Novemberbebisar 2015

Tjoho! Vad kul att se så många novembermammor! :D För mig är det första gången och det känns smått overkligt.

 

Jag är i vecka 8 (7+1) och beräknad i början av november! Sedan förra veckan mår jag pyton. Har inte spytt men det känns som att jag nästan önskar att få göra det, så att illamåendet kanske försvinner...

 

Just nu funderar jag på det här med att berätta. Vi har berättat för våra bästa vänner men tänkte vänta några veckor till med att berätta för resten. Men alltså, det är ju nuuu man vill berätta... går inte dölja mitt mående. Funderar på att berätta för jobbarkompisar på måndag, så att de inte tror att jag går omkring och ska ha magsjuka stup i kvart.

 

Hur har ni gjort? :)

Hej!

Jag vill lugna er som säger att ni har minskade symptom. Jag har haft symptom som kommer och går. Molvärken är inte varje dag. Illamåendet varierar. Bröstsmärtan varierar. Dessutom har jag tagit måånga gravtest och överanalyserat dom. Strecket har varit svagt vissa gånger och mindre svagt vissa gånger. Igår tog jag och min sambo tjuren vid hornen och betalade för ett tidigt ultraljud. Det vi fick se där var otroligt! En litet foster med tickande hjärta och armar som rörde sig, endast v 9+1. Så fint!

Så nu har jag bestämt mig för att sluta överanalysera mina symptom som beter sig lite hur som helst. Och inte ta något mer test. Jag tror det är helt normalt att symptomen blir mindre i perioder!

:)

Det kostade 800 kr för oss, men jag tror att det skiljer sig från län till län. Men lätt värt det om man har råd och lägger massa energi på oro! :) I de allra flesta fall så är det ju faktiskt en helt friskt liv där inne!

Jag förstår din oro precis, men det kommer gå bra! Lycka till!!! :)

Är det någon som kan känna livmodern? :) Imorse kände jag nåt hårt och brett lite till vänster under naveln. Försvann när jag hade kissat! I övrigt vettetusan hur mycket mage jag fått. Tippar på att mycket av det som syns är gaser :P Jag längtar så tills det syns "påriktigt" :)

Så kan det ju vara :) Det kanske är orsaken till att jag känner den endast då jag är väldigt kissnödig och kissblåsan trycker upp. Ska till bm på fredag, så hoppas att hon kanske kan känna den och lugna mig, haha. Tycker typ att jag var större för nån vecka sen, men kanske att det är att jag är mindre svullen nu. Jag är i v. 14+1. Vilken vecka är du?

 

 

Åhå :) Jag ser den inte så som du gör, men jag känner den absolut på morgonen när kissblåsan är full!

Beklagar :(

Det var ett tag sen jag skrev i den här tråden men nu hoppar jag in igen :)

Grattis till alla nyblivna mammor!!! :) Så pepp! Tänk att det nu är november!!!

 

Idag är det bf för min del. Mitt första barn så jag vet verkligen inte alls hur det ska kännas när det sätter igång. Hur som helst, Igår morse gick slemproppen och det var en rätt blodig variant så vi åkte in på koll. Visades att min livmodertapp då var helt utplånad, men jag var inte öppen något. Har nämligen haft lite "värkar" (eller snarare sammandragningar med lite mensvärk) ett tag. Under gårdagen så blev mina sammandragningar kraftigare, men ändå inte så att det påverkade mig så mycket. De kom både regelbundet och oregelbundet, allra mest då jag låg ner på sidan??

Inatt har jag haft samma sak. Har lyckats sova någon timme men sedan klockan 4 har jag haft "värkar", som känts starkare än under gårdagen, men fortfarande riktigt hanterbara. Jag steg upp vid 7 för att se ifall de skulle hålla i sig. De gör de inte!!! Förstår inte riktigt vad som händer. När jag sitter och står känner jag dom inte alls på samma sätt. Kan få sammandragning men de gör inte ont på samma sätt som då jag ligger. Är jag i latensfasen eller är det förvärkar?

Suck! Jag vet att bebis kommer när den kommer men denna väntan... då man inte vet....

 

 

Hej alla ni som befinner er mitt i en lång latensfas!

