Inlägg från: Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Mamman vill flytta, inte jag

    Hej!
    Jag är en ensamstående pappa på snart 31 år och har en son på 2 1/2 år boende hos mig varannan vecka.
    Jag anser mig som en ansvarstagande och närvarande pappa som älskar min son mer än allt annat men...
    alltid detta men. För ett par veckor sen berättade mitt ex att hon vill flytta till Stockholm, en flytt på ca 25mil. Jag var positiv till det till en början eftersom det skulle göra att jag kommer närmare min familj även om det ändå är fortfarande 100mil upp till dem. Men nu efter ett par veckor när det fått sjunka in ordentligt har jag kommit fram till att det inte är rätt beslut just nu. Eftersom att det kom en vecka efter att hon inte fick fortsatt jobb efter sin praktik hon haft i ett år här i stan så tycker hon att det inte finns någon framtid här osv å trycker ner mig att jag inte heller har någon framtid här när jag är klar med min utbildning i maj och redan har jobb.
    Hursomhelst så flyttade hon ut i mitten på september(vi skiljdes som vänner). Och jag ser på våran son att han inte vant sig vid det ännu riktigt utan ser på honom att han tycker det är mer hem hos mig,även om han är liten ännu.

    Jag har bott här i 4år och skapat mig ett liv här nere och vill inte dra bara för att hon har fått en impuls att flytta dit. Jag tänker mycket på sonen och har rådfrågat familjerätten och även ringt en jurist idag. 
    Det argument jag har är precis samma argument som familjerätten och juristen hade. 
    Att: Han är född här, har sin släkt här(hennes sida av släkten), tryggheten på dagis och han har bott större delen av sitt liv i min lägenhet och folkbokförd hos mig.
    Jag har bokat tid till familjerätten men hon tänker minsann inte gå å tycker det är onödigt och vill inte lyssna på mig. Jag tänker så att jag kommer att gå även om inte hon går, sen blir det tingsrätt, tråkigt att det ska behöva att gå så långt. Jag har väldigt god kontakt med hennes föräldrar och vi träffas 1-2 ggr i veckan även när jag inte har sonen. Hon hotar med att se till så att ingen i hennes familj vill veta av mig om jag skulle gå till rätten. Jag pratade med hennes föräldrar idag och berättade precis vad jag tycker och tänker om detta och hur långt jag är beredd att gå, det förstår mig fullt ut och skulle inte oavsett vad ge upp våran relation. Jag begär inte ensam vårdnad utan vill ju att hon ändå ska ha sin relation med honom men motsätter mig flytten.
    Juristen jag pratade med berättade även att tingsrätten är könsneutral och pappan har lika mycket rättigheter som mamman om det inte gäller ett spädbarn typ.

    Nu blev det långt här men det jag funderar över är om det finns andra pappor som gått igenom liknande saker?
    Hur det gick osv?. Tips? att tänka på?

    Tack på förhand en orolig Pappa
  • Svar på tråden Mamman vill flytta, inte jag
  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Ja vi har gemensam vårdnad med växelvis boende, och vad jag kommit fram till är att går inte jag med på en flyttanmälan går det vidare till handläggning hos folkbokföringen,

    Jag vill inte tjafsa och bråka utan ser till våran sons bästa just nu

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Hej tack för alla svar jag har fått och feedback.
    Imorse ringde jag familjerätten här i kommunen och diskuterade det här om samarbetssamtal och att jag vill få till ett möte, var tydligen inte så enkelt att bara boka ett möte och säga åt henne att jag har bokat tid, utan jag är tvungen att meddela henne om det. Jag ringde henne i eftermiddag och förklarade för henne om allt detta och jag är inte ute efter att bråka men vill att vi ska ha en oberoende part som inte tar parti och kan komma med tips och råd så att vi kan komma överens om en lösning utan att behöva gå till tingsrätt men jag möttes bara av hot på riktigt låg nivå som tex: att ingen från hennes släkt vill ha en reaktion med mig, och att inte hennes föräldrar ska få ha kontakt med våran son om det inte står på hennes sida, jag är en idiot osv..Jag har hela tiden hållt mig lugn och inte höjt rösten eller själv börjat med massa såna barnsliga hot. Utan varit saklig och lugn i framförandet av mina argument osv. Jag känner att ju mer sådana barnsliga hot hon framför mot mig så skjuter hon sig själv i svansen och gör mina argument starkare 
    Jag för anteckningar och dokumenterar det hon har sagt, vilka kontakter jag har tagit för att vi ska enas. så nästa steg för mig blir att ta kontakt med en jurist imorgon och börja jobba på tvisten, men tänker ge henne betänketid till nästa vecka så hon ändå får en chans att smälta och låta allt sjunka in för henne innan jag lämnar in en stämningsansökan på stadigvarande boende.
    Tycker det är oerhört tråkigt att det ska behöva gå så långt men just nu ser jag ingen annan lösning eftersom jag ändå har försökt

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    ja precis och just nu känner jag att det är tyvärr enda utvägen eftersom att vi inte ens kan sitta ner och prata mellan fyra ögon eller med hjälp av familjerätten eftersom hon vägrar. 
    För det finns inte fler allmänna ställen man kan vända sig till förutom familjerätten?

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)
    Brumma skrev 2015-03-10 20:26:38 följande:
    Samarbetssamtal är ju helt frivilligt i det här läget men tar du det till rätten så kommer det ju ses som att hon inte är villig att samarbeta. Rätten kan döma till samarbetssamtal som ett första steg och då är det inte längre frivilligt.
    aha det visste jag inte, tack för tipset!
  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Fortfarande väldigt spänt läge, inte hört av henne sen jag berättade om min inställning till flytten och om familjerätten, då hon kalla mig det ena och det andra.

    Ska träffa en advokat på lördag för ett inledande samtal och förbereda allting så jag är i startgroparna och har allt förberett om det är så att hon fortfarande vägrar samarbetssamtal, tänkte ge henne några dagar att tänka efter å låta det sjunka in hur jag ställer mig med allt sen går jag vidare med rätten isåfall.

  • Anonym (Orolig, ansvarsfull pappa)

    Nu har jag träffat min advokat och han var väldigt bra och jag känner mig trygg med honom. Vi har gått igenom alla detaljer som jag redan gått i genom här i tråden. Mitt ex kommer få ett brev av honom på måndag eller tisdag där det framgår vad vi har diskuterat och då har hon sen tio dagar på sig att tänka igenom allt och är hon inte samarbetsvillig efter den tiden lämnar min advokat in en anmälan om stämning av stadigvarande boende. Är hon dock samarbetsvillig och vill gå till familjerätten så stannar det där men kommer vi inte överens så går det vidare.
    Min advokat tycker också att det är bäst för mig att inte dra ut på något utan vara stark och slå med full kraft så fort som möjligt eftersom det är en så viktig fråga.
    och att även se till att hon inte sticker med sonen till sthlm för då kan det bli problem, men det känns osannolikt eftersom hon ändå har ett barn till här i stan med en annan pappa, det känns som att det bara skulle ställa till det ännu mer för henne.

    Det är väldigt skönt att få skriva av sig om allt här som anonym och få feedback osv. 

    samtidigt tär det väldigt mycket på mig och tar mycket energi, men det är det värt just nu, min son är mitt liv.

    /Ts pappan

Svar på tråden Mamman vill flytta, inte jag