• aldente

    Trött på att min kille inte säger ifrån????

    BioBonus skrev 2015-02-26 12:05:11 följande:
    Nej, när det gäller att plötsligt "bli med" hund så anser jag inte att man ska bita sig i läppen och acceptera. Jag håller med om att man ska välja sina krig, men det här är inte acceptabelt. Inte utan kommunikation från mammans sida. Hon borde självklart ha kollat av med er innan hon sa till dottern att valpen kunde komma med till er.
    Det är så många fel i det här hundköpet *skakar på huvudet*
    Hela situationen är så fel och jag tycker synd om hunden. Och nej mamman har inte sagt ett ord om denna hunden till min sambo. Jag blir bara rädd att detta och mycket annat kommer att eskalera. Jag är nyinflyttad sedan 1 månad hos min sambo och jag ser bara hur vårat liv kommer bli styrt av hans X. Min sambo vill inte skapa någon större konflikt med flickans mamma för flickans skull.

    Min sambo kommer ringa sitt X och säga vad han tycker, min sambo är hemma nu men har inte sagt ett ljud angående situationen igår mer än att han är frustrerad.

    Min sambo är samtidigt rädd att förlora sin dotter och att hon hela tiden vill vara hos sin mamma där valpen är.
  • aldente
    Anonym (Mäh) skrev 2015-02-26 12:26:43 följande:

    Varför klagar du på mamman?

    Om din sambo inte ens har sagt att hunden inte är välkommen utan tvärtom sagt ja till sin dotter så kan ju detta omöjligt vara mammans fel!

    Typiskt bonusmamma beteende - allt är alltid biomammans fel oavsett om hon gjort nåt eller ej.

    Skäll på din mes till man istället!


    Jag vet inte om du läst tråden men naturligtvis är jag frustrerad på min sambo med som inte har stake eller styrka att säga ifrån. Klart jag är förbannad på mamman, varesig hon är hans X eller inte. Man skaffar inte hund om man inte kan ta hand om den.
  • aldente
    wordsfrommykeyboard skrev 2015-02-26 12:37:54 följande:

    Tycker det är otrolgit dålig stil att bete sig som vissa vuxna har gjort, en hund är ett ansvar, man skaffar inte en hund för att låta ett barn ta huvudansvaret för den och man ålägger inte heller ansvaret på andra vuxna.
    Ts din man är faktiskt det största problemet även om mamman är orsaken till det från början.

    Jag tycker du ska sluta curla din man för du gör likadant mot honom som han gör mot sin dotter, det är dags att säga nej och visa att det inte alltid går att få igenom sin vilja.

    Hunden bör lämnas tillbaka till säljaren eller säljas till någon som kan ta hand om den både när det gäller ansvar och tid.


    Jag vore tacksam om du har något tips på hur jag ska vidröra denna känsliga punkt med min sambo utan att jag blir den elaka. Håller med om att hunden skall lämnas tillbaka och denna hunden borde aldrig blivit köpt från första stund. Tyvärr har jag ingen rätt att säga till min mans X att hon borde lämna tillbaka hunden även om jag har väldigt god lust till det.
  • aldente

    Jag har inga problem att prata med min sambo om detta, men jag tycker det är jobbigt att jag blir den "elaka" som inte vill ha hunden här. Även om min sambo inte heller vill ha hunden här, vill han inte säga nej eftersom han känner sig underlägsen tror jag. Han vill bara göra sin dotter lycklig.

    Jag på min sida är inte lika glad, jag rullar ihop mattor, dammsuger och ser att hunden inte tuggar på sladdar.

    Dottern sitter mest men ögonen på iphonen.

  • aldente

    Ja det är ju tyvärr så att detta har gått ut över förhållandet ( från min sida) och jag tycker hela situationen är absurd.

  • aldente
    nymedlem skrev 2015-02-26 12:58:43 följande:
    Samtidigt kan jag förstå din man. Det är nog inte det lättaste att säga nej när det gäller en gullig hundvalp.

    Om dottern ringer efter träningen och vill bli hämtad för att hon inte orkar vänta 20 min på bussen, inte vill gå hem för att det regnar eller liknande så är det nog enklare att säga nej. Men en ny hundvalp....det skulle jag aldrig kunna neka om det gällde mitt barn.

    Har hon eget rum hos er? Låt henne ha hunden där så får hon ta hand om kiss m.m.

    Ställ krav på flickan men ge henne chansen att visa om hon kan ta hand om den eller ej.

    Släpp tankarna på om mamman jobbar eller inte, kan nästan garantera att dottern velat ta med sig valpen oavsett.

    Ras?
    Jag förstår min man med, det är det som gör hela situationen jobbig. Jag vet hur han har slitit under alla dessa år och naturligtvis är det lättare för honom att jag blir frustrerad än att dottern blir ledsen. Ja hon har ett rum här men är sällan i det utan vill vara med oss vuxna. Jag tvivlar inte på att dottern kan ta hand om hunden men hon ser inte att hunden fäller, biter på lister och tar med sig grus in som vi vuxna som inte önskar hunden här får plocka upp.

