Nu har jag kommit som bisexuell.

Det kan ju absolut vara en motreaktion. Jag som väl får kalla mig bi med, jag tycker att det är roligare att flirta med tjejer eftersom killar har varit det jag varit intresserad av hittills. Killar är mer givet, tjejer är större sport att vinna över och känns helt enkelt mer spännande. Kanske för att det är mer förbjudet med.

När jag levde med mina barns pappa så var det ingen konflikt inom mig att jag är bi, jag var bara intresserad av honom. Så för mig är det ingen skillnad, det är personer jag gillar och inte det att jag måste ha en av varje för att känna mig komplett. Ert förhållande är ju en fristående sak som kommer att blomstra eller inte oberoende av att du är bi. Så arbeta på att stärka förhållandet och visa att du är precis samma person som tidigare, bara med ytterligare en dimension och förmåga att känna som inte alla har. Se det som en rikedom och inte som en belastning även om jag vet att det inte är så enkelt alltid, iaf för mig.

En sak som många tror, det här med att dina barns mamma undrar om det inte är så att du egentligen är bög, det förvånar mig. När det går upp för folk att jag kan gilla tjejer på det sättet så får jag ofta höra olika varianter på "men du gillar väl män?!" precis som om det finns ett motsatsförhållande, att båda attraktionerna inte kan samexistera.