Någon annan som fått diagnos adhd i vuxen ålder! Jag fick min diagnos för 3 år sedan, 36 år gammal! Vad är/har varit jobbigast för er? Ingen har någonsin tänkt på adhd när det gäller mig, jag har haft diagnos recidiverande depression! Ett av mina stora problem är trötthet/orkeslöshet! Tror till stor del det gör min nere! Jag orkar inte jobba!
Hej
Jag undrar vart ni vänt er för att få igång en utredning i vuxen ålder. Vår fyraåring utreds just nu via BUP med ADHD frågeställning. Jag har börjat fundera på mig själv under den här tiden. Under uppväxten levde jag med depressioner, fobier och självskadebeteende. Idag mår jag bra, jobbar utan problem och lever väl ett skapligt "normalt" fungerande liv. Men jag är ofta trött/orkeslös. Jag får panikångest/ångest. Är rastlös fast orkeslös på samma gång. Enormt disträ ofta och lätt för att glömma saker. Svårt att hålla en röd tråd när jag pratar och hoppar ofta och lätt mellan grejer i vardagen och i samtal. Enormt lättstressad i min vardag. Jag är sjuksköterska i min profession och på jobbet ser jag mycket färre av dessa drag. Det är mer hemmavid som det mer skapas problem för mig.
Vart har ni vänt er för hjälp och ev utredning.
Må så gott/ E
Jag vill också veta var ni vänt er för en utredning. Medicineras mot bipolär typ 2 och har det liksom borderline som diagnos. Ingen utredning har gjorts då de på min öppenvårdspsykiatri inte tycker att det behövs. Själv anar jag add till de övriga diagnoserna vilket min psykolog instämmer i att så kan vara fallet men strunt samma.
Alltså vill jag ha en utredning på alla de där tre, eller åtminstone bipolaritet och add. Hur gör jag när min vc/övpsyk inte vill?
Jag vände mig till VC och berättade om mina misstankar och bad om en remiss till psykiatrin. Det fixade läkaren på en gång.
Jag har haft kontakt med psykvården nästan hela livet men när jag ville göra min utredning hade jag haft paus från dem så jag gick faktiskt genom min vårdcentral. De skickade en remiss efter att jag beskrivit mina svårigheter och då fick jag komma på samtal där jag fick göra en grundläggande screening och lite andra tester. Sen gick de igenom allt för att se om det var någonting man skulle gå vidare med och det var det.
Sen var det en del väntetid innan jag fick tid för att börja med själva utredningen men efteråt var det skönt att få ett svar!
Om problemen påverkar en så negativt att det blir ett lidande känns det som att en utredning är ett viktigt steg för att ta sig vidare. Om de inte vill hjälpa en kanske man kan söka sig till någon som tar en på allvar.
Lycka till och hoppas ni får era utredningar. Ge inte upp!
Var till psykologen för del 3 av min utredning idag. Vilka tester... kände mig förvirrad av alla frågor och grejer som jag fick göra. Var mycket inlärnings tester idag. Kände mig sådär lagom smart och lagom dum idag. Ibland känns det verkligen som att jag inte kommer att få någon diagnos. Idag tyckte hon att det verkade som att jag hade dåligt självförtroende vilket stämmer väldigt bra.
Ni dom gjort utredningen redan. Hur var den för er och hur många gånger träffade ni psykologen.
Fick diagnosen när jag var 18 och är 26 idag.
Har varken tagit studenten eller körkortet pga mina koncentrationssvårigheter. Försöker ta tag i det nu men jag känner verkligen att jag har problem med det än. Funderar ofta på hur det blir sen när jag får jobb pga. All ångest jag får av alla "måsten". Har så svårt att göra saker när det är en bestämd tid. Tex jobb, läkarbesök eller avtalade tider för att umgås med kompisar.
Jag har inte fått någon diagnos men jag gick hos en psykiatrist för något år sedan och Han tyckte att det verkade som att jag kunde ha det och rekommenderade att jag skulle göra en utredning. Min bror har grov adhd och medicineras för det. Men jag tycker liksom att jag har levt så länge som jag gjort nu och vad skulle en diagnos göra för att hjälpa mig? Möjligtvis att jag kanske skulle kunna ta medicin för jag glömmer allt stressar mig igenom saker och tänker inte först utan agerar först. =P
Men men. det är jag det. =)
Sen är jag också ofta orkeslös. Men det beror på vad det är. Är det något som intresserar mig så lägger jag ner hela min själ på det. I ca 2 månader sedan är det nästa grej som intresserar mig som jag vill göra helhjärtat. Tur att jag har en man som orkar med det =P
Jag håller på med utredning nu. Är 37 år och det är ingen som skulle tro att jag har adhd. Nu tror jag själv mer på Add dock. Jag är också oftast orkeslös och glömmer saker. Är delvis sjukskriven, men klarar av mitt jobb bra. Men blir ofta disträ. Med min utredning så hoppas jag få mer förståelse från både mig själv och personer i min närhet.