Livrädd för att ge ersättning

De gav er inget råd när ni åkte in?

Hur var det innan då? Är det därför du känner att ni måste ge ersättning fast du inte vill?

Tänkte faktiskt samma sak eftersom hon skriver att hon har fobi för det men samtidigt skriver TS att hon känner att de måste ge ersättning så det finns säkert en bra orsak.
Jag skulle dock inte ge ersättning om jag inte ville egentligen bara för sömnens skull men alla är vi olika. Vårt delammade barn sov uselt trots ersättning och det är vanligt att så små spädbarn vill vara nära och äta ofta och somnar sent oavsett vilken mat de får.

Hur förändrar ersättning det? Vill hon inte vara nära, uppe ändå? Du menar kanske att din make kan ta henne mer? Inte meningen att ifrågasätta, blev bara nyfiken.
Om jag var du skulle jag rådgöra med någon kunnig inom vården med tanke på din oro. Känns säkert bättre då.

Hur mycket träffar han henne? För spädbarn är ofta den tid man spenderar med barnet det som är avgörande för hur det förhåller sig till föräldern. Sedan är det givetvis trevligt att kunna dela matstunderna med någon men vill du inte ge ersättning kan du kanske pumpa ut så ni kan dela på det?

Alla kan inte pumpa, det är inga konstigheter.
Vill du amma så kör på det men försök hitta lösningar i det som gör att du inte känner att du står ensam om allt och får en andningspaus då och då. Det finns ingen anledning att spela martyr och det är okej att klaga även på sådant som är naturligt.
Det är vanligt det du upplever nu, tillväxtperioder och utvecklingsfaser avlöser varandra och många spädbarn somnar gärna sent och vaknar titt som tätt och behöver närhet och mat. Det kan kännas lättare att tänka att hon är behovsstyrd, så små barn styrs inte av vanor. Skriket är den starkaste signalen hon har att uttrycka ett behov. Att hon föredrar dig är inte konstigt om du tillbringar mest tid med henne, jag skulle vilja säga att det kvittar hur ni ger mat om du ändå spenderar mest tid med henne. Vi var hemma en längre period båda två i början med vårt andra barn och han tydde sig lika mycket till mig som pappan trots att han helammades. Jag hade maten men pappan hade precis allt annat och fick ta en större del av det helt enkelt. Alla delar spelar roll då det är tiden som gör att barnet knyter an.
När hon är nöjd, se till att pappan tar henne då och är nära henne hud mot hud och kanske i sele/sjal. Känn inte att du måste göra massa annat när hon vill maratonamma, hushållsarbetet delar ni på. Är hon nöjd vid bröstet och inte "bökig" och känner du att har fått till det? Om så är kan du säkert göra massvis med ditt äldre barn samtidigt som du ammar.