Tycker att sambo dricker för mycket under graviditet

Tack för era svar! Jag förstår absolut vad ni menar, trots graviditetshormoner och djävulskap så har jag lite hjärna kvar. Alkoholfritt vin har jag testat och det har varit okej och stillat det värsta begäret, men jag har inte hittat någon riktigt bra sort tror jag. Någon som har tips på bra alkoholfria viner som ett rent sidospår?

Men att dricka fyra gånger i veckan då det vill sig? Det är det som oroar mig mest. Några öl en fredag eller lördagkväll dör jag inte av att bevittna men jag blir irriterad över att han inte ens kan låta bli under veckorna som "vanligt folk". Jag kunde sluta helt över en natt men han kan inte ens låta bli en enda kväll då jag ber honom. Det oroar mig inför livet med en bebis. Planerna innan var ju att båda skulle sluta redan under försökstiden, nu blev det aldrig någon sådan men jag är orolig för att det här kommer utvecklas till att jag får ta allt ansvar för barnet och bara gå hemma själv några månader medan han går ut varannan kväll.

Ärligt tack för era åsikter, det betyder mycket att få lite annat perspektiv

Det är inte heller vad som är viktigast, det var därför jag skrev det sist. Senast jag fick åka upp till akuten blev det taxi till och från eftersom han drack och det gick ju bra. Dock så missade han det första ultraljudet på vårat barn därigenom. Det kändes synd samtidigt som jag var orolig över allt som hände.

Bra att veta gällande min personliga oro kan vara att det här är en riskgraviditet som troligen kommer medföra tidig förlossning så det kan ske när som helst från vecka 25 eller vad som nu gäller för att det inte ska räknas som sent missfall, dessvärre. Jag är inställd på att ta mig dit själv om det skiter sig, men jag är inte inställd på att han missar det hela :/

Det är klart jag förstår att restaurangbesök eller ett glas vin fungerar även med barn. Jag hade varken tänkt laga ekologisk mat eller bli nykterist. Däremot tycker jag inte det är en bra uppväxtmiljö med en eller två föräldrar som är onyktra varannan dag. Det fungerade innan, jag tycker inte det fungerar efter att man valt att skaffa barn.

Precis så känner jag. Jag bryr mig inte om alkohol överlag och tänker inte be honom att bli nykterist för det tänkte jag inte bli själv. Jag är väldigt orolig över om han överhuvudtaget klarar sig utan det och hr det blir när barnet kommer :/ Jag har inget behov av att få gå ut då det är här, men behov av att vi båda är närvarande föräldrar för det hela känns rätt läskigt så här som förstagångsförälder.

Jag menar alltså att jag inte bryr mig om att folk dricker överlag eftersom jag blev anklagad för att vara någon typ av nykterist-ekologiskt-hen-wannabe. Jag vet att jag drack mycket men jag hade inga problem med att sluta direkt heller. Jag visste att det inte kunde fortsätta så för alltid, men en period så var det roligt både att vara onykter, smaka goda viner och ölstorter och att besöka restauranger, evenemang och konserter. Det är en självklarhet att den livsstilen inte kan fortsätta bara för att graviditeten blir klar. Det som oroar mig är att min sambo inte verkar hålla med.

Ja, det är precis vad jag har sagt till honom. Att jag önskar mig mer normala alkoholvanor. Att vi tar ett eller två glas vin en fredag eller är på middag en helgdag och dricker i samband med det är inget konstigt för mig i framtiden, men det blev konstigt nu när han först var på en fyra dagars fylleresa med kompisar och därefter har druckit i stort sett varannan dag :/ Det känns skrämmande att han inte ser någon anledning till att dra ner och att han hellre lämnar mig ensam och dricker än att vi umgås som förr men utan alkohol. Att se serier/film nykter känns ju inte som någor konstigt i min värld.

Fortsatt tack för alla svar, jag har läst kontinuerligt men inte svarat eftersom jag velat läsa åsikter. Här kommer några klargöranden utefter frågor och påståenden som kommit i svaren:

1. Jag vet att vi har druckit mycket och att det inte är hälsosamt. Jag kommer INTE fortsätta med samma livsstil då jag inte är gravid längre. Det var kul och fungerade innan, då barnet är här så är det inget som kommer återupptas. Jag tror inte att ett barn dör av att mamma och pappa tar några glas vin en fredagkväll eller av att följa med ut på restaurang då det börjar bli lite äldre (tycker inte spädbarn/bebisar hör hemma på restauranger både av hänsyn till barnet och till restaurangens gäster) men flera gånger per vecka måste upphöra.

2. Jag vill inte tvinga min sambo att vara mednykter under hela graviditeten, jag vill bara att han drar ner. Den här samt förra veckan har varit helt okej, han drack fem öl i fredags och inget mer under hela veckan. Inga konstigheter. De tre veckorna innan detta har det dock varit extremt med 3-4 ggr/vecka.