Min startade i tisdagsmorse och först i lördagskväll kom lillan till världen! Jag är överlycklig men väldigt skärrad över veckan som varit. Det är jäkligt svårt som förstföderska (och säkert också som icke förstföderska) att veta när det är dags. Man ska följa riktlinjer hit och dit. Vara öppen si och så mycket. Värkarna ska ha en viss karaktär och vara regelbundna.

Jag blir så förbannad när jag läser det ni skriver Amazinglife och Lilletroll. Jag hade precis som ni. Jag åkte in på sovdoser. Blev hemskickad. Låg med värkar. klockade. Dom var regelbundna ibland med 4 minuter. Ibland 10 minuter. Sista natten med sovdos innan lillan kom till världen gick det inte sova alls. På lördagmorgon bestämde de för att ta hål på mina hinnor och då började det äntligen hända saker. Jag var dock så trött vid det laget att min smärttålighet var nere på noll. Jag var totalt utslagen och hade jag haft turen att en otroligt skicklig och inkännande barnmorska började sitt pass och var hos mig under den aktiva fasen vet jag inte vad jag gjort. Ja, jag hade såklart klarat det - för det gör man ju!!! Men jag vet inte hur jag hade mått efteråt, då det känns så jäkla viktigt att bli sedd och trodd. Jag hade tyvärr otur men barnmorskor innan som inte förstod sig på mig. Jag kände mig nästan ivägen då jag kom in på sovdos, som att jag är lite vek...

Att gå i flera dygn med ett värkarbete som inte går framåt men som likväl gör ONT är påfrestande för psyket och kroppen!!!! Speciellt då man inte upplevt känslan förut. Nu vet jag att jag inte kommer acceptera det nästa gång.

Barnmorskan som var med mig under den aktiva fasen jobbar även som samtalsbarnmorska vid traumatiska förlossningar och hon var arg på att det blivit som det blivit. De skulle tagit mina hinnor tidigare. Hos en del kvinnor behövs den hjälpen.

Nu gick allt superbra och kvinnokroppen är så jäkla cool!!! Kroppen orkar trots dagar med värkarbete och sömnbrist. VI KAN! Men det är så jäkla synd att riskera att få en dålig upplevelse av sin förlossning.

Stå på er!!! Och lycka till! Jag är helt säker på att det kommer gå hur bra som helst. Era kroppar är otroliga! Och snart kommer det en bebis på bröstet. Och ja, smärtan försvinner verkligen direkt!

Kram på er!

Jag kände precis som du natten innan igångsättning. Men jag vill ge dig pepp nu! DU KLARAR DET! Kroppen klarar så mycket mer än man tror. När du tror att du inte orkar mer så har du kraft över!!! Jag vill inte peppa ner med mitt förra inlägg.

Du ska sättas igång imorgon, det är där du är nu. Du har ett delmål som du vet ska hända. Och du kommer att klara det här vare sig du får en tuff natt inatt eller inte. Vare sig du har sovit dåligt i flera dagar, kanske ingenting alls. Eller vare sig du har kämpat länge.

När det väl sätts igång kommer det känns skönt! Och är det så att det blir jobbigt inatt, åk tillbaka för att få hjälp. Be någon att hjälpa dig att stå på dig om du inte orkar. Men jag lovar att du kommer att klara det här!

Det finns epidural och det finns lustgas. Ja, det finns ju en massa smärtstillande. Jag tycker det hjälpte jättemycket när det väl satts igång, att äntligen få andas i lustgasen, att få epidural. Jag hade det från start när de tog vattnet.

Din kropp är fantastisk! Det kommer du märka! All pepp till dig!!!

Är riskerna med värkstimulerande att det blir sugklocka eller kejsarsnitt alltså? Och är dom så stora?

Jag har förstått att epidural kan ta bort känslan eller kraften av krystningarna men väldigt många väljer ju den bedövningen. För mig var det inte alls så, jag kände helt plötsligt hur hennes huvud gled ner och efter 10 minuter var hon ute. Kraften i krystvärkarna var det inge fel på, och jag hade den från start med extradoser.

Jag tänker att dom går efter riktlinjer, det ska man ju göra i vården. Men ibland undrar jag var medmänsklighet och individanpassning finns...