En sansad tråd om tiggare, är det möjligt?
Lyssnade på filosofiska rummet (P1) idag, som innehöll en intressant diskussion för den som orkar lyssna:
sverigesradio.se/sida/avsnitt/517562
1. Min egen uppfattning (sansad eller ej) är att jag ser tiggeriet som ett frivilligt val (vet att vissa anser att det är fråga om organiserad kriminell verksamhet styrd av s.k. klanbossar, men det har jag inte sett tillräckligt med bevis för).
2. Eftersom jag ser tiggeriet som ett frivilligt val, innebär det att min bild är att tiggaren anser att livet på gatan med en pappmugg är bättre än något annat alternativ. Därmed ligger det nära en affärsverksamhet, eller annan sysselsättning (det förstärks också av att en del uppträder med sång och skådespel).
3. Slutsatsen är att jag väljer att inte stödja tiggeriet med pengar, på samma sätt som jag inte stöder andra gatuinsamlare/gatuförsäljare. Och jag har inte några samvetskval över detta (lika lite som jag känner mig skyldig om jag inte köper ett mobilabonnemang eller någon annan produkt).
4. Dessutom anser jag att Sverige inte har orsakat fattigdomen och misären som dessa människor lever i. Det finns därför inte någon tydlig koppling till en plikt att hjälpa tiggarna från samhällets sida. Men, det kan jag tycka att vi i viss utsträckning ändå bör göra i medkänslans intresse.
5. Detta sagt om tiggeriet. Nedskräpning, olagliga bosättningar och liknade har jag mycket lite förståelse för. Detta borde tas tag i med hårdhandskarna. Förslag liknande Anna König Jerlmyrs, om att ordningsvakter ska få avhysa tiggare som är på väg att slå upp ett läger eller boplats är helt rimliga.
Slutsatsen är att situationen är tragisk, men jag tycker ändå att det bör finnas realistiska lösningar. (- Detta förutsätter dock att det verkligen finns en opinion som anser att detta är ett problem och som vill göra något åt det. Jag är inte helt säker på att det gör det).
/Ber om ursäkt för romanformatet på detta inlägg.