Övergrepp på vår 4 månaders?
med mitt första barn, en dotter, kunde jag ha liknande skrämmande känslor och ångestliknande tillstånd. så jag känner igen mig i din oro ts!
men helt allvarligt så tror jag att det är hjärnspöken som det rör sig om. ja jag vet! tänk OM, men allvarligt talat så kan man inte leva så! man vill såklart det allra bästa för sina barn och inte vara den där "blåsta föräldern som inte fattade nånting när barnet for illa"...
det gäller att ta av sig orosmagen och se med klara ögon på det hela. har din man förgripit sig på småbarn eller haft barnporr på datorn? har det funnits situationer där du känt att han utnyttjat maktpositionen och tagit i ett barn på sexuella sätt?
Om svaren är nej så måste du komma vidare i din oro. Du har förmodligen sett och hört så mycket att varenda liten antydan skaver i dig... men det är hos DIG problemet isf ligger och då måste DU söka hjälp för detta. Din man måste ha rätt att få vara pappa till ert barn utan att tänka på hur det ser ut med dina svarta glasögon på.
Se till att ta tag i det här så du får tid för att njuta av föräldraskapet också!
