verkar som min pojkvän ljuger om runkning och porr

Jag tycker att onanifrågan är den privataste som finns. Jag har överhuvudtaget aldrig pratat om det med en partner, och inte med någon annan jag har delat hem med (t.ex. mina tonårsbarn nu, eller en väninna som ung) heller. Det är "don't ask don't tell". Gör det diskret och se till att det inte lämnar några spår, om det måste göras alls, typ.

Detta med porren är lite annorlunda, för där finns det många olika orsaker till att man kan vara emot hela företeelsen. Man kan t.ex. tycka att det är ett utnyttjande av porrskådespelarna (och då särskilt de kvinnliga), och att det ger en felaktig bild av sex och kvinnor - som kan gå ut över riktiga kvinnor i verkligheten. När män vill leva ut sådant som de har sett i porren, och när de tror att vanliga, normala kvinnor EGENTLIGEN gillar t.ex. analsex. Ju sjukare saker porren innehåller desto värre naturligtvis.

Till detta kommer aspekten att porrskådespelerskorna är yngre och sexigare än vad man själv är, och grubblerierna över om man själv egentligen inte duger. Om det är en sådan tjej han skulle vilja ha om han hade ett fritt val, typ. Där får man väl gå till sig själv, även om vi kvinnor inte tittar på porr (jo jag vet att vissa gör det), så läser vi gärna romantiska romaner och tittar på romantiska filmer, med snygga skådespelare som spelar romantiska hjältekaraktärer. Skulle vi a) vilja ha en sådan man egentligen, innerst inne och b) även om det är så, spelar det egentligen någon roll för den verklighet vi har med den man vi faktiskt lever med? Eftersom det ändå inte kommer att hända?

Jag har väl allteftersom åren gått börjat inse att hela livet ÄR en kompromiss... och att andras liv också är det (t.ex. en partners). Och att det kan vara tillräckligt bra ändå. Förhållande och sex är ju dessutom inte det enda som är viktigt i livet, utan man kan fokusera på andra saker. Barnen, jobbet, hobbies... i stället för att grubbla sig sjuk över vad ens man innerst inne tycker om ens bröst och sådana saker.