Övergrepp på vår 4 månaders?

Jag vet inte men jag kan verkligen inte se något av det du beskriver vare sig i TS eller senare inlägg som misstänksamt.

Min logik i det hela säger snarare att hans blöjbyten är hans sätt att se till att hon är nöjd, ungefär som att vissa pappor(eller mammor) tänker "hon är nog hungrig" så fort de skriker.

Han är överbeskyddande om sina barn, bättre det än att inte bry sig tänker jag.

Han kramas med sin dotter iförd kalsonger, det ser jag inte som vidare konstigt heller utan olika familjer har olika vanor kring hur påklädda man bör vara med varann för att det ska kännas bekvämt. Naken hade jag reagerat på. Hennes reaktion kan ju berott på flera saker, att hon inte var beredd på att du var där? Svårt att svara på. Hur gammal är hon?

Persienngrejen förstod jag inte alls. Gör inte människor ibland bara saker man inte förstår? Min man gör massa konstiga saker.

Jag tycker det låter som att du tolkar in mer i situationer än vad som finns där. När du fick din första olustkänsla så tror jag att det satte igång något som får dig att reagera på saker som inte behöver vara något.

Apropå besvären i underlivet och allt kring det har du ju redan fått bra svar på vad det kan ha varit. Som mamma till en liten dom haft sår i rumpan många ggr som dykt upp plötsligt känns det som du överanalyserar även där. Pappans reaktion borde inte ställas i förhållande till det du misstänker utan snarare skulle jag frågat om han inte bryr sig om dottern fått problem. Jag hade nog sagt "kom och titta på det här" till min man om jag upptäckt något oroväckande med vårt barns kropp. Hade hans reaktion varit konstig utifrån hur han brukar bete sig hade jag såklart reagerat på det.

Hur brukar han vara annars? Var hans sätt ovanligt för honom? Du nämnde ju att han kanske kände sig anklagad, brukar han reagera så då så har du ju svaret där.

Förstår att det här måste vara jättejobbigt för dig. Håller med om att du kanske skulle behöva prata med någon. Inte för att jag tror du är sjuk men det måste ju vara svårt att ha jobbat med utsatta barn och sen få barn själv. Klart man är orolig. Oavsett om du har rätt eller fel i din känsla så är det nog bra att få ventilera och kanske hitta sätt att hantera oron. Blir kanske lättare att se vad som är befogad oro och inte då.

Oj... en liten psykoanalys av mig och min situation där plötsligt. Kommentaren du citerade var klok och saklig, din skenar bara iväg och gör antaganden du inte kan veta nått om. Min man har två barn sen innan ja. Det är all hans livserfarenhet av barn. Själv är jag uppväxt med att ta hand om barn och har så gjort genom hela livet och jobbar nu även i yrket så nä... jag är ingen vilsen hönsig okunnig nybliven mamma. Kan ju lära dig då att ett barn med nybytt torr blöja inte har något basalt behov av att få ytterligare en inom 5 minuter. Ledsen att förstöra din analys.

Jag förstår ärligt talat inte vad som är så hemskt med att övervaka sin fru/sambo för att stilla sin oro om man tror att hon är otrogen. Om hon inte vet om det lider hon ju inte av det, och är hon oskyldig är ingen skada skedd, man har ju bara inkräktat lite på hennes integritet. Och skulle hon få veta det och bli f*rbannad är det ju upp till henne vad hon känner. Jag tycker nästan män har en skyldighet att övervaka sina fruar/sambor med tanke på hur många kvinnor som är otrogna! Har han en magkänsla ska han absolut inte ignorera den! Och om hon blir f*rbannad över att misstänkas är det ju jäkligt suspekt...

Observera att jag inte jämställer övergrepp mot barn med otrohet, jag försöker bara visa dig hur sjukt ditt resonemang är. Man kan inte bara anklaga folk till höger och vänster utan bevis, jag skulle bli så f*rbannad om min man misstänkte mig för att förgripa mig på vår son och satte igång med att smygfilma mig. En sådan brist på tillit kan jag i alla fall inte jag leva med och det övergår mitt förstånd hur någon kan tycka att TS man ska behöva acceptera att bli behandlad ¨på det sättet.

Får jag fråga vad du anser om att TS inte reagerade och agerade när hon såg mannen i en olämplig situation med sin äldre dotter? Hur rättfärdigar du, som är så mån om barnets bästa, att hon misstänkte övergrepp då men inte gjorde något? Var det okej för att det inte var hennes eget barn?
Pratar du om den oerhört misstänkta händelsen med mannens äldre dotter? Om TS anade oråd då gjorde hon ju helt fel som inte anmälde sin man, även i det fallet var det ju fråga om ett barn som behövde skyddas. Men gjorde TS det? Icke. Inte nog med att hon inte agerade när ett barn eventuellt var i fara, hon skaffade glatt ett barn med honom.

Så den händelsen var visst inte så jämrans suspekt ändå, eller också sk*t hon i det för att det inte var hennes barn som eventuellt var i fara. Det var väl inte så noga med en annans unge.

