Måste bryta med min älskare

Åh jag lider verkligen med dig. De som trakasserar dig är omogna idioter. Försök att inte kalla dig själv för svin eller äckel. Alla människor förtjänar att vara lyckliga och känna sig uppskattade. Det gäller även föräldrar! Visst, otrohet är inte ok, men det är sällan så svart eller vitt. 

Jag är i en liknande situation, jag älskar min man, tryggheten i hemmet och familjen. Men jag kan inte blunda för mina känslor för min vän. Jag har nu bestämt mig för att inte träffa min "vän" mer på ett bra tag och måste få tid att sörja över det. Det känns skitjobbigt, men en dag frågade jag bara mig själv, vem är värd mer? Vem vill jag vakna upp intill när jag är 50 år? 60 år? 

Jag tycker det låter som om du redan har gått ifrån din man i tanken. Jag tycker det är dags att ni tar en paus ifrån varandra. Prova att vara ensam i en vecka. Utan både älskare och make, sen kan du ju ha barnen halva veckan och vara helt ensam andra halvan. Du förtjänar att vara lycklig! När du är lycklig blir även dina barn lyckliga! Det gäller bara att våga vara öppen med det sen när de är gamla nog och berätta för dem att du inte mådde bra tillsammans med deras pappa.

Tror inte riktigt man kan förstå hur förjäkla jobbigt det här är förrän man är i samma situation. 

Lycka till!!

Eller hur! Att få barn är en påfrestning även för bra förhållanden, så om förhållandet redan är dåligt lär det inte bli bättre av sömnbrist och sämre möjligheter till sexliv.

Fast Klara, problemet ligger inte i attraktionen, för attraherad av andra kan ALLA bli men alla väljer ju inte att agera på det. Problemet ligger snarare i att vissa människor helt enkelt är jävligt kassa på att hantera attraktion eller eventuellt missnöje med sitt förhållande. 

Och att sätta barn till världen kommer inte förändra dessa personers brister, det är en fråga om mognad och karaktär inte situationen i sig. Så länge man inte klarar av att hantera missnöje eller frestelser på ett ärligt och värdigt sätt så spelar det ingen roll.