Kul med fler här inne!
Håller tummarna för besöket imorgon!!
Var med om samma nervositet innan semestern och vet precis hur det känns.....man är livrädd för vad de ska säga, samtidigt som man vill veta.
För egen del så fick vi besked om att vi skulle få komma på ett "inför IVF"-möte i slutet av augusti...men har ännu inte fått någon kallelse, så får nog ringa och höra vad som händer!
Hur länge har ni försökt Draugloth?
Till oss sa dem att om vi bara hade försökt ett år så hade de sagt till oss att fortsätta själv ett tag till...men eftersom vi redan försökt så pass länge själv så satte de upp oss för IVF direkt.
Har fortfarande inte fått en kallelse för introduktionsmöte än....och läste på deras FB-sida att det är långa väntetider för de som vill göra IVF nu. Frågan är hur det funkar, går de efter något kösystem, eller hur funkar det, någon som vet?
Upptäcktes avvikelsen i studien Draugloth?
Hoppas ni får hjälp!
Själv vet jag inte riktigt vad som händer....typ ingenting!
Efter vår utredning skulle vi få gå direkt till IVF....men har ännu inte blivit kallad till något introduktions besök.
Fick veta att vi skulle bli kallade och att det troligtvis skulle ske i slutet av augusti, början av september......väntan känns så lång!
Vid varje mens tänker jag att kanske vid nästa får vi köra igång.....
Verkar som om de har mycket att göra efter semestern på RMC!
Hur går det för er andra, upplever ni samma sak, att allting tar en hel evighet?
Min man blev också tillfrågad, och tackade ja.
Tänkte som så att det kan kanske hjälpa oss, och gör det inte det så kanske det hjälper någon annan.
Är det folk runtomkring som pratar stress?
Hur gammal är du?
Man blir så trött när folk tycker att man borde testa ditten och datten.....precis som om det skulle hjälpa efter år av försök........
Blir liksom helt fel när det kommer från någon som dessutom lyckas själv på direkten.
ah, jag är 30....som tur är så har jag varit rätt skonad med vänner runtomkring när det gäller barn.
Har inte haft några i vänskapskretsen förrän precis när vi lämnat de första blodproven till utredningen.
Veckan efter så berättade en vän att de var gravida och hade blivit det på först försöket!
Blir så dumt när man då får kommentarer om "har ni verkligen testat allt osv..."
Vad tror ni!? Har försökt i 2,5år och här ska ni som blir gravida på 1månad komma med goda råd.
Och sen i somras har ytterligare 2st blivit gravida, blir mer verkligt och känns mer i hjärtat än vad det gjort innan.
Hoppas verkligen på ett positiv utfall från IVF:en när den nu blir av..
vi var på första besöket i början av juni om jag minns rätt, då beslutades det att det blir IVF för vår del....väntar fortfarande på tid för ett besök för genomgång inför IVF, men antagligen blir det hyfsat snart, hoppas på att vi kan få köra igång i oktober!
Fast då har det varit semester osv också...så blir lite extra länge att vänta!
Jag tror inte att mens är något hinder, står att det inte spelar någon roll på deras hemsida.
förstår känslan....är med skräckblandad förtjusning man går på det första besöket. Lite som att man ska få sin dom på något sätt! Lycka till!
Fick precis veta att vi antagligen inte får komma på första besöket ang. IVF/ICSI förrän om 3månader........
Jag är så trött på att vänta....lämnade in våra egenremisser i mars, känns som en hel evighet sen och 3 månader, då är vi framme vid jul och det är dax för julledighet!
Hur har väntetiderna sett ut för er andra? Och hur får ni tiden att gå??
Hade ett provsvar som dröjde ut på tiden, skulle ta max 8v att få svar på, men tog nog 14!
Trodde att vi blev uppsatta för besök ändå, eftersom de endast rekommenderade oss att ta provet, de sa inte att behövde göra det.
Samtidigt sa de att vi skulle få en tid skickad till oss, och att det borde bli i slutet av augusti!
Blev sjukt besviken när jag fick brevet om att remissen var skickad först nu.....tiden bara går....
jag är 30, så känner kanske inte panik än, men man vill så mycket!
Känner igen det där med grannbarn....tycker det är värst på sommaren...bor på markplan i ett höghus och precis utanför lägenheten är där en lekplats och grillplats där barnfamiljerna i huset träffas och grillar ihop.
Är det någon som vet lite mer vad som händer på första mötet av IVF-delen?
kommer man undersökas en gång till då?
Hoppas ni andra har bättre tur med väntetiderna!
Tänkte på en grej, vet ni om man har samma läkare hela tiden under processen?
Skönt att ha en plan pandoraDiem!
då är vi i samma läge...inväntar första mötet ang. IVF...
Har börjat fundera hur man kommer att må under själva hormonstimuleringen, och hur de väljer om det blir långt eller kort protokoll, någon som vet vad som är avgörande?
jag fattar inte vad som händer!!
I ganska exakt tre år har vi kämpat för att bli gravida....vi väntar bara på startskottet för att påbörja IVF-behandling...vad händer då?!
Jo, vi blir plötsligt gravida helt naturligt!!
Testa positivt tidigare i kväll och nu är det helt omöjligt att sova!!
sånt här händer bara inte...visst har man läst om solskenshistorier...men att man själv förhoppningsvis blir en av dem trodde jag aldrig!!!
totalt chockad......
Håller tummarna för att allt är som det ska och går vägen!
Tack för alla grattis! Har fortfarande inte insett att det faktiskt är på riktigt....men mår konstant illa och ska på ultrajud på torsdag, så då blir det nog mer verkligt!!
Tråkigt att höra att du mår dåligt Team2, hoppas det vänder snart!
