lövet2 skrev 2015-03-09 00:25:44 följande:
Det är sent och jag är trött, men ett litet svar kan jag ju åstadkomma kanske.
De små har haft sin egen tid med mig medan de större varit i skolan. Skolbarnen har kommit hem när jag varit i köket och lagat mat för middagen, så de har alltid gått direkt in i köket och pratat med mig en stund innan de försvunnit till sitt. De äldsta har gärna kommit och pratat en stund på kvällen när de minsta lagt sig. Det här är inget vi schemalagt eller reglerat, utan det har bara kommit som en naturlig utveckling med åren.
Tack för ditt svar!
Du känner inte ibland att det inte räcker till (jag menar inte att det du gör inte är bra, utan jag syftar mer på att man känner sig orolig som mamma)?
Jag älskar stora familjer, och jag har sett några stora familjer som har sån kärlek och fint samspel med varann, vilket jag tycker är så fint.
Men det är nog som du säger, att det är en naturlig utveckling under åren.