Bonusbarnen hatar mig

Skydda dem mot vad?

Barn ska inte bestämma vem föräldern sällskapar med och absolut inte ens ex ska ha någon talan angående det. Barnen kan med stor sannolikhet få sin attityd från mamman och det är då mamman som har problem vilket givetvis färgar av sig på barnen. Är detta då en orsak att göra slut? Absolut inte. Barnen kan vara ovilliga att dela pappans tid och uppmärksamhet med någon annan, dvs TS. Är detta en orsak att göra slut. Nej. Det är förälderns roll att sätta gränser och visa vad som är ok och inte. Det är aldrig ok att ett barn dikterar hemmets villkor och förälderns kärleksliv. I det fall TS skulle skada barnen och göra dem illa fysiskt eller psykiskt så bör barnen skyddas från det men i övrigt så får de lära sig att allt inte kretsar kring dem och deras vilja.

Har du lässvårigheter, selektiv amnesi eller var det medvetet att utelämna mammans (alltså den biologiska) beteende?

Den enda som skadar barnen, baserat på info i tråden, är mamman. Jag gissar att det är hon som har svårt att hantera skilsmässan och använder barnen som vapen för att ställa till så mycket oreda hon bara kan. Oförlåtligt beteende från en förälder om du frågar mig.

Det finns något som heter pas:
Som vanligt: spara allt fruntimret skriver/skickar. Detta använder ni sedan som bevis. Tyvärr tror jag att det finns risk att detta går till rättigång; det beror på hur galen exet är.
Parental Alienation Syndrom

http://pappamanualen.se/11/index.html

Läste inget i ts senaste inlägg som tydde på det?

Pas innebär att ena föräldrern använder barnet som slagträ mot den andra föräldrern. I ts fall blir det exet som projicerar sitt hat på barnen för att göra livet jävligt för mannen. (Hans relation blir ju påverkat negativt; när ts hans nya påverkas). Pas kan också ses som en psykos.
Kolla gärna länken. :)

i ts specifika fall ligger pas hos exet. 

Du har skrivit massor av nedlåtande saker om mig så du om någon ska väl inte prata om härskarteknik, eller!?

Jag blir faktiskt fundersam om det är så att du är biomamman till dessa barn eller någon närstående till henne och det baserar jag på dina förutfattade meningar om mig.

Vi skyddar barnen, det ska du ha väldigt klart för dig och om vi skulle skydda barnen ännu mer så skulle vi se till att de inte bodde hos sin mamma eftersom det helt uppenbart är där de mår dåligt. Jag har även sagt till mamman att barnen är alltid glada och mår bra när de är här men det vill hon inte kännas vid över huvud taget. Min teori är således att hon har väldigt svårt för att någon annan, dvs jag säger till hennes barn och troligtvis (förhoppningsvis) på grund av att hon är medveten om att hon själv inte klarar av att säga till dem. Detta är inget som enbart jag säger utan flertalet personer som känner mamman och barnen säger exakt samma sak. Den typen av försummande föräldrarmönster är enligt forskning skadligt för barnen.

Mina biologiska barn har många gånger sagt att vi är snällare mot bonusbarnen än emot dem, jag förstår dem eftersom jag sällan säger till dem då jag vet att jag bara får skit från mamman samt att pappan också är för snäll och har svårt för att säga ifrån. Vi säger inte ifrån ofta men faktum är att barn måste lära sig vad som är rätt och fel och hur man ska bete sig i det samhälle vi lever i idag.

Eftersom du inte varit närvarande i vårt hem så har du ingen aning om vad som hänt och inte. JO, det handlar faktiskt om något så löjligt som grönsaker och för dessa barn som lever på färdiga köttbullar och aldrig äter grönsaker hos mamman så har det blivit en stor sak för dem.   

Jag och min man kommer att fortsätta leva ihop och vi ska tillsammans se till att det blir så bra för barnen som möjligt.

Du tolkar väldigt vidlyftigt må jag säga.

Det hon skrev om att pappan OCKSÅ är för snäll för att säga ifrån var i samband med att ts egna barn kommenterade att ts är snällare mot bonusbarnen än sina egna. Rätt relevant information i sammanhanget som du "glömde".

Att en suck kan påverka är absolut sant. Men vad tror du inte mammans ord gör? Att hon inye5låter barnen vara hos pappa, och anmäler ts till soc är bra mer tydliga signaler... men dessa väljer du att bortse från. Istället väljer du att tolka att det ts uttrycker här är något barnen kan se i ts kroppsspråk? Ser du inte själv hur bristande logik du för dig med?

