Tappat livslusten..

Det är hemskt jobbigt att en person som inte ingår i ens familj kan förstöra så mycket i ens liv. Jag har inte varit den som bonusbarnens mamma talat illa om utan här är det pappan...

Men hela vårt liv, vårt förhållande och även våra gemensamma barn har påverkats hårt genom åren.

Det slutade med att ena bonus barnet var borta från oss i nästan två år. Det var fruktansvärt jobbigt och sorgligt. Nu är hon tillbaka, men bor fortfarande inte här. Sover över ibland bara.

Vi hade en ganska bra relation med mamman förut, men nu är den nästan obefintlig och det är efter allt hon ställt till med skönt. Vi har genom alla år aldrig sagt ett ont ord om mamman och jag hoppas att vi så småningom ska få cred för det.

Jag har inga direkta råd, men jag förstår hur jobbigt det kan vara och att det tyvärr kan förstöra ett förhållande.

Kanske kan ni gå i parterapi så att du i lugn och ro kan förklara hur du Mår och varför.

Barnen har aldrig varit ett problem här utan hur deras mamma med blickar, röstläge och skitsnack om pappan påverkat dom. SÅ fort man frågat något ser man att dom vart tvungna att se vad mamman tycker om det. Blir hon arg/ sur så gör dom hellre som hon vill än som dom själva vill.

Jag vet iaf hur jag inte ska göra om jag och mannen skulle gå isär. Hellre att jag mår dåligt än mina barn... Styrkekram och lycka till!