    Jag har inte hjärta heller att be dottern dammsuga hela lägenheten efter träning för jag vill inte bli den elaka styvmodern.

    Rasen är Tibetansk Spaniel.
  • aldente
    wordsfrommykeyboard skrev 2015-02-26 13:12:06 följande:
    Det kommer bli en ohållbar situation ts, det säger sig själv att det här går ju inte.
    Jo det förstår jag med.
  • aldente
    Anonym (XZ) skrev 2015-02-26 14:30:28 följande:

    Din kille gör ju dottern en rejäl björntjänst när han aldrig säger nej, hon kommer bli helt odräglig och folk kommer inte vilja ha med henne att göra.


    Japp det vet jag och jag säger att han skjuter sig själv i foten. Men hur talar man om det på ett fint sätt? Jag som "styvmamma" och person har svårt att kritisera hans uppfostran då han tagit hand om dottern från dag ett.

    Sambon sa att jag skulle försöka glömma detta men jag känner aggen inom mig. Samtidigt är jag rädd att detta kommer hålla på tills den dagen jag ligger i graven. Sambon har sagt att det ska bli ändring på detta men jag har väldigt svårt att se att han ska säga ifrån både till barnet och hans X. Han ska prata med henne idag så vi får se vad resultatet blir.

    Jag lutar mig tillbaka, inväntar när detta samtalet skall tas och se om min sambo har stake nog att "ordna" detta som han säger.
  • aldente
    BioBonus skrev 2015-02-26 15:22:05 följande:
    Jag hade blivit skitförbannad på pappan om han inte sa ifrån. Det är ingen liten omställning ni tvingas till utan ni blir med hund.
    Om han nu inte vågar säga ifrån, så får han kompromissa med dig.
    Dvs - han får gå med på att sätta sig med dottern och dra upp riktlinjer för vad som gäller när hunden är hos er. Hon tar fullt ansvar för vovven. Hon dammsuger efter den utan att knota. Vovven är på hennes rum tills dess att hon har gjort den rumsren. Etc. Ni anmäler henne och vovven till valpkurs som är obligatorisk för henne att gå på.
    Är riktigt förbannad. Han har gjort klart för dottern att hunden inte bor här så den kommer inte vara här halvtid. De gånger hon haft med hunden är det för att ingen hemma hos mamman är hemma och jag tycker det är fel att vi ska behöva passa på hunden bara för att mamman och hennes familj jobbar.

    Hon får gärna ha med hunden någongång men då ska det finnas någon hemma hos mamman om det skulle hända hunden något.

    Jag och min sambo har haft detta pratet innan men likt förbannat kom dottern hem med hunden ändå.

    Hundens ägare får ta den biten med valpkurs.
  • aldente
    Ess skrev 2015-02-26 16:03:10 följande:
    Mamman får boka in hunden på hunddagis när hon jobbar.
    Ja vi får se om hon klarar det under jobbtiden.
  • aldente
    Anonym (x) skrev 2015-02-26 17:59:44 följande:

    jag kanske har missat men har ni pratat med mamman, och inte bara dottern?

    Hundar är ju för det första rätt dyra. Vill inte mamman som betalat för hunden, ha koll på den? Tänk om det händer nåt med den när den är hos er? Oansvarigt av henne.

    Ni får väl lämna en räkning varje gång hunden kommer olovandes, pengar som hon annars kunde ha lagt på en riktig hundvakt, då kanske mamman kommer till sans.

    Egentligen är det hela för mig helt obegripligt att detta ens startade. Ok om dottern ville visa upp sin hund i början men sen är det bra. Givetvis är hundens hem i mammans hem,


    Min sambo har inte pratat med mamman, vilket han säger att han ska göra. Han vill inte skapa krig mellan han och henne och jag ser att han inte glädjer sig till att ta det samtalet. Pengar är nog det minsta mamman tänker på och valpen.

    Jag har pratat med min sambo att hunden hör inte hemma här och han och jag är på samma linje.

    De som tyvärr blir lidande är dottern och framförallt hunden.

    Ja oansvarige mamma får man leta efter än henne. Hon satt helt oförstående när folk sa till henne att hon inte kunde åka utomlands 5 dagar efter att valpen kommit.
  • aldente
    Anonym (Vera) skrev 2015-02-26 19:17:13 följande:

    Men Gud vad arg jag blir när jag läser en gång till.

    En hund är en sak man måste planera och spara undan pengar till.

    Det kan bli jätte dyrt och tar jätte mycket tid.

    Vilken huvudlös människa att ens köpa hund när man vet att man inte har tid.


    Ja det skär i hjärtat när man ser detta lilla livet. Och speciellt när huvudägaren inte bryr sig. Och dottern sitter med näsan i iphonen.

    Framförallt ska den inte vara här då vårat hem inte är valpsäkrat. Men biomamman kunde inte bry sig mindre, hon jobbar.

