Kan faktiskt inte säga direkt nu, för tätt inpå vad som gjorde att jag stannade. Men när "ens kille" står med kniven mot strupen på sig själv eller mot min hund så stannar man...När jag lämnade han i december så hota han med att ta livet av sig, men det har han ju inte gjort... Men visst rädslan att han skulle verkställa hoten fanns där.
Det är jobbigt. Att leva såhär. Är rädd att han ska bli arg, att han ska kliva över gränsen och slå mig eller döda mig.
När vi bråkar och han är frustrerad och intr haft tillräckligt med sex, då blir han aggressiv. Han vill skrämma mig, säger att han ska slå in mitt pannben, att han kommer bryta min arm eller att han vill att jag dör. Jag blir vettskrämd. Jag gråter och han spärrar upp ögonen och ser galen ut. Han har bara slagit mig en gång, och då skrek jag så högt att han blev rädd att någon skulle höra.
Jag är rädd att der ska gå från hot, svordomar och skrik till att han en dag kommer göra det.
Jag skulle skrivit "lämna honom" men det är inte så enkelt.
Vad kan jag göra i stunden, när jag är rädd? Jag känner mig så ensam. Finns det någon där ute som kan prata med mig?