Är det fler som upplever att relationen blev sämre efter barn?

på vilket sätt har ni tappat bort varandra? 

Det största för oss var ju att det spontana försvann. Vi visste om det såklart men det var en aha-upplevelse att uppleva det också.  Även om barn är flyttbara och kan följa med på allt är det inet samma sak att packa in barn och vagn i bilen och "spontant" åka på mcdonalds en söndagskväll som när man var barnlös.  

Det jag också kan se många i min omgivning kämpa med är hur man inte integrerar som familj.  Man har  mycket barnvakt och ledig tid och som par åker iväg på ditten och datten men att livet tillsammans som familj ännu är obegripligt och inte greppbart fast barnet är 1-2-3 år gammalt.   

Man måste också göra saker tillsammans som familj för att få ihop helheten.  Man kan inte fungera som ett älskande par om man inte får ihop biten tillsammans som en familj. Att göra saker tillsammans mamma-pappa-barn och få in den intima kärleken som par i livet som familj.  

Men det e inte problemet, vi hittar på saker som familj varje helg. Lekpark,lekland,badhus,djurpark,shopping,lunch,besöker familj vänner, vi e aldrig hemma på helgerna nästan. Men då ligger ju all fokus på lillan och man gör allt för att hon ska ha det roligt och bra. Men det är som par som vi har glidit ifrån varandra.

Men upplever du att ni ser varandra i vardagen när allt fokus ligger på barnet? Pratar  ni med varandra om sådant som inte alltid rör barnet, tar på varandra, skrattar tillsammans i vardagliga situationer?

då får ni kanske börja omprioritera .  Se över när och varför ni har barnvakt och kanske få bättre möjlighet att få mer tid tillsammans och att ni också får kvalitetstid tillsammans.   Att få barnvakt 2 timmar och gå på bio är för mig döfött för den tiden sitter man ju bara tyst sida vid sida och sen går man hem igen till stök och bök och har egentligen inte fått nån tid tillsammans. 

Samma sak tänker jag vid barnvakt för vardagliga saker. Avlasta varandra istället så du får åka iväg o träna en kväll och sambon nästa kväll och kanske nån åker iväg tillsammans med sin mamma för att få hjälp att storhandla och partnern är hemma med barnet.  Osv.  Och välj istället barnvakt för ren kvalitetstid tillsammans där ni har något bokat med varandra som inte innebär vardag/träning.  

och gör saker tillsammans som familj men involvera även far/mor-föräldrar. Då kan dom ta barnet medan ni gör något eget en stund. Medan dom tar barnet och går på zoo så kan ni smita iväg och ta en fika på stan typ... Elelr är ni på badhuset så boka in massage medan mormor plaskar i vattnet med barnet. 

precis vad jag menar med att få in den intima kärleken mellan sig som par i vardagens familjeliv.  

Att även om man är på lekplatsen måste man kunna ta paus för att kramas och pussas och flirta över barnets huvud. Smeka rumpa medan man går med barnvagn. Men också att kunna prata vuxna saker med varandra . Det brukar gå lättare att prata om allvarliga saker medan man bygger sandslott tycker jag. 

Ni två som älskande par måste också finnas i vardagens familj och det är ni som måste ta den platsen.  Fokus måste inte ligga 100% på barnet bara för att ni är föräldrar. Ni måste även kunna skapa andningshål i vardagen och i familjelivet för att bekräfta varandra som partners.   

Jag känner samma, vi fick tvillingar och efter det var det som att kärleken försvann! Allt lixom dog.. Nu är vi mer som bästa vänner! På ett sätt kan jag inte leva utan honom, han är som sagt min bästa vän, det känns hemskt att erkänna men jag kan inte säga att jag älskar honom som partner utan mer som vän.. Han är verkligen världens finaste människa och jag önskar att gnistan skulle ha stannat kvar och jag hoppas man kan tända den igen på något sätt! Det tråkiga med det hela är att han inte alls vårt förhållande på samma sätt som mig, såhär säger han: "förstår inte vad som är dåligt, vi som har set så bra, gör något åt det om vi har det så dåligt" svårt att göra något åt vårt förhållande själv eftersom att man är två i det;)

Har du pratat med din sambo om

Hur du upplever det? Hur tycker han att ni har det?

jag tror mycket i relationen också handlar om vad man har för förväntningar på föräldraskapet och relationen som ett älskande par när man får sitt barn.  
Livet blir ju lite vad man gör det till tänker jag. 

Småbarnslivet ÄR tufft på många sätt och det finns mycket som får fokus utan att man tänkt det och vissa saker får stå tillbaka.

Det viktigaste är dock att man har en fungerande kommunikation mellan sig.  Jag o min man visste att första 2 åren kommer att vara turbulent på olika sätt och vi jobbade lite på förhand med att lära oss vad som kanske kommer och på så sätt mota olle i grind.  När vi någorlunda hade klart för oss vilka fallgropar vi kunde hamna i var det enklare att ta tag i dom bitarna när dom väl dök upp. 

Vi har alltid varit noga med att se och bekräfta varandra , att alltid tala om hur vi mår och hur vi vill ha det och alltid varit noga med att ha en öppen kommunikation och vara villig att hitta lösningar och kompromissa.  

Vi förstår att just nu är livet tufft men att det går över och att vi får hitta strategier som gör att vi klarar av den tuffa biten och kan se framåt och se att dom tuffa åren snart är över . Nu ser vi att vårt barn på vissa bitar är självständigt och inte längre kräver passning på samma sätt som tidigare och att saker dag för dag faktiskt lättar och vardagen blir enklare att få ihop.  Vi får mer tid tillsammans som par och vi får möjligheten att vårda kärleken . 

Jag tror det är viktigt att inte gripas av panik utan ändå se att attraktion, lust och kärlek finns kvar och väntar tills man orkar ta tag i det igen.  

Att få barn är stort och påverkar relation på alla plan. Känner man att man lever dom familjen AB är man inne på en oroväckande väg.

Att ha små barn, från 1 till ca 10 det tar på krafterna.
Är så glad att jag är över den perioden

Med det sagt, värna om. Varandra och gör saker bara ni 2.
Springa ihop i prattempo. Det kan ge energi. 

Har fyra barn ihop med min fru och vi är fortfarande lika kära efter 20 år. Nyckeln heter sex, vi har alltid haft mycket sex ofta varje dag. Sex är viktigt det stärker intimiteten och relationen. Jag visar varje dag med ord och åtbörder hur mycket jag vill ha min fru. Det är viktigt att uppskatta och åtrå sin fru.

Får du uppskattning av din man? Ett bra sexliv är oerhört viktigt. Män är okomplicerade och är ofta nöjda med sex och mat. Är mannen nöjd uppskattar han kvinnan mycket mer och hela relationen blir bättre. 

Mitt råd är sexa mer gärna varje dag.

Jag är imponerad! Trodde det var omöjligt att inte få en sämre relation när man får barn. Jag är glad att jag hade fel. :)

Har tre barn själv skall tilläggas.

Tror män generellt sätt är dåliga på att visa sin uppskattning och åtrå. Jag visar tydligt hur mycket jag vill ha min fru och att jag älskar henne. Kvinnor gillar att ha sex med en man som ser henne och uppskattar och älskar henne. Ett bra sexliv börjar med en bra kommunikation. Min fru vet att jag vill ha henne hela tiden och det uppskattar hon.

En man som bara sitter och glor på TV eller mobilen i soffan och inte pratar med sin fru är inte attraktiv.