Att barnen befinner sig i en jobbig situation är det inga tvivel om, men inget av det ts skriver tyder på att hon kan påverka det genom att sluta med något dåligt beteende.

Pappan borde däremot sätta ner foten och säga åt mamman att fokusera mer på sina barns välbefinnande och mindre på att starta konflikter i deras tillvaro mellan människor som alla tillhör deras familj.

Och mamman borde sluta bete sig som en osnuten tonåring som tror att hon kan styra världen med hot och bråk.

Det är väl långt ifrån hur det brukar uttryckas här. Snarare så att mamman kan bete sig hur fan hon vill, använda barnen som slagträ, anmäla folk för att dom serverar grönsaker till middag och andra liknande livsfarliga idéer, snacka skit och hon får ändå alltid medhåll för att hon är just mamma. Var är barnperspektivet i det? En mamma är inte alltid smart, sund eller klok... det är inget som krävs för att bli gravid och inget som uppstår vid förlossning.

Att barn ska hålla käft må vara din uppfattning, men jag har sällan sett någon annan dela den. Däremot ska man inte ge barn ansvar för vuxnas känsloliv eller relationer, det är rent vidrigt att lägga något så tungt på ett barns axlar.

I denna tråden, med utgångspunkt från det som skrivs, är det mamman som verkar stå för problemen och barnens dåliga mående. Hur det är i andra trådar eller situationer med andra fakta är inget jag diskuterar här.

Du däremot utgår från saker du TROR och HITTAR PÅ, och tar sen dessa för sanning. Gör man så får man nog tåla att bli emotsagd utan att bete sig som en trotsig treåring.

För övrigt tror jag att många många barns liv har berikats och blivit än mer trygga med en ny bonusförälder i familjen. Varför får det inte lov att vara ett faktum för dig? Varför det stör dig är kanske något du borde fundera över och sen ta tag i den problematiken som skapar den känslan.

Projicerar betyder att man överför skulden/hatet till andra. 
Barnen i det här fallet är bara barn och litar på de vuxna eftersom de är deras trygghet. Pratar då ena föräldrern skit om den andra; i det här fallet; mamman slänger skit på pappan och/eller pappans nya blir barnen självklart färgade av det. I vissa fall kan också ena föräldren direkt övertyga barnet att den andra föräldren och/eller dennas nya partner inte är bra. Små barn är också mer lättmanipulerade.

Om nu den ena föräldren har något att säga till den andra; ska dem snacka med varandra; inte använda barnen som slagträ. Ibland handlar det om vem som ska vinna; och då är barnet bara verktyg i konflikten.

Vilka fler problem ser du? Förutom ett blogginlägg som mamman hittade trots att bloggen var anonym (och antagligen även visade sin pappa).

Är det ett problem att pappan bett mamman hålla barnen (som är 5 och 8 år! Det är små barn det här handlar om...) utanför de vuxnas konflikt och mamman vägrar?
Är det ett problem att pappan har föreslagit att de ska träffas och reda ut konflikten så att de kan leva vidare utan den?

Man är inte så anonym som man tror på nätet, speciellt inte om man publicerar bilder av andras barn (som för övrigt inte är tillåtet) och antagligen kallar dem sina bonusbarn. 

Klart man inte kan vara helt anonym på nätet. Vill någon snoka reda på en och verkligen anstränger sig så är det klart det går. Känns lite osunt av mamman att ha ett så stort behov av att läsa vad TS skriver, men det är kanske sunt beteende. Vad vet jag?
Man får publicera bilder på andras barn om man har vårdnadshavarens (ental) godkännande.
Står ingenting om bilder på barnen dock, utan att inlägget handlade om att mamman verkade manisk (vilket hon även ger prov på genom att leta reda på bloggen, anser jag) så där kan vi väl enas om att mammans agerande stöder TS påstående, även om det säkerligen uppfattades som stötande av mamman (låg ju väldigt nära sanningen).
Vi får väl hoppas att även mamman studerar barnpsykologi så att hon förstår hur otroligt skadligt hennes beteende att dra in barnen i konflikten är.

Hon visade inte bara bloggen för sin pappa hon lade även ut den på sin facebooksida där hon även spytt galla över mig och skrivit ut sina åsikter om mig och även hennes fruktansvärda anklagelser. Så min lilla rad om att hon beter sig maniskt är ingenting i jämförelse.