Varför är män så rädda för att gifta sig?

Jag har en killkompis som resonerade som ovan. När de redan bodde ihop och dessutom hade fått barn så kändes det helt meningslöst att gifta sig. Han tyckte att det blev "fel" ordning. Han hade helst gift sig innan de flyttade ihop också.

Jag kan förstå det resonemanget. Att få barn är ett så otroligt mycket större åtagande än att gifta sig. Vi flyttade förvisso ihop innan vi gifte oss, av praktiska skäl, men vi hade redan bestämt datum och bokat kyrka när vi blev sambo (gifte oss 5 månader efter att vi flyttat ihop). Jag hade nog själv tyckt att det var onödigt att gifta mig om vi redan hade fått barn ihop, förutom just av juridiska skäl. Jag hade lika gärna gått i t-shirt och jeans och skrivit på papprena. Jag var väldigt inne på det men den då blivande maken ville ha ett "riktigt" bröllop.

Brudöverlämning är ju en diskussion för sig, men det har aldrig varit aktuellt för oss. Inte ens om jag hade fått hjärnblödning och velat att pappa skulle överlämna mig så hade det blivit något sådant. Han hade vägrat med orden "Du är ingen ko som behöver ledas in och vill du bli överlämnad så har jag uppfostrat dig fel."

Ska man vara noga så ska en frånskilds exmake i så fall överlämna. Inte fadern. Och läser man bibeln så är det sonen som ska överge sin far och sin mor för att gifta sig. Inte dottern. Fast jag misstänker att de som prompt vill överlämnas i kyrkan mest vill ha det som en show och delar inte kyrkans syn på äktenskapet. Kyrkan är bara en snygg kuliss för showen. ;)