Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?

Röstade på ja, en kortare period. I minst 2 år och som längst tre år vill vi att våra barn är hemma och då lika länge med oss båda föräldrar.

Hur länge tänker du att man är hemma då? Man kan ju om man har möjlighet och vill ha barnen hemma länge dela tiden hemma med sin partner så blir det lite av en annan sak. Det behöver kanske inte vara en av föräldrarna som går hemma utan sysselsättning hela den period man väljer att vara hemma och den andra lever på denne men visst, det verkar vara det vanliga.
Vi är alla olika, vi tror på att ha barnen hemma i 2-3 år men då dela på tiden hemma så det blir 1-11/2 år var. Efter det tror vi att en bra förskola och korta dagar är ett bra komplement till hemmet.

Varför är det bättre tänker du?

Självklart men hur kommer heltid in? Är trött och tänkte fel kanske, fick för mig att du menade att det är bättre med 1 förälder som aldrig är närvarande än två som jobbar heltid. Får be om ursäkt om jag tolkade dig fel.

Äh, läste om, läste rätt tror jag;) Jag ser det generellt sett inte som anonym (K) att en heltidsarbetande förälder aldrig är närvarande, i de allra flesta fall tror jag alltså att det är bättre för ett barn att ha två heltidsarbetande föräldrar som är närvarande  framför en som är hemma på heltid och en som aldrig ser sitt barn men innebär heltidsarbete att båda är helt frånvarande är det givetvis bättre som du säger det.

Är det alltid det bästa för barnen? Missförstå mig rätt, här talar vi om att vara hemma i flera år och titt som tätt läser jag trådar här där vissa menar att det är givet att en man (alltid en pappa) som inte vill vara hemma ens ett par månader med sina barn inte ska vara det då det kan komma att påverka barnen negativt och nu ska man bita ihop i flera år fast man inte vill, varför? För att de som skriver här till stor del är mammor? En mammas sinnestillstånd påverkar barnet i lika stor grad skulle jag vilja säga och i flera år när man inte trivs än mer än de ynka "pappamånaderna" som så många tjafsar om.

(detta inlägg var inte helt riktat till dig utan bara en tanke på hur olika det låter beroende på om det gäller en mamma eller pappa).

Tänkvärda ord absolut men det skulle vara intressant att se i vilket sammanhang det skrevs, arbetade föräldrarna hemskt mycket med barnet "boendes" på förskolan? Jag ser inte allt så svartvit och tror inte att det bästa för ett barn behöver vara att gå hemma med en förälder som inte vill och inte mår bra när vi pratar år som här, jag tror barnet kan påverkas negativt av det och för mig är det inte jämförbart att arbeta med barnet på en bra förskola dessa timmar (de finns även om hemmaföräldrar aldrig kommit i kontakt med en) och att låta bli att ge sitt barn mat för att man inte har lust. Därmed inte sagt att jag tycker långa förskoledagar från tidig ålder är att föredra alls. Tänker helt enkelt att det finns mellanting som gör att alla inblandade mår bra.
Tycker fortfarande det är intressant att det klankas ner så mycket på mammor som inte vill vara hemma i flera år med kommentarer som "varför skaffade du ens barn" samtidigt som människor tycker det är hemskt att ett fåtal månader i föräldraförsäkringen är vigda åt pappan, det är alltid okej om pappan inte vill, varför? Ni som är hemma till skolstart och klankar ner på andra, varför inte klaga på era män istället som väljer att arbeta framför att vara med sina barn på heltid?

Så ni var båda hemma på heltid i två år utan annan sysselsättning? Hur fick ni ihop det?

Nja, de flesta behöver en inkomst.

Det räckte alltså med barnbidrag samt fp för er under hela denna period?