Min fru låter mig inte lära vår son prata arabiska

Anonym (Man) skrev 2015-03-19 21:44:13 följande:

Min fru påstår att jag "tvingar på honom" ett språk, att jag måste vänta tills vår son blir tillräckligt gammal för att själv avgöra om han ska lära sig arabiska eller inte.

Hon har sagt "nej, han ska inte lära sig det språket förrän han själv väljer att lära sig det".

Jag har aldrig hört någon önska bort sina språkkunskaper, eller vilka kunskaper som helst för den delen. Fråga din fru om det finns något hon har lärt sig, som hon önskar att hon inte kunde.

Din fru verkar blanda mellan språk och religion. Eftersom man överlever utan att ha en religion, kan man argumentera för att barn ska få välja sin religion senare. Som förälder är man däremot skyldig att ge sitt barn ett språk, SITT EGET språk.

Din son "lär sig" inte språk. Han lär sig kommunicera. Han ska lära sig kommunicera på de språk hans föräldrar talar. Din fru däremot "lär sig" arabiska, om hon skulle gå en kurs.

Det är självklart att du ska prata arabiska med din son.

Anonym (ttt)

Äldre 20 Mar 07:59

#30

Tom Araya skrev 2015-03-20 02:09:42 följande:

Ni har båda rätt.
Hon har precis lika stor rätt som du att bestämma detta.

Hon har dock rätt i att man kan vänta, men då blir det lite svårare och kräver mer aktiva studier.

Vad har en förälder för rätt att hindra den andra från att prata sitt modersmål med sitt barn?

Man kan INTE vänta. Inte om man vill ge sitt barn ett andra modersmål. Jag kan inte förstå hur man skulle vara så dum, att man hellre spenderar tid, möda och pengar på att lära sig ett språk som FRÄMMANDE språk senare i livet, när man kunde har lärt sig språket som MODERSMÅL redan som barn.

Jag talar två språk flytande förutom mitt modersmål. Det är ändå bara ett språk som är mitt modersmål. Jag känner många som har två modersmål.

Att säga att barnet självt ska få välja sina modersmål är per definition en omöjlighet.

Anonym (ttt)

Äldre 21 Mar 20:53

#95

Anonym (nja) skrev 2015-03-21 11:03:26 följande:

Jag hittar inte på, men talar av egen erfarenhet.
Eftersom jag själv är "språkbegåvad" räknade jag bestämt med att mina barn utan problem skulle bli tvåspråkiga, men så blev det inte.
Min äldsta började blanda ihop språken, även om jag verkligen ansträngde mig för att tala "ren" svenska med henne. Hon fick svårt att stava språket i det land vi bor och i samråd med läraren satsade vi alla resurser på att lära henne ETT språk till fullo.
Alltså, det är inte alla språk som är lika lätt att stava som svenska, men det borde du ju veta som så insatt i ämnet. Det finns ju en hel del svenskar som har svårt för att stava (talrika exempel här på FL) och det utan att de har flera språk.
Jag fortsatte med att tala svenska till mina barn, men förväntade inte svar på svenska. Min dotter har ett stort passivt ordförråd, och kan nog ganska lätt börja begå sig på svenska, om hon skulle få lust till att flytta till Sverige.
Det är ett fattigt intellektuellt liv, om man inte kan uttrycka sig 100% på ett språk, men bara 80% - på två språk.
Sedan kan jag ju tänka mig att där är vissa kulturella och religiösa egenheter som endast kan uttryckas och förstås på tex arabiska eller thai eller hindi....

Jag har ett (1) modersmål, men jobbar på ett annat språk, för mig ett främmande språk som jag har lärt mig senare i livet. Sådant som rör jobbet kan jag inte diskutera flytande till 100 % på mitt modersmål, eftersom jag saknar ord för en del saker.

Jag anser mig inte ha ett fattigt intellektuellt liv för den sakens skull. Tvärtom, så talar jag hellre det främmande språket som bra som jag ändå gör, till den bekostnaden att jag inte behärskar jobbterminologin på mitt modersmål.

Jag tror inte att någon med två modersmål kan uttrycka sig till 100 % i alla sammanhang på båda språken. Om man t.ex. utövar en hobby på ett av sina modersmål, så kan man prata om den hobbyn på det språket, men inte nödvändigtvis på sitt andra språk.

Inte ens enspråkiga individer kan alltid uttrycka sig till 100 % i alla sammanhang.

Anonym (ttt)

Äldre 21 Mar 21:11

#97

Förtryckt skrev 2015-03-19 21:53:29 följande:

Vill bara säga att inte alla barn klarar av att lära sig två eller fler språk samtidigt. Så bara för att du gjorde det betyder inte att din son kommer klara det.

Jag känner till barn som helt fick lägga ner modersmålet för att ha en chans att följa med på svenskan.

Fråga honom när han är fem år om han vill lära sig ditt språk. På så vis blir inte svenskan lidande.

Förtryckt skrev 2015-03-21 00:12:48 följande:

Jag lärde mig min mammas och pappas språk och kunde dem i stort sett flytande, på barnnivå, men svenskan började jag lära mig när jag var 4 och ett halvt.
Jag var tvungen att slänga bort dem.
För att svenskan skulle sätta sig.

Anonym (biffan) skrev 2015-03-20 19:25:20 följande:

Det kanske säger mer om dig än om hur det är generellt att använda 2 språk som liten.
Du hade det väl svårare än andra då. Jag känner flera familjer med 2 språk och det har alltid fungerat suveränt. Om det inte fungerar så får man ta det DÅ.

Jaså?

Jag talar svenska, engelska, tyska flytande. Jag kan göra mig förstådd på franska, holländska utan problem.
Har alltid haft högsta betyg i språkämnen. Så nej, jag har INGA bekymmer med språket. Och det har jag fått med mig i generna, min mor och far är också flerspråkiga.
Min mor talade 8 språk när hon kom till Sverige...

Du och de andra barnen som "slänger bort" sina språk har inte haft svenska som modersmål, utan det har varit ett främmande språk. Det är ju självklart att man i något skede måste börja använda omgivningens språk i stället för sitt eget, om man ska kunna fungera i samhället man lever i.

Ts barn kommer att ha svenska som modersmål, och växa upp i ett svenskt samhälle. Det finns inte en chans att det barnets svenska skulle bli lidande av att pappan pratar arabiska.

Min fru låter mig inte lära vår son prata arabiska

INNEHÅLL