3. Frågan om jag är alkoholist har uppkommit. Jag tror ärligt talat inte det, jag hade inget fysiskt begär då jag tvärklippte och känner ingen längtan efter att vara onykter. Jag tror inte ens helhjärtat att sambon är alkoholist men jag är ändå rädd för det. Han har inga "symptom" de dagar som han är nykter utan är harmonisk, glad och aktiv. Han verkar snarast slå vakt om att hans liv inte får påverkas än om själva alkoholen.

4. Jag har druckit två flaskor alkoholfritt vin under dessa fem månader, en på nyår och en på min födelsedag, då jag maskerade att jag var gravid genom att hälla över det i tomma riktiga vinflaskor. I övrigt har jag även låtit bli alkoholfria alternativ. Cravingen på rödvin har kommit nu senaste veckorna och det är själva smaken jag vill åt, inte berusning. En ren craving. Det har blivit mycket bättre dock efter att jag började med järntabletter, det kan ha berott på brist.

5. Han blir arg då jag säger något om det. Förra veckan sade jag inget om att han drack på parmiddag lördag samt fotbollsmatch med polare söndag. Jag sade heller inget om fem öl efter jobbet den här fredagen. Det är helt okej, sådant räknar jag som normalt. De stora bråken var då han drack fyra gånger per vecka inklusive en fylleresa till Dublin med killkompisar. Jag försökte påtala att det inte är normalt att han även behövde dricka random vardagar då, förutom resan samt krogbesök, och att han måste börja ställa in sig på att vi blir föräldrar snart och att han inte kan ha dessa vanor då (snabb sammanfattning av det som sades så klart).

6. Innerst inne känner jag mig även lite utestängd och ensam. Det känns ibland som att jag ska bli förälder och att min sambo råkar dela lägenhet med mig samtidigt. Jag går hemma sjukskriven för foglossning och illamående och har en riktigt jobbig graviditet. Han jobbar så klart. Jag får ta hand om hundpromenaderna trots svårigheter att gå och vara helt ensam inte bara under dagarna utan även under många kvällar då han träffar våra vänner på krogen. Han är mer mån om att hans liv ska vara helt opåverkat än att ens prata om det kommande barnet. Allt som behöver ordnas (införskaffandet av barnsaker, möbler, skriva under faderskap med mera) ligger på mig. Dessutom hade inte jag en tanke på att vi skulle ha barn NU då jag plötsligt var gravid så jag är både okunnig och lite chockad, men gör mitt bästa för att hänga med. Han var mer positiv än jag då vi plussade.

Jag försöker avslutningsvis att involvera honom genom att berätta om vad som händer i kroppen, berätta fakta jag läst om barnets utveckling, köpt boken "Pappalogi" till honom och pratat om det som komma skall. Det är till stor hjälp att läsa vad flera skrivit om att det så klart inte känns lika verkligt för honom, jag har inte riktigt tänkt på det så.

Tack för ett fint svar, det här var till stor tröst att läsa :)

Det kan nog faktiskt vara exakt så här han tänker. Som jag skrev i mitt förra inlägg verkar det inte riktigt som att det är alkoholen som är det viktiga utan att hans liv ska fortsätta som vanligt. Han verkar känna sig kvävd av tanken på att något förändras just nu. Jag kände onekligen samma sak från början men jag hade ju inget val annat än att låta graviditeten och måendet styra.

Jag har inte gett upp hoppet om att han rycker upp sig då barnet kommer och försöker att inte tjata. Men det är svårt. Känner mig både orolig över hur det ska bli ("Kommer jag sitta ensam med en bebis fyra dagar i veckan då jag är mammaledig och knappt träffar folk? Klarar jag av ansvaret själv?") och ensam just nu.

Jag tycker att jag har varit tydlig men din läsförståelse kanske är taskig? Jag har för hundrade gången inget emot att han dricker, det jag vänder mig emot är att det av och till blir veckor med fyra gånger på raken. Det gör att jag känner mig orolig över hur det blir då barnet är här.

Jag klarar utmärkt av att hålla mig nykter, hittills har det gått bra i fem månader. Det är vinsmaken jag har haft cravings för, alkoholfritt vin kändes fantastiskt då det var som värst. Hur kan du uttala dig om mina cravings? I början hade jag cravings på inlagda saker som gurka och sill. Det kändes precis likadant.

Jag blir rejält irriterad över att du dömer mig på vad jag INTE skriver. Han får gärna dricka alkohol på ett normalt sätt. Jag är helt inställd på att livet efter barnet kommer vara nyktert så länge jag ammar och därefter aldrig återgå till hur det var innan, vår tidigare livsstil lämpar sig inte med ett barn med i bilden. Det som oroar och tynger mig är att min partner inte verkar hålla med.