Finns psykisk sjukdom på riktigt?

Anonym (Nja) skrev 2015-03-02 13:52:16 följande:

Jag tror absolut att man kan vara så psykiskt påverkad att man inte klarar av att sköta jobb osv. Men sen tror jag också att det finns en del människor som överdriver när de pratar om sitt psykiska mående för att slippa ansvar. Kanske är det därför som folk blir tveksamma till om de som är sjukskrivna faktiskt mår så dåligt som de utger sig för att göra. Sen kan jag känna en del avundsjuka mot de som sjukskriver sig för att de har psykiska problem, hade jag kunnat hade jag också gjort det, men min vardag kollapsar om jag inte gör det som förväntas av mig. Det är faktiskt inte alla förunnat att ha råd att ta hänsyn till det psykiska måendet.

Har vi inte kommit längre än så här??????

Det är klart att det finns en skillnad på psykiskt mående och psykiskt mående!

Vissa kan vara högfungerande, klarar av jobbet, går sen hem och sover sig igenom hela helgen. Vissa behöver stark psykofarmaka för att hålla skenet uppe.

Vissa har så stark ångest att de inte klarar sköta det mest basala, sova, äta, tvätta kläder, handla mat!

Vissa behöver samtalsterapi i många år!

Jag tror att en grund till det ökade antal människor med psykisk sjukdom är att vi människor blev otillräckliga och utbytbara. Vi har fått en otroligt svajig arbetsmarknad där en människa kan slängas på tippen och så tar man in nästa. Vi har många som känner sig otillräckliga för att de aldrig får jobb, de fr inte känna sitt värde så att säga. För alla ska ju bidra till flocken! . Sen när man har jobb: Vi förväntas vara robotar på jobbet istället för de människor vi är. Och då är det ändå de lyckliga som har och klarar jobb!

---

Förtryckt

Äldre 2 Mar 14:04

#5

Mao, du ovan, KÄNN INGEN AVUNDSJUKA! JAG KAN GARANTERA DIG att du inte vill ha den nattsvarta ångesten, den gastkramande paniken, de självmordstankarna!

Var glad att du är frisk i stället. Det är liksom en anledning att vara avundsjuk.

Som svar på ts fråga: nej psykisk sjukdom är inget man rycker på axlarna åt, skakar av sig efter en dusch och rycker upp sig åt.

---

Förtryckt

Äldre 2 Mar 14:06

#6

Anonym (Nja) skrev 2015-03-02 14:04:56 följande:

Vad exakt var det i mitt inlägg som du återknöt till i ditt inlägg?

Detta:

"min vardag kollapsar om jag inte gör det som förväntas av mig. Det är faktiskt inte alla förunnat att ha råd att ta hänsyn till det psykiska måendet."

Unket.

---

Förtryckt

Äldre 3 Mar 14:02

#32

skepparbarn skrev 2015-03-02 18:50:10 följande:

Det är synd att det är det. Jag har ett flertal diagnoser, många år inom psykiatrin i bagaget och ärftliga faktorer som kan påvisa orsak etc.
Men det är många som anser att det inte finns. Som min ADHD t.ex. Det har man ju fått höra är en ursäkt bara för att man är ointresserad.

Det fetade:

Sånt får man höra från vilka människor då? Jordens salt, fundamenten i samhället? Nej snarare tvärt om eller hur?? Det är inte vidare trevliga människor som kan få för sig att slänga ur sig något sådant.

---

Förtryckt

Äldre 3 Mar 14:14

#33

Anonym (Nja) skrev 2015-03-02 21:12:32 följande:

Men ska man behöva försöka ta livet av sig för att du ska tycka att man har rätt att säga att man mår dåligt? Ja, jag är frisk. Jag testat allt som går att testa när det gäller min fysiska hälsa. Jag är i toppform. Jag tänker inte påstå att jag har DEN ångesten, DEN gastkramande paniken eller DE självmordstankarna, för jag vet inte vad vi jämför med. Jag gråter så fort jag låst ytterdörren, jag kan bli sittande i timmar på köksgolvet och inte veta vad jag ska ta mig till och allt känns hopplöst, jag skär mig i armar och ben för att orka genom vardagen, jag har stått vid rälsen och önskat mig mod nog att ta ett kliv ut.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag på något sätt förolämpat dig och de dina som har papper på att ni mår dåligt?! För att göra det hela lite tydligare vill jag bara klargöra att jag inte är avundsjuk på de som har "sjukdomen", men jag är avundsjuk på de som kan kasta in handduken och ta ledigt för det. Jag har en familj att ta hand om, jobb och skola att sköta. För mig finns inget skyddsnät, för vem gör det om jag inte kan?

Men snällllla rara människa.
Förstår du inte att i varenda inlägg så beskriver du psykisk sjukdom som att det är något man väljer?! Tror du man vill vara patient? Tror du man vill vara sjuk? Fråga tjejen i tråden som berättade om sin ångest om hon VALT den och om hon kan (för att ta ett i tråden slitet uttryck) rycka upp sig och gå och jobba?

Tror du inte att man hade gjort det - OM MAN HADE KUNNAT?

Du fortsätter beskriva det som att det är ett FRITT VAL. Nyheter- för dig -det är det inte.

Jag är själv inte diagonsticerad, men skulle troligen få någon slags diagnos med tanke på mina ångestattacker och svarta tankar. Jag försöker sköta allt själv, jag är äldre nu, mer erfaren och vill inte ta droger för att "må bra" - istället känner jag mig illamående och sjuk alldeles för många dagar i veckan/månaden. JAG kämpar på även om jag kräks det första jag gör innan jag går hemifrån, för jag vet att jag inte kräks pga smittsamma bakterier.
JAG gör så för att jag inte har diagnos och inte är sjukskriven. Men om den där apatin/de där attackerna bara vore lite värre, så skulle jag inte klara mig på egen hand.

Jag tror du och jag tänker lika. Fight til you drop. Men vem ska ta hand om familjen när man väl blivit ett kolli?

---

Finns psykisk sjukdom på riktigt?

INNEHÅLL