Hur länge ammar/har ni ammat?

Hela min uppväxt visste jag om en kvinna som hade ammat sina barn till 4års ålder och man pratade om henne som att hon var knäpp.. Det var "onaturligt och sjukt".. Jag hade aldrig hört talas om sånt annars..

Nu har jag en på 20 månader och har idag så otroligt mycket mer förståelse för hur det kan se ut.. Vissa barn klarar fast föda tidigt, vissa står sig inte bra på amning, vissa vill bara amma, vissa tappar intresset för amning.. Min son är en sån som kan växa och må bra på amning plus lite mat de två första åren.. Vissa barn år så bara.. Om jag hade varit tvungen att sluta amma skulle det vara en otroligt smärtsam kamp att ta, det skulle inte alls vara enkelt.. Lyckligtvis njuter jag av att amma.. Hoppet är att han vill sluta självmant INNAN han närmar sig tre..

Min poäng är att det här är så olika från barn till barn! Det "naturliga" är vad det barnet önskar och behöver, och den skalan är väldigt lång.. Men det fick jag lära mig först när jag blev mamma!:)

Jag kan inte ens föreställa mig att en bebis självmant slutar, det är så långt från hur vi haft det att min fantasi inte kan begripa det!!:p men någon gång hoppas jag ju få uppleva det själv!

Ni som upplevde att barnet självmant slutade amma innan året: kan det vara så att ni ändå påverkade detta? Tex om barnet inte ville ligga och amma längre utan sitta och amma, och om inte man gick med på det så tröttnade barnet i längden.. Eller något annat där ni indirekt påverkade?

Woooow vilken speciell upplevelse !! Haha helt otroligt att det kan gå till så!!!:)

Så kan det nog vara! Min har alltid avskytt flaskor och nappar och allt sånt, är väldigt gosig och mysig (vill gärna snutta och vara nära mycket) och jag har alltid bra med mjölk.. Så olika för alla!

Du säger två saker jag vill kommentera; vill de inte att barnen ska bli självständiga och vad är det som driver dem att amma flera år.

Jag upplever att det som driver en att amma längre än tänkt är just: barnet själv.

Sen ser jag inte att amning förhindrar självständighet och den utveckligen då barner fortfarande själv väljer detta. När jag ger min son pipmugg blir han sur och upprörd, då låter jag bli att vara trotsig förälder och ger honom sån mugg som han vill ha, sån som vuxna dricker från, så blir han stolt och nöjd. Såna exempel sker ju hela dagen, han tar initiativ till självständighet hela vägen. Jag ser inte någon koppling mellan sämre utveckling av självständighet och långtidsamning.

Om det var föräldrarnas fel att barnet ammades länge och barnet egentligen signalerade att det ville sluta, DÅ vore det en annan sak, då tycker jag själv ditt resonemang låter som det stämmer :)

Jag har inte kunnat släppa resonemanget "långtidsamning=mindre självständighet", tankarna bara surrar!!:)

Nu som jag har tänkt massa på detta blir det resonemanget bara mer och mer bottenlöst för mig, amningen är ju verkligen inte i närheten av att vara ett hinder för tex mitt barn som både kräver att få vara självständig och samtidigt kräver att få amma! Snacks och mat och mellanmål och fysisk närhet ger vi alla våra barn utan att prata om att det står i vägen för ett barn - det är vi som förknippar amning med bebisar, barnet själv förknippar det med mat och trygghet!:) varför skulle amning hindra? Ja ja, jag ska släppa detta nu:) måste bara även få skryta åt min amningsälskande pojke; han har ätit själv sedan 9 månader, han tvättar sig själv, klär på sig själv, han dammsuger och diskar och tvättar och städar...allt sånt här på HELT EGET initiativ och med stor glädje :D vi har ju aldrig bett honom eller styrt honom till detta, han bara älskar att känna sig självständig och älskar även att dia:)