Önskar du ibland att barnaga var tillåtet?

Exakt det jag gör, och jag slår inte mina barn.

Nej, jag talar emot våld mot barn, om ni slutar köra med floskler eller läsa med röven, detta börjar bli tröttsamt.

Om fler föräldrar skulle engagera sig i sina barns liv skulle vi ha långt bättre fungerade samhälle omkring oss, men ja, min mor har mycket att vara tacksam för.
Jag kunde mot alla deras ansträngningar misslyckats med livet och kanske bli kriminell framför att skapa en välmående familj och hjälpa dom på äldre dagar.

Där har du rätt.

Nytt lågvatenmärke som sagt, du borde få en pokal.

Om du anser att direkta hot är en bra argument så rekommenderar jag att du backar undan med svansen mellan benen och går tillbaka till skolan i några år så där 15 eller nått.

Omkring det jag menar med våldsamma hem där våldsamma föräldrar skapar otrygghet och skräck hos sina barn, i det ljuset så hoppas jag du inte har några eller i alla fall spelar teater framför dom för att dölja din natur.

Gud, det är ju precis det jag menar med våldsamma hem och misshandel, hur kan du blanda ihop det med det jag i övrigt skriver är bortom mig.

Vrede och frustration samt utlevnad av dessa har inte ett smack att göra med barnuppfostran.

Igen så bekräftar jag om och om igen vad våld i hemmet är och vad det gör med barn. selektiv läsning?

Precis rena motsatsen en markering är på sin plats vid grövre övertramp, isolerade händelser, att man sedan följer upp med med resonemang och förklaringar till varför saker och ting händer verkar sådana som dig inte läsa det minsta.
Efter några decenier på jorden så där i efterhand har jag svårt att hitta föräldrar som var mer kärleksfulla och engagerade i sitt barn än vad mina var.

Noll tolerans är i vanlig ordning ett floskel som inte fungerar på nått plan där man tillämpar det, i många fall gör det "vissionen" mer skada än nytta då det leder inte till nått annat än utopi som aldrig har existerat.

En lavett är absolut på sin plats om nån av mina kommer hem och tar efter sin omgivning där dom kallar sin mor för ex hora, kan garantera att det kommer sluta i tårar och en blåtira, minst.
Vore direkt oansvarigt att låta sånt passera.

När det sedan kommer till tonåringar så vet vi hur dom fungerar, hur hjärnan utvecklas och det kommer en period där känslor och impulser går före allt annat.
då i en obevakad argt ögonblick kan tonåringar vräka ur sig vad som utan mer i bakgrunden än att kanske inte ha fått gå på en fest.

Kommenterat och avklarat.

Personen i fråga har inte serverat några argument mer än helt absurda påhopp berg av verbala spyor ad hominen glåpord, det var svårt att urskilja nått vettigt från denna inlägg därmed är personen i princip på ignore.

Andra som kommenterar, även om saker som förs fram är floskler fördomar faktafel och dylikt så framförs dom på ett i alla fall lite mer sansat sätt.

Jag är också emot misshandel av barn, det har jag väl gjort ganska tydligt.
våldsamma hem där misshandel förekommer på regelbunden basis skapar aggressiva osäkra otrygga barn som har dels svårt att hitta sociala koder, hitta sin plats, lär sig fel läxor att man löser meningsbyggnader med våld och så vidare, ett stort recept för fiasko och en person som kommer misslyckas med att skapa sig ett bra liv.

Nej, jag varken slår barn eller blivit slagen, bespara mig upprepningar och läs vad jag har skrivit istället.

Du vet uppenbarligen inte hur tonåringar fungerar, men det är i alla fall sådana övertramp man måste hålla kort så det hela inte spinner uout of controll.

GIVETVIS tar man reda på allt som ligger omkring både kontinuerligt och efter incidenten, självförklarande.

En bra uppväxt med alla förutsättningar jag kunde få, jo bra sådan.
Känner till folk som har misslyckats med mindre.

Som sagt, utopi figurerar i sagoböker, inte på jorden.

I så fall måste jag ha missat det när tråden flödar över med ren skit från en person som inte vet när nock är nock.

Ja jag snackar och snackar, har du kommentar om nått av det så är det bara att citera, jag svarar så fort jag hinner och om inte det drunknar i floodandet tråden utsätts för.

Mer korrekt beskrivning var att jag lyfte upp han från marken i kläderna och small in han i väggen, för att hålla han kvar där och göra mig tydlig att detta var en bra början om han inte lägger av.

Tydligen gjorde jag nått hans föräldrar totalt havererade på.

Det finns annars inga dåliga uppfostringsmetoder, bara föräldrar som väljer fel om dom misslyckas på vägen och inte testar nått annat om det fungerar.
Ja det finns massor med föräldrar som lyckas, vilka metoder dom än använder sig av, sen finns det dom som mosclyckas under samma premisser, upp till föräldrar att inte mislyckas för barnens framtid då.

Vist är alla barn jobbiga ibland, det skrev jag innan själv, där gör man alla fel om man tappar fattningen och med våld ger sig på barnen som har räknat ut vilka knappar ska tryckas på för att få gamlingen ur balans.

Igen, att dra till med för stora ord man inte förstår i tid och otid för att försöka kamma hem billiga poäng som en viss provokatör i tråden, uppnår man inget annat än att förlöjliga offer av riktig misshandel.
det är att vattna ut begrepp som beskriver ett mycket stort brott, nått folk tyvärr råkar ut för dagligen och jag kan nästan garantera dig att dom skulle tycka vi snackar om äpplen och atomer i samma mening om man jämför deras skador med en unge som fick sin "ego sårad" en gång nånstans vid felbeteende.

