• Anonym (energisk)

    Många tycker jag är "för mycket"

    Jag är en person med mycket energi, pratar mycket och är väldigt social. Kan både prata om mig själv och undra mycket om andra. Jag tänker mycket och har många idéer och drar igång aktiviteter på jobbet (utanför arbetstid) och det uppskattas mycket. Det är många som vill vara sociala, ha så mycket energi som jag har osv. men jag vet att det nästan är lite för mycket och jag kan må dåligt över det. Jag har svårt att sitta lugn och tyst och inte säga något t.ex. i lunchrummet utan är ofta den som drar igång konversationer, drar skämt och skrattar mycket och det är samma sak på fritiden men jag kan som sagt känna att det blir för mycket och jag har jättesvårt för att komma ner i varv. Detta gör att jag blir väldigt sårad när nån säger en kommentar om att jag pratar mycket eller att jag är "lite för mycket" ibland. Det gör mig osäker och jag drar mig undan från människor för det känns inte som att så många uppskattar min personlighet. Jag har fått frågan en hel del gånger om jag har ADHD eller någon annan diagnos (vilket jag inte har). Får alltid kommentaren "vad går du på egentligen" och det är skitjobbigt. Är det nån som känner igen sig eller vet hur man kan göra för att bli lugnare? Detta vill jag inte göra pga andra utan för att jag känner att jag ibland bjuder för mycket på mig själv och låter människor veta för mycket om mig eftersom jag pratar så mycket :/ kan få ångest av det... om någon har något tips skriv gärna!

  • Svar på tråden Många tycker jag är "för mycket"
  • Anonym (Talande man)

    Först och främst, kanske har du fel jobb? Du kanske behöver ett yrke där du kan dra nytta av all energi? Värt att tänka på.
    OK, rent konkret kan jag känna igen mig i din beskrivning och har därför börjat med att tänka på att alla kanske inte är så intresserade av vad jag tycker och tänker hela tiden. Att man har ett behov av att alltid höras och synas är något man kanske ska var medveten om. Är man det, då är det lättare att hantera och framförallt, tona ner. 
    Det är kanske bättre att spara på krutet tills det verkligen behövs?

  • Lilje

    Jag är samma. Det har aldrig varit något problem, utom just att frågan 'varför är du så glad hela tiden?' följer mig. Just nu i nytt jobb känner jag att jag behöver tagga ner dock. Jag kommer från ett högintensivt jobb där målet var att göra så mycket som möjligt på kortast möjlig tid. Nu måste jag lära mig att ta det lite lugnt och ta den tiden som behövs, då frågorna inte längre är lika lätta. Jag är extremt otålig, så det är jättesvårt för mig att spendera mer än typ 5 minuter på varje ärende. Nu behövs ibland typ 40. Eller några dagar.

  • Anonym (Tant)

    Hade en arbetskamrat som var för mycket. Det jobbigaste för oss andra var att vi förminskades som människor. Hon höll hela showen, vilket till slut betydde att hälften runt bordet ALDRIG sa någonting. Hon kanske trodde att hon var intressant och att vi var intresserade, men till slut blev det bara ett pladder som ingen varken lyssnade på eller brydde sig om. Att hon gjorde det för att hon kände sig pressad, för beteendet var inte normalt, förstod jag, och tyvärr hände det att vi andra pratade om henne efteråt och undrade om hon *glömt att ta sin medicin*.

    Jag hoppas att du på något sätt kan finna ditt lugn. Personer med driv och idéer är jätteroliga, men måste kanske ibland ta lite hänsyn till oss andra som kanske inte flänger iväg på samma sätt utan behöver en lite längre startsträcka för att hänga med.

  • Anonym (Tyst)

    Är helt tvärtom. Har lättare för att prata med människor som jag inte känner än med mina arbetskamrater. Vid fikan är jag ofta helt tyst för att jag inte vet vad jag ska säga / att folk inte ska hålla med elr skratta åt mig / att jag ska verka ointelligent (även om jag inte är det). Tycker just "fikor" är skitjobbiga. Har inga som helst problem med att vara social o trevlig o rolig mot en person i taget men så fort det blir många så blir det så jobbigt :-/ Jag har en kollega som jämnt håller "låda" och skulle gladeligen vara som henne istället. Lagom hade varit bäst..

  • balrog88

    Det är en tunn balansgång mellan att vara social och rolig, och att vara översocial och jobbig. De flesta uppskattar en social, energirik och driven människa, men till en viss gräns. Om du tröttar ut din omgivning har du passerat den.