PandoraDiem, jag var precis i samma situation som dig när vi helt oväntat fick vårt plus! Vi fick vänta en hel evighet kändes det som....men man vet aldrig vad som händer! (Vägrar dock tro på den där skrönan om att slappna av, så kommer det.......)
Går in och följer tråden och håller alla tummar och tår för att alla ska få sina efterlängtade småttingar till sist!
Tjejer!
Hur går det för er?
PandoraDiem, hur går det för dig? Hoppas allt är bra!
Vår lille kille kom två veckor efter BF för en månad sen.
Kan fortfarande inte förstå att det är sant, men njuter för fullt!
Är lite avundsjuk på alla gravida som ska få uppleva känslan av att få möta sin lilla bebis för första gången snart, är en helt fantastisk upplevelse!
Skönt att höra att allt är bra! bara upploppet kvar nu då 
Vet ni om det blir en kille eller tjej?
min mage exploderade i storlek efter v.30, tungt, men samtidigt mysigt!
Förlossningen gick bra tycker jag!
dock gick jag två veckor över tiden....gör man det får man komma på något som heter överburenhetskontroll dagen efter och då sätter de igång förlossningen.
Dock fick jag lite värkar och började blöda lite på kvällen precis när jag ringt och fått tid för den där kontrollen!
men värkarna gjorde inte så ont och försvann rätt snabbt....kom några till på morgonen, men absolut inga smärtsamma eller regelbundna!
så tänkte att vi åker på kontrollen ändå, eftersom jag inte trodde att det hänt särskilt mycket.
Så framåt lunch hade vi tid på prenatalavdelningen, fick information om hur igångsättning går till och kanyl i armen...sen skulle de kolla status och då visade det sig att jag var öppen 4cm och livmodertappen helt utplånad!
Så behövdes ingen igångsättning, istället fick jag välja om jag ville gå in på förlossningen och ta hål på hinnorna direkt, eller vänta och låta det ske naturligt, och bara ringa på larmknappen när jag ville gå in på förlossningen, om jag kände att jag ville ha lite smärtlindring.
Väldigt skönt att vara på sjukhuset och veta att där är en plats ledig när jag vill!
Jag valde att vänta, så vi gick och åt lunch, sen tillbaka till vårt rum. där började det göra lite mer ont, men ändå inte så farligt....så bestämde mig för att ställa mig i duschen, där stod jag nog i 1,5h och värkarna tilltog mer och mer, så efter ca 3h efter att vi kom till sjukhuset bestämde jag att det nog var läge för lite smärtlindring inne på förlossningen!
Känslan när man äntligen går in där och de där dörrarna öppnas och att man vet att när jag går ut härifrån så är jag mamma är helt fantastisk!
Jag trodde att jag kanske skulle vara öppen max 6cm vid detta laget....så blev aningen förvånad när BM som undersökte mig säger 9cm....
Det var den smärtlindringen var min tanke...haha, fick iallafall testa lustgasen, det var som att komma till himmelriket!!
Efter ytterligare en halvtimme så kände jag att smärtan förändrades helt, och då var jag öppen 10!
Sen blev det väldigt smärtsamt tyckte jag.....från 10-100 på en värk typ...så tappade kontrollen helt och har typ bara tre-fyra händelser som jag kommer ihåg under en två timmars period...hade krystvärkar, men absolut ingen tryckkänsla som alla säger att man inte kan stå emot....så blev värkstimulerande dropp som höjdes väldigt snabbt, men gav ingen effekt (mer än smärtsamma värkar tror jag)
Till sist kom det in en läkare och berättade att barnet började bli lite stressat och att de skulle lägga en sugklocka.....min enda tanke i det läget var yes, nu är det snart slut!
så det kom in en massa folk, barnläkare, läkare och jag vet inte vad....och sen kom han ut efter två drag och mådde toppen!
Om jag fått önska något så är det nog att barnmorskorna testat fler strategier för att få mig att få tillbaka kontrollen...ändra ställning, eller vad som helst. Det enda jag kommer ihåg var att de sa till mig att hålla andan och trycka. Försökte det, men tappade det hela tiden när värken kom...
Men som helhet är jag väldigt nöjd, blev en väldigt snabb förlossning för att vara första barnet och blev inte smärtsamt förrän precis i slutet.
Känner att det var tur att jag var på sjukhuset, annars hade jag stannat hemma alldeles för länge!!
har du funderat på var du vill föda?
Jag bor också i Malmö, egentligen var vi också inne på att välja ystad eller Lund.
men var inne och fick vända bebisen, som låg i säte, på förlossningen i malmö och då kände jag mig supertrygg. (var nära ett akutsnitt och märkte då vilken koll och beredskap som finns när det väl händer något!)
Nackdelen med malmö är att pappan inte får stanna på natten.
Tycker det är lite dålig information ang. hur det går till på BB efter förlossningen!
För man får självklart stanna kvar i Malmö! Jag var kvar på BB två dagar, ville egentligen hem efter en, men personalen tyckte att förstföderskor ofta gick hem för tidigt och rekommenderade mig att stanna en natt till. (man ska ändå lämna ett prov när bebisen är två dygn, så hade ändå fått komma dit igen annars)
Jag tyckte att BB i malmö var bra, som sagt är enda nackdelen att pappan inte får vara där mellan kl 20-9, men oftast sover man då iallafall! (Eller så är man fullt upptagen att titta på sin nya bebis!)
Jag tror att man kan få transport till lund direkt efter förlossningen i malmö, om man vill till familje-BB i lund, men kanske inget man känner för sådär precis efter man fött!
lycka till när det väl är dax, kommer gå bra!
Hojta till om du vill ha en barnvagnskompis framåt vintern! 
Hur går det PandoraDiem? har mini behagat komma ut än?