Du berättar att din 10-åriga styvdotters pladder stör dig så mycket att du därför försöker undvika henne, genom att hålla dig hemifrån så mycket som möjligt när hon är hos er. Du gör alltså hellre det valet, än att prata med henne om det som irriterar dig? Låter sorgligt i mina öron.
Hur reagerar din sambo på att du inte vill vara hemma när hans dotter är där? Hur ofta är flickan hos er?
Hon märker säkert att du tar avstånd. Din toleransnivå har väl kanske också sjunkit sen du själv blev mamma.Stor förändring för dig, men också för henne.
"hon berättar samma saker för 10 gången samma helg, som en senil gammal tant" - då utgår jag från att hon inte bor hos er vv utan vh. Då har du ju lite tid att vila öronen mellan varven.
Jag tycker inte att detta är ett speciellt styvbarnsproblem, utan nägot som lika gärna kunde gälla om hon varit ditt biologiska barn. Skillnaden är väl att det skulle kännas mer enkelt och naturligt för dig att säga ifrån när babblandet blir för mycket och för jobbigt. Du beskriver henne som en glad tjej, och det är ju positivt.
Jag tycker att du ska prata med henne om detta - snällt och vänligt. Känner hon att du tycker om henne så kommer hon säkert att acceptera en tillrättavisning utan att känna sig bortstött.. Viktigt att ni inför tonårstiden har en så bra relation som möjligt. Det underlättar. Lycka till!
.