Anonym (--) skrev 2015-03-26 08:22:20 följande:
Om du i ren frustration ville "dunka till dina barn" så gör du all rätt att låta bli.
Frustration dunka till och hålla sig där är omkring alla fel man kan göra i ämnet.
"aga" som du kallar det leder däremot inte till underkuvade terrorbarn som i slutändan svarar med samma kraft, oftast mot sina kompisar eller slår bakut mot föräldrar, det är ren misshandel som gör det.
Pucklar man som du säger på barnen, då i tid och otid för det minsta lilla, då mycket riktigt får man ögontjänare som av ren räddsla inte vågar göra annat, när man tittar på.
Däremot, ska inte misshandel vara en uppfostringsmetod, man är lite efter om man säger att man ger barn bra fostran om man styr dom med näven och inte med hjärnan.
Finns däremot situationer där barnen svävar ut för mycket eller gör rent av farliga grejer där man får ta till den mindre "ondskan" för att få dom på rätt spår, din uppgift då att se till dom förstår varför en sån påföljd valdes och varför det är viktigt och i allas intresse att det inte händer igen.
Håller inte med om det sista heller, har man lugna barn från början så är det lugnt att säga hur andra ska göra, tyvärr så är däremot alla barn olika och vissa är bara värre än andra, håller man inte efter såna med dom medel som behövs så ja, då har man en katastrof som bara väntar på att prova på sina horn.
jag antar att både du och jag skonades från det värsta och vi har normala barn med normala perioder, kan dom gå en på nerverna? Absolut, ska man låta ungar trycka på fel knappar tills man fullkomligt exploderar och i ren vrede ger sig på dom fysiskt? Absolut inte, kan man styra dom rätt med strängare ton och mildare påföljd? Absolut men om det inte räcker så kan man inte dra sig från att sätta dom på rätt köl för ju längre dom är ute och svävar ju jobbigare blir det att få dom rätt.
Däremot kan jag säga att om du först skulle mot förmodan dunka till, så är det till och med mer korkat att ange sig själv till polis än att tappa fattningen vid enstaka tillfälle, du gör bara ungen en stooooor otjänst när du meddelar denna att föräldrar har inget att komma med och helgar vad ungen än gör.
det om nått kan straffa sig rejält vid skolåldern.
Jag håller inte alls med dig.
Att man kan känna en frustration tror jag alla föräldrar gör nångång, det betyder inte att man agerar på den.
Aga leder till en av två saker, det som du kallar för terrorbarn, eller barn med ångest och rädsla ofta i kombination med varandra.
Det är en highway to hell och visar bara den förälderns oförmåga att fostra ett barn utan att använda våld.
Om ett barn är på väg att göra något farligt, så stoppar man naturligtvis barnet, självklart, men man använder inte våld, man pratar med barnet och ser till att barnet förstår varför man inte ska göra på det viset.
Och om barnet är helt omöjligt så finns det andra sätt än våld att visa barnet att det inte är barnet som bestämmer, använd dom metoderna.
För övrigt är det sällan ett barn som blir bemött med konsekvens, kommunikation och kärlek blir så omöjligt.
Det gäller att lägga grunden rätt från början.
Inte vet jag hur våra barn står sig i förhållande till andra och jag tycker det är ointressant att jämföra barn, men en sak vet jag och det är att ett barn som blir bra bemött av vuxna sällan blir svår att ha att göra med, och även om det ligger exempelvis en diagnos som försvårar i botten så kompenserar och gör en god kärleksfull ickevåldsuppfostran saker mycket lättare för alla berörda.
Som jag skrev, att använda våld är något föräldrar gör när dom inte vet vad dom annars ska ta sig till.
En nödlösning och en brist på kompetens hos föräldern som går ut över barnet.