    Hon skulle inte haft unge från första stund heller och ännu mindre en hund. Men det är därför hunden kommit in i första början, kan man inte ge kärlek kan man ju köpa.
  • aldente

    Hela historien är väldigt ledsam.

    Dottern har fått en hund som hon inte egentligen tycker om. ( Syns på hela kroppsspråket, ointresset, hon fick inte välja den rasen hon önskat i många år)

    Mamman och hennes familj har tagit för givet att en liten valp klarar sig själv under en hel dag.

    Mamman har inte kontaktat min sambo.

    Dottern får dåligt samvete om hon måste ringa hem mamma från jobb för att hon måste passa sin egen hund.

    Min sambo vill inte såra sin dotter men har insett att han måste det.

    Jag har pratat med sambo ikväll. Saker med mamman måste ordnas annars kommer detta bara eskalera varesig det gäller hund eller annat.

  • aldente
    Anonym (hmm) skrev 2015-02-26 19:49:05 följande:

    Du berättar att det endast är en månad sedan du flyttade hem till din sambo och hans dotter, och att det här med hunden bara är grädde på moset.

    Så om det löser sig med hunden på ett eller annat sätt, så återstår fler "problem" som du irriterar dig på?


    Egentligen inte. Vet bara att mamman är speciell och inte varit speciellt delaktig under uppväxten utan visar sig mycket nu när dottern är i den åldern då hon slipper byta blöjor,leka med barnet och annat. Min sambo har fått "städa" upp efter mammans dåliga beslut under dessa 15 åren.

    Detta med hunden var grädden på moset för min sambo, det är inte första gången han får anpassa sitt liv efter mammans beslut.

    Det som irriterar mig är att vårat liv blir så anpassat efter mamman och att hon utnyttjar dottern och oss.

    Jag är rädd att all skit med mamman gör det svårt för mig och min sambo att starta våra liv. Dottern kommer alltid vända sig till sin far eftersom hon vet att mamma aldrig kan ställa upp.

    Min sambo har alltid funnits där och han sliter med att dottern egentligen inte har någon annan än min sambo och hans familj, han gör allt för henne (såklart) och håller god min gentemot mamman för dotterns skull.
  • aldente
    Anonym (Eva) skrev 2015-02-27 10:44:23 följande:

    Ja, jag säger då det... Mitt förslag är att din sambo börjar med att prata med barnets mamma. Att hon tar ett sånt beslut över hans huvud är inte okej om hon räknar med att hunden ska bo även hos er.

    Till er som säger att det är dotterns hund och att hon kan sköta den så vill jag säga att när man skaffar en hund så blir det per automatik en familjemedlem. Har ni tänkt att hon ska ha hunden på sitt rum tills dess att hon flyttar hemifrån? Vad händer när hon vill hänga mer med kompisar? Vem tar hand om hunden då? Att ha en hund är ett enormt ansvar. Funkar det inte så blir det ju synd om hunden, det är ju också en individ! Har sett att några i tråden hade hundar som de mådde bra av när de växte upp. Självklart finns det säkert sådana exempel men faktum kvarstår att mamman inte har rätt att ta ett sånt beslut själv. Jag har bonusbarn och skulle bli galen om det helt plötsligt fanns ett husdjur här hemma utan att vi har fått tycka till om det! 

    TS säger att hon bott där i ca en månad. En spontan tanke jag får är om mamman helt enkelt vill testa gränser med tanke på det? Vad händer härnäst undrar jag om mamman inte respekterar barnets pappa bättre än så här? 


    Hunden kommer inte att bo här halvtid och det har min sambo sagt redan från första början till sin dotter.

    Händelsen som var, var att dottern skulle hem till oss men ingen var hemma i hundens hem och då ringer dottern 10 min innan hon kommer till oss och frågar min sambo om hunden kunde följa med eftersom ingen är hemma och kan ta hand om hunden.

    Min sambo blir vek och säger att det är ok (men suck och stön) att hunden följer med tills någon i andra hemmet kommer hem.

    Jag skulle inte tro att hon testar mig eller min sambo, men passar naturligtvis på att utnyttja oss så hon själv inte behöver åka hem och passa den.

    Jag har pratat med min sambo. Sagt att jag tycker inte flickan är engagerad nog i hunden när den är här och han håller fullständigt med. Att jag och min sambo vet att detta inte är ett tryggt ställe för den valpen det vet vi, men dottern är för liten för att förstå det och mammans kunskap sträcker sig till att veta att en hund har fyra ben.
  • aldente
    Anonym (Mäh) skrev 2015-02-27 11:00:34 följande:
    Hur länge har du funnits i bilden? Kanske var lite förhastat att flytta ihop?
    Jag har funnits i bilden i 3år. Jag har alltid vetat att något varit galet hos mamman men att det var på denna nivån och galenskap, det trodde jag inte, men är inte förvånad.
Svar på tråden Trött på att min kille inte säger ifrån????