Det är ganska uppenbart att TS efterkonstruerar för att hennes man ska framstå som mer skyldig. Jag tycker det är märkligt att hon så kategoriskt tillbakavisar alla tänkbara förklaringar till dotterns rodnader och mannens "suspekta" beteende, nästan som om hon vill att det ska vara fråga om övergrepp. Det vore ju sjukt i så fall, ingen normal människa vill väl att hennes fyra månader gamla baby ska ha utsatts för övergrepp...
Sant, men som jag skriver ovan verkar TS inte vilja veta av någon annan tänkbar förklaring till dotterns rodnader och mannens "suspekta" beteende, nästan som att hon vill att det ska vara fråga om övergrepp. Varför, kan man undra?
Det är just det jag har sagt också, hon struntade väl i det för att det inte var fråga om hennes barn. Eller, vilket jag ser som troligare, så är allt snack om "tidigare varningsflaggor" bara en efterhandskonstruktion för att TS man ska verka skyldig.

Om hon verkligen såg några varningssignaler är det fullständigt obegripligt hur hon kunde skaffa barn med karln, om han sätter på sina äldre döttrar är väl risken stor att han gör det med sin yngre också.

Nej, jag tror på efterhandskonstruktion. Jag hoppas på det, för en kvinna som jobbar med barn som utsatts för övergrepp som blundar för att det sker i hennes eget hem är en minst sagt obehaglig kvinna.Och vilka skulle dessa "andra agendor" vara? Är det ditt inte särskilt subtila sätt att säga att vi som inte håller med dig nog också är pedofiler? Vilka är bevekelsegrunderna för din egen ståndpunkt?

Om man ens misstänker att ens man förgriper sig på ens barn är väl förhållandet kört även utan att man smygfilmar. Tror man sådana hemskheter om sin man är det ju sjukt att vilja leva med honom.Men en maaaaaagkänsla kan ju inte vara fel vet du väl? I alla fall inte en kvinnas magkänsla. Och håller du inte med om att mannen ska smygfilmas och övervakas är du säkert pedofil själv. anonym nn vill inte inte kalla oss som inte håller med henne för pedofiler rakt ut, men det var ju så uppenbart att det är det h*n menar.

Lady Godiva: Jag har ALDRIG sagt att du/ni är pedofiler eller något liknande. Jag sa att vissa har sina egna agendor och med det menade jag att ni inte ens vill tänka tanken att det kan finnas en möjlighet att det kan stämma. Det är en otäck tanke som ni helst vill glömma och därför tystar ni ner oss andra som ger TS konkreta, praktiska lösningar!
Att det ens kan finnas en sanning i det skrämmer er och ni reagerar med ilska mot oss som bara vill TS dotter väl! Det finns inget annat hon kan göra än att just gå till läkare, smygfilma i BARNRUMMET när han byter om barnet och även vara uppmärksam.
Vad ska hon annars göra? Fortsätta blunda och låtsas som ingenting? Eller som vissa sa/säger: lägga in sig på psyk eller ta ångestdämpade (wtf??) tabletter.
Hur hjälper det TS och hennes barn? Rent konkret? Hon måste ju fortfarande se om det stämmer eller inte, det är ju för tusan hennes skyldighet som förälder och ja jag skulle säga samma sak om rollerna var ombytta och det var pappan som misstänkte TS så vänligen sluta försök göra detta till en feministisk och politisk fråga.

Precis så är det, tyvärr.
Sådan ilska riktade mot oss som säger att det kan (notera: Inte är) finnas en grund för Ts oro blir genast påhoppade och får en massa kommentarer om att vi är "paranoida" och "dumma i huvudet" (numera borttagna kommentarer) och andra nedsättande kommentarer.
Att smygfilma i barnrummet likställs med otrohet (ja, oavsett vad du lady godiva säger, annars skulle du ta ett annat exempel) och är en STOR kränkning mot mannen, barnets säkerhet, som inte ens kan tala ännu, skiter dessa personer i, utan det är mannens integritet som går först. Ja, du läste rätt: integritet, som om man sa att hon skulle smygfilma honom i badrummet, överreaktion så det  bara stänker om det.
Det är som du säger, man vill inte se, höra eller ens tänka tanken. 
Och, ja, Lady Godiva, jag tycker TS skulle agerat redan när hon såg sin styvdotters reaktion och andra varningstecken tidigare.

Vem bryr sig om att man bryter mot lagen om man filmar i sitt eget hem? Det tror jag förresten inte alls att man gör, om man själv befinner sig i sitt eget hem.

Jag förstår precis vilken enorm kränkning det är att utsättas för detta som partner om man är oskyldig. Det är ju en risk som TS måste vara medveten om innan hon påbörjar videoupptagning. Att  ifall hon har fel och om det blir upptäckt så kanske hon har förstört sitt förhållande, ja, sin familj.

Det är inte ett övergrepp att dokumentera möjliga bevis.