    Jag hoppas också att du hittar ditt inre lugn. Om du i grunden är omtyckt handlar det inte om att du måste ändra hela din personlighet, utan bara tagga ner lite. Det är inte farligt att ta det lugnt. Det är inte farligt att ibland sitta tyst osv. Framför allt är det viktigt att ge andra utrymme, men kanske inte genom att fråga en massa, utan fråga "lagom" mycket och i övrigt låta andra själva berätta om de vill

  • Gung Ho
    Anonym (energisk) skrev 2015-03-06 18:50:03 följande:

    Jag är en person med mycket energi, pratar mycket och är väldigt social. Kan både prata om mig själv och undra mycket om andra. Jag tänker mycket och har många idéer och drar igång aktiviteter på jobbet (utanför arbetstid) och det uppskattas mycket. Det är många som vill vara sociala, ha så mycket energi som jag har osv. men jag vet att det nästan är lite för mycket och jag kan må dåligt över det. Jag har svårt att sitta lugn och tyst och inte säga något t.ex. i lunchrummet utan är ofta den som drar igång konversationer, drar skämt och skrattar mycket och det är samma sak på fritiden men jag kan som sagt känna att det blir för mycket och jag har jättesvårt för att komma ner i varv. Detta gör att jag blir väldigt sårad när nån säger en kommentar om att jag pratar mycket eller att jag är "lite för mycket" ibland. Det gör mig osäker och jag drar mig undan från människor för det känns inte som att så många uppskattar min personlighet. Jag har fått frågan en hel del gånger om jag har ADHD eller någon annan diagnos (vilket jag inte har). Får alltid kommentaren "vad går du på egentligen" och det är skitjobbigt. Är det nån som känner igen sig eller vet hur man kan göra för att bli lugnare? Detta vill jag inte göra pga andra utan för att jag känner att jag ibland bjuder för mycket på mig själv och låter människor veta för mycket om mig eftersom jag pratar så mycket :/ kan få ångest av det... om någon har något tips skriv gärna!


    Du låter som min blivande fru, och de egenskaperna är de som gör att jag älskar henne!! Hon har dock tidigare fått höra liknande kommentarer som du innan hon träffade mig!
  • Anonym (Vad är det?)

    Har du aldrig perioder när du är lugn o tillbaka o så, eller är det alltid så här? Skulle väl rekommendera dig att börja träna för det kanske skulle få dig lugnare även rent mentalt. Men hur vet du att det inte är ADHD du har då?

    En del människor kan iofs bli som du för att de är nervösa, vet inte om det stämmer in på dig.

  • Anonym (energisk)
    Anonym (Vad är det?) skrev 2015-03-07 11:09:22 följande:

    Har du aldrig perioder när du är lugn o tillbaka o så, eller är det alltid så här? Skulle väl rekommendera dig att börja träna för det kanske skulle få dig lugnare även rent mentalt. Men hur vet du att det inte är ADHD du har då?

    En del människor kan iofs bli som du för att de är nervösa, vet inte om det stämmer in på dig.


    Jag har gått och pratat hos en kurator i 5 år (helt andra orsaker än det jag skriver om) och har också tagit upp detta med honom. Han har aldrig nämnt att jag skulle kunna ha ADHD (även fast jag tagit upp det lite) och när jag läser kriterierna stämmer de inte in på mig. Jag har uppmärksamhetsproblem men jag har inte svårt att komma igång med saker eller tröttnar fort på något jag påbörjat. Jag gör snarare saker väldigt intensivt och noggrant. Jag har svårt att vara lagom aktiv men jag blir aldrig trött heller eller "känner mig helt slut" förutom om det är väldigt fysiskt eller psykiskt krävande aktiviteter som även andra blir trötta av. Jag är väldigt impulsiv så det stämmer. Jag har inte svårt att samspela med andra människor eller är glömsk och tappar bort saker. Har inte svårt att passa tider eller ta instruktioner osv. Jag har haft en pojkvän med ADHD och därför kan jag jämföra oss lite och vi båda hade mycket energi men han var på ett helt annat sätt och stämmer in på kriterierna.

    Nej har aldrig perioder när jag är lugn och tillbaka, det är kanske nån/några timmar men aldrig ens en hel dag. Jag gymmar och i perioder har jag gymmat 5 dagar i veckan men blir ändå inte riktigt lugnare som många säger att de blir.

    Har du/nån någon aning om vilket ämne det kan vara i hjärnan som gör en människa aktiv?
Svar på tråden Många tycker jag är "för mycket"