Evig längtan som värker

Känner så igen mig i det ni skriver. Är inne på 3e ivf försöket nu.. sista betalda... Ska på äggplock på torsdag. Känner mig knappt förväntansfull, har bara ångest!!! Ångest för att det inte ska lyckas, hatar detta. Jobbigaste tiden i behandlingen kommer nu och människor runt om kring en förstår inte ett skit hur det känns. Har mått illa under denna behandlingen och en kompis sa "Tur att det är övergående då" Det är fan inte övergående, illamåendet är en liten sak om man jämför med den hemska känslan som ständigt finns som ofrivilligt barnlös. Får ofta känslan att flera tänker "stackars dem, men skönt att det inte är vi". Hur ska man komma ur detta negativa, utåt är jag mer positiv men inuti är det mest svarta tankar nu. =(