Hela det talet är fylld av hyckleri, vi kommer alla "slå" våra barn vid ett eller annat tillfälle, om det är i låg ålder när man slår barn handen eller fångar hårt när handen är på väg mot stearinljus eller senare under livet för nått annat.
Illa kommer vi också göra våra barn, vi kommer vid ett och annat tillfälle ta bort förmåner skicka på timeout på rummet eller vad man nu kan tänka sig att hitta på.
såra kommer vi göra kontinuerligt när dom växer upp, vänta tills tonåren kommer och anklgelser börjar hagla.

Poängen är att svartvit tänkande har ingen plats i det verkliga livet, inget i det verkliga livet faller under svartvit tänk.
Mer än i ett utopi nånstans där allt är fjunigt fint eller ett rent helvete.

Det är din åsikt, delas av några, jaghar min åsikt, delas av några, det enda som är viktigt här att alla våra barn mår bra och utvecklas som dom ska till självgående empatiska individer som ställer upp för sina nära och kära och visar respekt för sin omgivning.

Det har jag också skrivit flera gånger om, vad vill du ha egentligen?

Nån mall på hur många "slag" är okey var hur och hur hårt i kilo per punkt?

Lämnar du ungen blödande på golvet efter utdragen misshandel för att gå och poppa en öl med fridfull tanke i huvudet att nu blir det tyst i några timmar så har man nog passerat gränsen.

Nej det så klart, jag kan säga exakt samma sak bara det att jag nöjer mig med, bra att du har hittat ditt sätt och det fungerade för dina barn, toppen, då borde det vara lätt att även förstå andra kanske trampar på andra stigar med samma goda resultat.

Svårare än så är det inte.

Mina har inte kommit till tonåren är men är på gränsen, sen är den yngsta i dagisålder, mer än så har jag inget behov att uppge.

Enkelt, våld är nått man oprovocerat råkar ut för på stan eller i vrede av sina föräldrar, att få en påföljd hemma för nått skit man har gjort är inget våld.

En lavett är ett av det grövsta man kan dela ut, förståeligt så reserveras den förmånen till saker man bara inte kan acceptera nånstans.
förståeligt är också att det som spökar i bakhuvudet på folk som har levt under taskiga förhållanden som nämns i tråden eller under misshandel i våldsamma hem att klumpa ihop allt till har man så som krökt ett hår på sitt barns huvud så är nästa steg att skicka denna till sjukhus med brutet käkben.

Som tur är sanningen nånstans däremellan som i det mesta när det kommer till folk som tänker i svartvita termer som inte kan appliceras.

Det hade annars varit mycket trevligt om folk skulle sluta missbruka ord för att komma nånstans.

men, på tok för mycket tid lades ner på detta så jag får ta igen hemmalivet lite

Oh gud, ursäkta mig.

Det sista jag önskar att ha en debatt med en "från yrket" det svartvita tänket borde ha hintat mig men man kan tyvärr inte se genom skärmen.

Har diskuterat olika andra tabubelagda ämnen som droger missbruk narkotikaförbud med folk som så kallat jobbar med det.

Det tragiska faktum kom fram ganska snart att folk som jobbar med dom värsta fallen som finns att hitta, som ständigt belägras av det värsta samhället och olika situationer har att erbjuda blir snabbt hemmablinda, får för sig att dt som finns att se på jobb är allt som finns att se i ämnet.

Du dras vist med samma nackdel, du och dina arbetskamrater i andra delar av vården eller socialen eller vad du nu jobbar med tror att det värsta av det värsta, dom mest sargade individer talar för den stora massan.
fördomar flödar fritt på sådana ställen och tyvär så anser ni att titeln ni håller ger er nån form av auktoritet

Som tur är däremot så träffar inte dina kollegor på psyket eller missbruksvården den normala majoritet som går runt på gatorna sköter om sina familjer och sina jobb.
Lika lite som du träffar på ens ett normal barn som jag snackar om, du träffar på dom som far illa, misshandels offer och så vidare.
Förstår ycket väl att du har inte en susning om vad jag snackar om, mer än att du gör koppling till det som förföljer dig till vardagen, det värsta av det värsta.

Men tack för du drog upp detaljen till ljuset, skulle nog ha spenderat många timmar till här om inte så var fallet.

hahaha nej.

Man kommer ingenstans med verklighetsfrånvända ideal.

När det kommer till tidigare skriva kommentarer av enkla sorten så måste jag luta mig mot dom, det är så man skapar en massa ouppfostrade unghelvete som gör bara skit för alla sen.

Det där fungerar endast tills man stöter på en motgång, sen vet ungen att föräldrar är handlingsförlamade mesar som inte gör ett skit åt vilka problem som än finns mer än maler maler snackar och inget annat händer.

När man kommer till tonåren så måste 95% av grunden vara lagt, minimum, vad som händer sen händer sen.

När man anser som det jag kommenterade att i princip all konsekvens för ungarna är kränkning eller våld så är man helt ute och seglar oavsett ålder.

Kommer dom in i tonåren så försvinner mycket av sansen, då ska det vara i ryggraden att man lyssnar på sina föräldrar sen att får man acceptera mer i och med det inte längre rör sig om barn utan tonåringar är en annan femma, det vet vi nog alla.

Era tolkningar är otroliga här måste jag säga, man blir smått förivrat vad ni snackar om, straff konsekvens påföljd, vilket ord man än väljer snackar vi om samma sak.

Sen tror jag nästan att dom allra flesta tonisar vet att föräldrar är med dom och inte emot dom vad det än gäller, med undantag för dom som använder ren våld för att puscha genom vardagen.