Är det jag som är för känslig eller är vännerna väldigt otrevliga och nedvärderande?
Bakgrundsfakta: jag lever med skyddade personuppgifter då jag för 4 år sedan levde med en man som misshandlade mig både fysiskt och psykiskt (blev ofta kallad ful, äcklig, han kommenterade min personlighet, allt jag gjorde osv.). Flyttade till en ny stad för att börja om och de flesta vänner har jag träffat genom jobbet. Jag är 26 år och mina vänner är i snitt mellan 21-25 år (några äldre)
Problemet: Mina vänner kan vara så otrevliga, dryga, förlöjligande, nedvärderande och allt man kan tänka sig. Samtidigt som de alla ju har sidor som jag tycker om och när de visar dom är vi bra vänner som trivs tillsammans. Jag vet inte om jag är överkänslig pga vad jag varit med om eller om det dom gör inte är okej.
Exempel: (måste tillägga att vi ofta skrattar och skämtar med varandra och ibland driver vi lite men det jag beskriver nedan tycker jag det är konstig att man tar sig friheten att säga när man är vänner, ska man inte ta hand om varandra och få varandra att må bra?)
1. En vän (31 år) gör ofta narr av en om man inte tycker som henne eller säger saker hon inte tycker om. Igår t.ex. var vi ute på krogen (detta händer oavsett om alkohol är inblandat eller inte, klockan är 01.55 och hon säger "dom stänger nu så vi går", och jag kollar på klockan och säger "jaaa dom stänger om 5 min" (menar varken att vi ska stanna eller att det egentligen skulle göra någon skillnad kommenterade egentligen bara klockan) och då "tänder hon till" och säger "men helt allvarligt menar du att du ska sitta här till prick då dom stänger du måste skämta" och förlöjligar rösten och ska låtsas härma mig och säger "jag tänker sitta här tills dom stänger som en idiot". Hon tände ofta till sådär och ska förlöjliga en om man säger något som inte passar henne. Medans jag i samma situation om det var omvända roller hade sagt till henne typ "men ska vi inte gå jag vill hem" om hon hade kommenterat stängningen sådär och jag hade uppfattat att hon ville sitta kvar de sista 5 minutrarna. Jag hade helt enkelt försökt vara trevlig vilket jag tycker man är mot sina vänner.
2. En annan vän (23 år), vet om hela min situation men kan ändå säga väldigt konstiga saker till mig såsom engång när en gammal vän skrev till mig på facebook och jag visade henne för det var något roligt med det och så säger hon med väldigt ful och nedvärderande ton "har du ens vänner, trodde inte du hade några" och börjar hånskratta. Hon är i andra sammanhang nog med att påpeka att hon har många vänner, hon älskar sitt liv och är glad över att det är så perfekt.
3. En tredje vän (25 år) vet hur mycket jag älskar katter och vill adoptera en från ett katthem. Även hon tycker mycket om katter. När vi har lunchrast visar jag henne texten som beskriver katten och då säger hon först "åhh gud vad mycket text pallar inte läsa allt" och frågar istället om det finns några bilder, tar fram några och då säger hon "men gud kattens öron är ju helt skeva" (det ena örat "hänger" lite") jag säger "aaa eller dom står ju inte helt rakt upp" och hon säger "tänkte bara om du kanske inte hade sett det själv". Varför har man ett behov av att säga sådant istället för att ta sig tid att läsa en text när man vet hur mycket en person brinner för det där och att det är viktigt. Varför inte säga något snällt?
Kan ta fler exempel men det här står jag ut med varje dag och inombords tycker jag det blir jobbigare och jobbigare, och frågan är när jag känner såhär för så många är det något fel på mig eller är det dom som beter sig felaktigt som vänner? Hur är era vänner? Vad ska man acceptera och inte acceptera?