Redcat skrev 2015-09-14 23:02:29 följande:
Hej

förlåt för sent svar men missade att du hade skrivit sist jag var inne
Tack för att du delar med dig hur det är för dig och din sambo

jag önskar att jag hade någon jag skulle kunna prata om det med :-/ hade velat prata med min moster om det (hon har gjort en undersökning och dom lyckades tillslut få ett barn tack utav hjälpen dom fick) men vet inte om hon kan hålla det för sig själv.. Jag vill inte att det kommer fram till min mamma för jag vet vad jag kommer få höra från henne: "du är för ung, gör allt du vill innan du börjar, m.m". Jag vet att hon menar väl men jag orkar inte höra det om och om och om igen :-/
Mina kompisar är att utesluta, har bara en kompis som är i likadant sätt som jag men vet att det jag berättar för henner har en förmåga att föras runt på stan. Alla mina andra kompisar är i en helt annan plats i livet än vad jag är så tror dom kommer tröttna om jag börjar prata om det :-/ den enda jag vet helt hundra att jag kan prata med är min mormor men är svårt att prata med henne för hon bor större delen utav året i Spanien

Åh det känns som jag läser något jag själv skulle kunna skrivit. Som tex kommentarerna om att "varför så bråttom, du är ju så ung" och att andra är i ett helt annat skede i livet. Hur ofta har jag inte hört det? Man kunde ju önska att de iaf kunde låtsas som att de brydde sig så att de inte kläcker så klumpiga kommentarer.
Synd att du misstänker att din moster inte kan hålla tyst annars kan det ju vara skönt att bolla med någon som varit i samma sits och som man litar på.
Sen kan jag inte hjälpa att tänka om din mamma. Tror du inte att hon är stöttande om du är öppen med svårigheterna? Jag var livrädd för samma kommentarer från min "mamma" men upplever ändå att tonen i samtalet blev annorlunda när jag nämnde att vi hade problem än innan när vi pratade allmänt om barn. Men det är ju såklart olika hur man är. Annars finns vi ju här för att lyssna!