Nu har jag kommit som bisexuell.
Jag är man på närmare femtio som nyligen kommit ut som bisexuell för min den person jag älskar mest, min flickvän. Vi har två barn som är i skolåldern och vi har varit tillsammans i snart 20 år. Vi är inte gifta men förlovade oss en sommarkväll för 10 år sedan. Vi lever ett vanligt liv med fredagsmys och lämning och hämtning för barnens olika aktiviteter. Vi planerar utlandsresor tillsammans och åker ibland, hela familjen, till vårt landställe. Jag har mitt stora intresse, min hobby och hon har sina intressen. Vi har vänner och bekanta. Både egna och gemensamma.
Jag har under det senaste halvåret känt mig osäker på min läggning. Eller, rättare sagt: Jag har under väldigt många år känt attraktion för killar, män. Men det är under den senaste tiden som jag har haft tankar, stora tankar om detta. Jag har haft tankar och fantasier om att vara med en man. Men känner inte att jag skulle vilja tillsammans med en man, som ett par.
Den senaste tiden har jag och min flickvän varit inne i en djup svacka både emotionellt och sexuellt. Vi har knappt tagit på varandra och än mindre haft ett fungerande sexliv. Vi har helt enkelt glidit isär. Det är jag som har dragit mig undan. Försökt bedöva mina tankar med att dricka. Jag har blivit avslöjad några gånger och har känt djup ånger efteråt.
Häromdagen konfronterade min flickvän mig med att ställa frågan om jag verkligen älskade henne och om jag brydde mig om mina barn. Till slut, och det tog verkligen lång tid, fick jag fram att jag kände mig bisexuell. Det blev helt tyst i rummet. Sen frågade hon om jag inte istället var bög (helt förståeligt med tanke på hur kasst vårt förhållande hade varit den sista tiden). Jag svarade att jag älskade henne men att jag också kan känna en sexuell attraktion till män. Inte alla män. Utan de män som jag känner har ?det?. Jag känner samma för kvinnor, det måste till något mer än bara könet för att det ska klicka för mig.
För alla som har orkat läsa så här långt så kan jag berätta att jag inte har varit otrogen mot min flickvän. Jag känner heller inget behov av att vara det. För mig har det här blivit en otrolig befrielse att äntligen våga erkänna för mig själv och min flickvän att jag är bisexuell. Jag har helt enkelt blivit mer människa.
Efter mitt komma-ut-ur-garderoben har vi börjat om på nytt med att försöka hitta tillbaka till den känslan av gemenskap som vi hade tidigare. Det kommer att ta tid. Vi har pratat om att gå i par-terapi, att göra fler saker tillsammans bara hon och jag. Antingen så kommer det att fungera och vi lever lyckliga hela livet ut. Eller så går det inte alls och vi separerar. Men jag känner för min egen del att det var värt att säga sanningen.
Hoppas att det löser upp lite problem med din flickvän! Jag är en bisexuell tjej och berättade det för min kille tidigt i relationen. Han har aldrig haft något problem med det utan tycker att det är kul att "titta på tjejer" tillsammans på stan. Hoppas att din flickvän också kan vara lika öppensinnad när hon vant sig och att det gör att ni kommer närmare varandra. Jag har aldrig haft något behov av att vara otrogen med en tjej heller.