobbet. Därav då problemet med hämtning och lämning. Ena dotterns aktivitet är särskilt viktig just under denna period av olika anledningar så hon måste vara med.

Ena dottern har svårt att gå upp och komma i säng pga. adhd.

Samt att vi inte vet än om det äldsta barnet(20 år) öht kommer vara hemma nattetid så döttrarna inte ska vara hemma ensamma hemma kväll och natt.

Jag tycker de är för små för att klara sig själv då.

Jag ser faktiskt inte några stora problem... Barnen borde klara av att gå upp själva, om den yngre behöver hjälp så kan väl de äldre syskonen hjälpa till? Gör mat så kan de värma, på eftermiddag/kväll?

Jag undrar vad det är som du är sur över? Är det att han ska göra något utan dig?

Är du ok med att hindra din partner på en kanske sista resa med sin pappa?

Du reser aldrig bort eller är borta från hemmet?

Jag tycker att man ska ställa upp för varann, unna varandra saker/upplevelser. Nu är det han, en annan gång är det du.

Jag är ledig de andra dagarna. Jobbar runt 10-12 nätter per månad.

Jag hinner oftast hem i tid. Ibland kommer jag precis när dotterns skola börjar och ibland 30 minuter innan. Det beror på trafiken, broöppning eller om jag måste fixa nåt på jobbet innan jag går. Är liksom inte bara att släppa allt och gå.

Resan är förvisso bunden till ett visst datum men återkommer varje år. Och det som stör mig är att han planerade och bokade resan och sen berättade för mig.

Ja sömnen är oerhört viktig för mig då jag absolut inte får bli trött på natten. Har ansvar över en annan persons liv genom apparater och medicin så måste vara alert.

Han skulle absolut låta mig åka iväg själv. Skillnaden är att jag aldrig skulle lämna honom och barnen i en sån här situation. Jag skulle se till att allt funkade helt här hemma först både för honom och barnen.

Min vilja är både att han inte åker alls och att han borde ha kollat med mig först och förstår att han sätter oss i en jobbig sits och inte bara nonchalerar det.

Han får mer än gärna göra saker utan mig och barnen. Gillar själv inte ens att resa. Han har gjort många resor utan oss men då har det varit mer planerat.

Om det gick att lösa, tror du verkligen då att jag oroat mig???

Är det inte jobbigt att vara så negativ? Att se hinder i precis alla lösningar?

Okej, men då kommer ni alla troligen dö då eftersom situationen är olöslig.

Vad är din fråga egentligen? Helt normalt att bli sur över att bli överkörd, men ditt maniska Det går inte går till överdrift. Jo det går, men det blir stökigt. Att du hävdar att det inte går löser ju ingenting.

Vad vill du få ut av tråden? Din man kommer inte stanna hemma. Och med tanke på hur icke lösningsfokuserad du är, är det inte konstigt att han skiter i att kolla med dig.

Men ärligt, TS. Ta dig i kragen. 20-åringen kan sova hemma tre nätter. Tävlingen kan lösas.

Min tjej tävlade också aktivt under flera år, jag har inget körkort. Ibland kunde inte min särbo ställa upp, men jag löste det ändå. Jag frågade lite runt bland föräldrarna på träningen om någon hade möjlighet att plocka upp henne på vägen. En pappa ställde upp, och jag såg till att skicka med en stor påse hembakade muffins till båda honom och tjejerna. Nästa gång det var tävling behövde jag inte ens fråga, då stod dom i kö och erbjöd sig.

Men där är skillnaden på dig och mig. Jag är lösningsorienterad. Och då fixar det sig.

hon ska inte behöva se varken möjligheter eller problem om hennes man tagit sitt ansvar för familjen istället för att sätta sig själv först

inte alla gillar att curla vuxna människor

Jag förstår inte riktigt hur du tänker, menar du att eftersom mannen agerar självis t och inte tänker på barnen så ska ts göra det istället för han själv som sig borde?

Jag läste också ditt första inläggÄven där lägger du över ansvaret på ts när ansvaret faktiskt är mannens, det är väl ändå han som ska hitta någon som kan ställa upp då det är han som ska åka bort men du tycker alltså återigen att det är ts som ska lösa problemen åt honom? Han är väl inte förståndshandikappad heller han är ju en vuxen man som är kapabel både att jobba och köra bil mm och då ska han väl också klara av lösa situationer i hemmet som han själv orsakat?

