planerat kejsarsnitt

Jag fick göra ett snitt i vecka 28+2 å de var nog de värsta jag varit med om. Den som satte rygg bedövningen kom åt någon närv så såg suddigt i över en halvtimme. Sen efteråt hade jag ingen känsel i rygg slutet å halva baken i över ett år. Nu har de gått snart fyra år å har fortfarande bortfall med känseln.

Jag fick planerat snitt i april förra året pga sätesbjudning. Fick inplanerat på BF, men sonen vägde bara 2720 ändå. 

Hade ont samma dag som snittet, åt alvedon första dagen men klarade mig utan sen. Var uppe på benen ett par timmar efteråt. 

Efter op fick jag ligga på uppvaket medan sonen och maken var på BB, det gjorde mig ingenting för då fick ju maken de där första värdefulla timmarna. Sen kretsade ändå allt kring mig och sonen. 

Mitt snitt var en jättefin upplevelse, var av någon anledning inte alls nervös innan och det bidrog nog mycket till min uppfattning kring det hela. Att vara påläst är väldigt bra också.

Planerade snitt görs i normalfallet fr.o.m. ca 1 vecka före BF, men helst så nära BF som möjligt för att minska risken för andningsstörningar.

Ang upplevelse så går det för det mesta jättebra, men man kan ju ha otur också, precis som vid vaginal förlossning. Du hade otur vid din vaginal förlossning, nästa kan lika gärna bli fantastisk. Och ett planerat snitt kan också bli traumatiskt om man har otur.

Mardrömsupplevelse med planerat kejsarsnitt:

Du kommer till sjukhuset, får ligga och vänta i flera timmar utan att ha ätit något sedan kvällen innan du får veta att p.g.a. akuta saker kommit i vägen får du åka hem igen. Nästa dag kommer du tillbaka och får komma till op, men ryggbedövningen är svår att lägga och de får sticka om flera gånger. När de öppnar dig visar det sig att du har en massa sammanväxningar efter första snittet och det tar lång tid att ta sig in, så lång tid att ryggbedövningen börjar släppa och du måste sövas. Under tiden småblöder du hela tiden, så när operationen väl är slut har du blött lite drygt en liter. Ditt barn kommer ut men det är du inte medveten om för du är sövd, det visar sig att barnet inte riktigt förstår att det kommit ut och har svårt att få igång andning och cirkulation så barnpersonal måste övervaka barnet ett tag, din man följer såklart med. När du vaknar är du således ensam med operationspersonalen, ingen har riktigt koll på hur ditt barn mår och du får åka till uppvaket i ovisshet. Där ligger du själv, en sköterska har meddelat din man att du är vaken och han kommer till dig och uppdaterar men du måste ligga kvar några timmar innan du kan träffa ditt barn. Det visar sig att din livmoder inte drar ihop sig som den ska och du fortsätter blöda. Den totala mängden blir uppemot två liter och du kommer närmsta dagarna vara trött, ha huvudvärk, bli yr när du reser dig o.s.v. Samtidigt som du har fruktansvärda smärtor i såret eftersom barnmorskor och läkare fått klämma på din mage många gånger p.g.a. blödningen. När du väl ska upp på benen visar det sig att alla försöken till ryggbedövning orsakat ett litet läckage i ryggen så att du får vidrig huvudvärk och måste åtgärda med att spruta in lite blod i insticksstället. P.g.a. allt detta blir du kvar några extra dagar på BB och hinner drabbas av en infektion, som leder till blodförgiftning och du är nära att stryka med. Du blir sängliggande, och var inte särskilt mobil innan heller p.g.a. dina övriga komplikationer och alla dessa faktorer (operation, nyförlöst, blodförlust, sängliggande) leder till att du får en blodpropp.

Är detta särskilt troligt? Nej, absolut inte. Är det helt orealistiskt? Nej, det skulle faktiskt kunna inträffa (tidigare operationer orsakar ofta sammanväxningar, det är större risk för blodpropp, blödning och infektion vid kejsarsnitt - även planerat, planerade operationer får stå tillbaka för akuta - just den delen är nog den mest realistiska, neonatal andningsstörning är vanligare vid planerade kejsarsnitt, postspinal huvudvärk är en välkänd komplikation till ryggbedövning o.s.v.). Med största sannolikhet kommer du, oavsett hur du föder, att få ett helt normalt förlopp. Men några garantier finns tyvärr aldrig när en liten bebis ska komma till världen!

har två planerade snitt i bagaget.

båda två gjordes v 38+6, äldsta dottern vägde 2510 g ( tillväxt hämmad pga att bm hade missat att jag hade hf) hennes lillasyster vägde 3345g.

jag fick upp dom på bröstet på en gång dom kommit ur, sen gick sambo och bm i väg med bebisen och torkade av och vägde osv, sen fick jag tillbaka barnet upp på bröstet medans jag blev hopsydd. dom har sen fått följa med mig på uppvaket.

dom första två dagarna behövde jag lite starkare smärtstillande ( diklofenak) dag två till fem har jag klarat mig med alvedon eller panodil, sen har jag inte behövt något smärtstillande.

har sen även gjort två akuta snitt och på det sjukhuset kunde inte sambo och barn få vara med på uppvaket, så det varierar mellan sjukhusen.

låter inte bra, i vilken v är du nu?

Hej! Jag hänger gärna på här! Jag har precis plussat och väntar mitt tredje barn. Har två vaginala förlossningar i bagaget och som båda var komplicerade. Första med sugklocka, andra vägde 5300g och fastnade med ena axeln i mitt blygdben. När han drogs ut akut av läkare fick han en plexiusskada i ena axeln samt bröt båda nyckelbenen. Det har varit många turer med hans skada och han måste stretcha armen varje dag tills han slutar att växa. Man vet inte om han kommer få men för livet. Så nu hoppas jag att jag slipper genomlida en komplicerad förlossning till och kan få ett planerat snitt.

Jag hoppas verkligen, för din skull, att du blir beviljad den förlossning du önskar! 

Jag blev "akut"snittad för lite mer än tre veckor sedan, det var inte urakut så det gick väl i princip till som ett planerat snitt, var vaken osv. Efter två dygn med kraftfulla värkar där jag stod helt still på 6cm och lillan i magen aldrig kom neråt, låg rätt men högt. Tydligen väldigt vanligt när man näst intill suttit på hästryggen mer än gått på sina två ben i större delen av sitt liv hehe (väldigt stark bäckenbotten musklatur som jobbar mot värkarna..).

Mitt snitt var iallafall rena drömmen. Vaken under op, mannen vid min sida (vid huvudet), de lyfte upp bebis till mitt huvud efter att hon kommit ut, sedan gick mannen och bebis med en sköterska ut för vägning, mätning osv. Sen kom de tillbaka och satt vid min sida tills de sytt klart mig. Vi gick alla tillsammans till uppvaket. Där satt vi alla tre tillsammans tills vi fick klartecken att åka upp till bb. Hade lite ont första dagen, bara några dagar efter kände jag inte av alls att jag nyligen genomgått en så stor operation. Kände att jag lätt skulle kunna dra ut och springa milen haha, så fräsch! Kände verkligen ingen smärta i varken såret eller invändigt. 

Hon föddes föresten i v 39+3, 3720 g