Sälja min hund?

Har själv en hund på 4år som jag har haft sedan hon var 8 veckor. Skulle aldrig satt mig i din sits. Skulle ta vilket jobb som helst, skolat om mig vad som för att inte lämna min hund. Det är inget alternativ för mig. Hon är mitt barn. Dessutom hade kag aldrig skaffat hund om jag inte hade någon som kunde tagit över henne vid t ex bort gång...

Jo, andra har sagt det med. Jag hade inte heller skaffat hund om jag visste att det skulle bli så här, men efter  att dessa år med att söka jobb och konstant leva på ett minimum så kan jag inte tacka nej till detta. Jag är 24 år och måste nästan varje månad tigga om pengar hos mina föräldrar. Det är oerhört pinsamt och förnedrande, så jag behöver verkligen detta nu. Jag förstår din synpunkt dock.

Tycker inte du ska fly till London. Kommer inte lösa din situation här. Dessutom blir det mycket att slita arslet av dig för en dyr hyra av nått sjaskigt rum.

Plugga upp dina betyg på Komvux? Eller börja plugga något så du kan få ett ordentligt jobb som tryggar din framtid.

Känns väldigt ogenomtänkt. Speciellt om du inte löst din situation med din hund INNAN sista dagen ni ska beställa flygbiljetter.

Skulle heller aldrig lämna min hund.

Klokt av dig att förstå att din hund nog inte passar i London, utan får det bättre här hemma. Ang att stå som två ägare så låter det väldigt osannolikt, äger man en hund så äger man den. Men foderbord är inget du kollat på/efter? Tyvärr är det nog svårare men din hunds ras... Finns ju en del fördomar samt att hunden uppenbarligen kräver en fast och trygg hand. Hade ju säkert varit lättare att hitta någon om det varit en golden retriver.

Hoppas du hittar någon och lycka till i London.

Och jag är 23 och har en 5månaders son med världen skit mammapenning men jag får ihop det ändå. Det måste jag, jag har ju själv valt att ha båda två.. Förstår intw vara dina föräldrar inte kan ha hunden.. Eller hur du kunna köpa en hund om du var arbetslös? Hundar kostar en del.

Att "fly" till London skulle ju dock lösa mina problem, jag skulle få ett jobb och en inkomst. Jag bor just nu i en pytteliten källarlägenhet med mögel så tro mig, jag är inte petig med boende. Mina betyg är det inga fel på och jag vet inte, vad ska man plugga till som garanterar jobb? Helst ska ju en utbildning inte vara för länge med tanke på hur fort arbetsmarknaden ändras. :/
Och nej, jag kommer inte boka biljett idag. Jag tar den smällen att det blir dyrare istället.

Jag avstod från att plugga utomlands när alla mina kursare på universitetet stack iväg just för att jag hade en hund, och det ansvaret kunde jag inte avsäga mig. Då hade jag en stabil supercharmig hund som alla älskade. Det är 20 år sen och jag kan fortfarande beklaga att jag inte kunde åka, men jag ångrar inte att jag stannade för hundens skull.
Det låter inte som en bra ide att omplacera en hund som inte har ett stabilt psyke.
Att du ska kunna kräva tillbaka den när du kommer hem bäddar också för problem. Själv hade jag aldrig tagit ansvaret för en hund som den tidigare ägaren när som helst kan ta tillbaka.

Min mamma är allergisk mot pälsdjur och min pappa jobbar borta under längre perioder (de är inte tillsammans) så det går inte. Min pappa köpte Sid i oktober -2013 när jag fortfarande bodde hos honom, men eftersom jag står som ägare så tog jag med mig Sid när jag flyttade i somras (jag är också den som haft huvudansvaret och betalat allt för honom sen vi skaffade honom). Pengar har än så länge inte varit et problem gällande Sid, han är allt annat än kräsen med mat och vi har fått en jätte bra och helt okej "billig" försäkring hos Agria för honom.
Sånt här händer. Jag vill inte att någon ska tro att jag gör det här för jag har tröttnat på Sid eller liknande för det har jag absolut inte. Många tårar har fällt över det här, just nu också.

Jag har läst någonstans att man kan stå som två ägare enligt SKK,, men vet inte om det bara gäller renrasiga hundar? 
Mjo, Sid är en stor hund i stor format och ingen utan hundvana kommer ens på tanke att få ta hand om honom när jag är borta. (Y) Jag vet inte hur jag ska få folk att förstå min sits. Främst det ekonomiska, men även det känslomässiga. Jag grinar bara av tanken på att vara tvungen att vara utan Sid och det har tagit mig många tårar att ens orka starta den här tråden då det med ens blir så verkligt. Just nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra. Blir jag kvar här och måste vända mig till sov kan ju de också kräva att jag ska göra mig av med Sid och då också en "onödig utgift". Hur jag än gör så kommer det sluta dåligt för Sid känns det som..

Nej soc bryr sig inte om vad du gör med de pengar du får av dem. Du får enligt norm, sen är det ditt problem vad du väljer att spendera dem på. Och du har råd att ha hund även med socialbidrag.
Det är ditt alternativ. Eller avlivning. Jag beklagar verkligen din sits.

Jaha, jag trodde soc nästan alltid krävde att man gör sig av med djuren. :o En kvinna på mitt förra jobb blev tillsagd att hon var tvungen att avliva sina 3 katter om hon ville ha bidrag. Krutkärring som hon är så vägrade hon och de gick med på det till slut. Vet dock andra som blivit tvunga att göra sig av med sina djur, men jag vet ju i&fs inte av vilken orsak eller vilket år det var...

Avlivning skulle jag aldrig gå med på! Sid är en alltför glad och frisk hund som älskar allt och alla så det skulle jag aldrig ha hjärta att gå med på :( Det känns bara orättvist mot honom. Att han har det bra är det viktigaste. Och i slutändan, om det innebär att han inte längre kan vara med mig så är det det viktigaste för mig också. Bara han har det bra, för tro mig. Detta är mitt lilla barn som jag ser det, jag är ingen hjärtlös djurhatare som gör mig av med honom bara för att.

Helt ärligt tror jag ingen kommer ställa upp som gratis hundvakt för att sen lämna tillbaka honom när du kommer hem igen framför allt när hunden har allvarliga problem. Den nya ägaren kommer ju få lägga ner enormt med tid och engagemang för att träna bort hans utfall och osäkerhet+ vara hemma en längre tid när dom tar över honom.
Hittar du någon som är kunnig och vill ge honom en chans så skriv över hunden på den personen och låt hunden stanna i sitt nya hem för gott. Att flytta och sen flytta igen när/om du kommer hem är inget som gör din hund gott och du måste ju vara oegoistisk och tänka på din hund i första hand.

Jag förstår till fullo att du tar jobbet, även om det nu tyvärr råkade vara i london. Men så är livet, och nej - fyfn för att missa en sådan chans i livet när man är så ung. Det är ju jätte synd du inte kunde lösa hunden med dina föräldrar eller någon annan nära. Men fodervärd borde du ju iallafall testa att hitta. 

Vilket dilemma, men jag tror inte hunden skulle må speciellt bra av att ha en ägare som knappt har råd att ha honom/henne och dessutom gå och grubbla över chansen till vad nu london kunde ha erbjudit. Kommer du kunna bara släppa denna chans och sedan fortsätta leva som nu, och hur skulle de påverka istället?