Min man otrogen nästan 1 år

Hej TS.

Även jag har gått igenom en sådan här sak. Vi bestämde oss för att försöka få vårt förhållande att fungera. Först började vi i familjeterapi. Där jag både skrikigt och gråtit. Det gör ont.... och ännu ondare. Det tar tid... och ännu mera tid.

Det har gått lite över 2 år och vi har det bra.... så bra som jag någonsin tror att vi kommer att ha det. Jag litar åter igen på honom. Visst kan jag få lite svarta tankar ibland men för ca två månader sedan hade vi ett gräl utav bara helvete som ändå löste upp en knut jag gick och bar på och det har blivit bättre.

Jag kommer nog aldrig förlåta honom för det han gjorde. MEN jag kan acceptera att det har hänt. Att det är en till sak i ryggsäcken av det livet har att erbjuda. Jag kan låta det ha en mindre betydande del av den ryggsäcken. Jag får ändå leva med en man jag älskar, ha våra barn varje dag, jag skapar min egen lycka! Däremot är jag lite mindre godtrogen och tror faktiskt inte gott om alla jag träffar längre... Något är trasigt längst in, men så hade det ju varit om jag levt själv i dagsläget också! Jag ser inte på andra som jag gjorde... Nu är jag mer synisk i min bedömning Men jag trivs bra med det också. Har som vuxit upp

Det jag vill säga till dig är att du skall fråga dig själv (var ärlig).

Vill jag leva med honom som en familj?
Kan du förstå vad som drev honom och är det något ni kan arbeta på?
Kan du någon gång förstå/acceptera det som hänt?

Däremot tror jag att du skall sluta umgås med hans fd för det kommer tynga ner dig. Det är inte helt hälsosamt att göra det!

Det är ingen lätt resa, se bara till att du själv inte mår för dåligt! Men det kan faktiskt vara värt det! Men jag lovar dig... skulle det hända igen skulle jag definitivt aldrig försöka för det tog nästan livet av mig.

Kram!!