Om ts eller någon i liknande situation fortsätter att curla mannen och låta hans själviska ageranade gå ut över familjen så kommer han aldrig ändra på sitt beteende.

Så om inte för ts skull så borde hon för barnens skull se till att kräva lite ansvar av honom också

Jag förstår inte riktigt hur du tänker, menar du att eftersom mannen agerar självis t och inte tänker på barnen så ska ts göra det istället för han själv som sig borde?

Jag läste också ditt första inläggÄven där lägger du över ansvaret på ts när ansvaret faktiskt är mannens, det är väl ändå han som ska hitta någon som kan ställa upp då det är han som ska åka bort men du tycker alltså återigen att det är ts som ska lösa problemen åt honom? Han är väl inte förståndshandikappad heller han är ju en vuxen man som är kapabel både att jobba och köra bil mm och då ska han väl också klara av lösa situationer i hemmet som han själv orsakat?

Om ts eller någon i liknande situation fortsätter att curla mannen och låta hans själviska ageranade gå ut över familjen så kommer han aldrig ändra på sitt beteende.

Så om inte för ts skull så borde hon för barnens skull se till att kräva lite ansvar av honom också

Det här med faktum hjälper inte om ts istället ställer honom inför fullbordat faktum genom att åka iväg till släktingar eller vänner innan han åker iväg och säger att nu får han lösa allt.

Hon borde alltså ställa honom inför fullbordat faktum istället så att han tänker till och inte tar saker för givet och nästa gång gemensamt med ts kommer överens om saker, det är ju inte att han vill åka som är problemet utan hur han bara förväntar sig saker och sätter sig själv före alla adnra, så ska inte en pappa eller en partner fungera.

Tycker ts ska säga till mannen att så här är det 1 dag innan du åker så komemr jag att åka iväg så nu får du antingen läsa och fixa med allt som har med barnen att göra eller så får du stanna hemma och så här kommer jag att fortsätta att göra tills du inser att i en familj finns det mer än en person och att man tillsammans kommer på lösningar, och att det faktiskt ligger mest på den som vill åka iväg att ta största ansvaret för att det löser sig, det borde ju vara i dennes intresse mest tycker man.

Om ts inte sätter ner foten så kommer det här fortsätta, det här är ju inte första gången han gör så här och det kommer inte vara sista heller om inte TS sätter ner foten, han vet ju att hon tar hand om allt så att han slipper.

Tycker båda vuxna får skärpa till sig lite.

Jag tror ärligt inte du har försökt alls. Vad har du gjort nu när du har försökt trixa och mixa? Vilka möjligheter har du provat?

När du ändå är igång att rätta ditt förra inlägg - lär dig skilja på de och dem. Du använder konsekvent dem där det ska vara de vilket faktiskt är ett mer störande fel än ett uteblivet "inte". De är subjektform. Kan ersättas med jag, du, han, hon, vi och ni. Dem är objektsform som kan ersättas med mig, dig, honom, henne, oss och er.

Men vilka lösningar hade du velat se som ändå innebär att han reser? Du har inte svarat på det än. Så ingen i familjen kan acceptera minsta omak eller uppoffring för att det ska vara en bra lösning för dig? Din son kan väl bara säga att han är upptagen de få dagarna och inte kan ta jobb just då. Du och din man kan ju kompensera honom ekonomiskt om det inte går på annat sätt.

Jag tycker ändå det känns sjukt egoistiskt av alla i familjen att inte kunna ställa upp lite när det är så viktigt för din man. Är det så du uppfostrar dina barn? Att inte ställa upp eller hjälpa till alls eftersom man inte "ska kunna kräva sånt"?

Märker du inte att du uppfostrar din son att bli exakt som sin pappa?

Så han kan om han vill ha en vecka ledig, men två dagar kunde han inte fråga om? Och du vill lära honom att ta ansvar men är nöjd när han väljer ett osäkert timvikariat istället för fast jobb?

Jahadu. Lycka till med den ungen.