Någon med 6-7 år mellan barnen? Erfarenheter?

Hej. Grattis. Samma här nästan. Min son fyller 6 i maj och vi väntar syskon 8/7. Alla vi känner har syskon klara. Tänker att det nog blir mer ensamt. Går man på öppna kommer man inte ha då mkt gemensamt med förstagångs mammorna och de andra har yngre storesyskon till sina barn. Sen ska man hinna hämta på fritids och så vidare. Sådana tankar snurrar hos mig förutom allt positivt . Man har haft tid ned den första i många år. Inte behövt blivit stor. Nu klarar den sig en del själv tex ta på sig mm vilket gör att man kan lägga lite mer tid åt den lilla mm.

Hur kommer det sig att ni väntar några PR mellan? När har ni bf ?

Men så häftigt med samma bf !!

När sonen kom våren 09 blev maken arbetslös till jul (jobbade inom bygg). Han jobbade kortare uppdrag under ett år men fanns inga fast jobb, vilket även idag är svårt. Så han började plugga till projektledare på 2 år. Vi tänkte väl att vi skulle börja försöka när han var klar med utb. När den var klar var det svårt att få jobb där vi bor då alla ville ha med erfarenhet. Han fick jobb direkt i Sthlm (vi bor i Östergötland) så han veckopendlade. Han sökte jobb runt oss men var svårt. Vi bestämde oss hösten -13 att ändå börja försöka. Plussade direkt men slutade i mf i v 8. Sen upptäcktes det att min medicinering för sköldkörteln (har hypotyreos) var för hög och sedan höll Vc läkaren på och ändrats dosen. Frågade flera ggr om det var ok värden för en bra graviditet för både för låga och höga värden kan göra det svårt att få barn och behålla fostret. Hon sa att de ligger inom referensvärdet så det är inga problem. Men när månaderna gick började jag efterforska och värdena måste ligga inom ett tätare spann när man vill bli gravid. Efter ytterligare påtryckning från min sida på Vc dr så ringde hon gyn och min medicin ändrades igen. Detta var i somras. Sen skulle vi börja utredning i nov men plussade 2 dagar innan besöket .

Det året var jätte jobbigt. Kollegor tjatade när vi skulle få syskon och varje gång kändes en stor sorg.

Tänker som du. Kommer ha två barn med olika behov som gå på bio mm kommer vi behöva dela på oss. Resa blir inte lika enkelt. Samtidigt som de med två barn tätt får det nog tuffare tänker jag. Två som inte kan sova, föräldrarna delar sig och sover med varsitt barn mm. Sådant tär på ett förhållande. Men det behöver inte vi direkt tänka på .

Hormonerna kan få tanken att springa iväg, hehe.