Anonym (orolig mamma) skrev 2015-03-09 21:52:07 följande:
Har reagerat med tacksamhet till alla som skrivit ett sakligt svar till mig - både de som tyckt att jag behöver söka hjälp själv och de som förstår min oro.
Den kommentar jag svarade på (haskels - vars debatt du nu för?) bemötte inte mina frågor alls utan började diskutera min yrkesskicklighet på ett icke konstruktivt vis.
Att skriva en kommentar likt "du är sjuk, sök hjälp" hjälper mig knappast kring de frågeställningar jag tagit upp. Ett annat sätt att uttrycka i stort sett samma sak vore tex: "tycker att det låter som om problemet kan ligga hos dig pga dina erfarenheter, kanske skulle det hjälpa att prata med någon?" Eller varför inte förklara hur "dum" jag är utifrån mina faktiskta frågeställningar? "Spricka och blodigt sår i analen i kombination med något vitt som vanligen inte brukar vara där i kombo med röd slida är helt uppenbart ett tecken på X och inte ett övergrepp".
Att utifrån en tankegång om något som eventuellt är, eventuell inte, gå och ta upp något sådant med en reell kollega får du gärna se som normalt funtat - men det är det verkligen inte i min värld. Det om nått vore väl idiotiskt om nu min man är oskyldig. Bättre att ventilera sina tankar anonymt innan man överilat går vidare med det.
Nu måste jag be om ursäkt, då du missuppfattat det jag försökte säga helt.
Jag ifrågasätter INTE din yrkesskicklighet. Det jag menar, är att du genom ditt jobb kommer i kontakt med utsatta barn. Få människor skulle kunna låta bli att påverkas av sådant. Jag tror alltså enbart att du har svårt skilja på jobb och hem. Det skulle även jag ha haft.
Vidare menar jag INTE att du är sjuk, eller dum. Jag menar enbart att du behöver hjälp att komma över "hjärnspöken". Alltså att inte misstänka övergrepp, så fort du ser något. Din oro, blir ju ett problem för dig och din familj.
Som sagt, jag anklagar dig inte. Jag har förståelse för att du agerar som du gör. Men det blir ju ett problem för er alla.