Måste man ha dop alt. namngivning?

Man kan döpa sig när man vill.........3månader, 67 år eller vad som helst.

Och inget av våra barn är döpta............6st totalt. Finns ingen anledning om man inte är troende på nåt vis.

Vi har skippat det helt, en del släkt har väl muttrat lite men ingen som vågat säga något rakt ut. Vi var faktiskt på ett dop förra sommaren där pojken skulle fylla ett, och jag måste säga att det var ett av de mer minnesvärda dopen jag varit på. Pojken var mer med, plaskade vatten på sitt huvud själv, charmade alla där framme.

Om din mamma så hemskt gärna vill ha dop så be henne henne planera och betala det, säg att det inte blir något annars :)

Nej, man måste inte ha varken dop eller namngivning. Vi hade inget av det. Dop valde vi bort p.g.a. att vi inte är religiösa. Och namngivning ville vi inte heller ha, eftersom det kändes onödigt.
För barnets skulle finns ju ingen poäng med det eftersom barnet ändå är för litet för att minnas det eller få ut något av det. Ett namn får ju barnet ändå, och det är väl det viktiga?
Inga släktingar har tjatat om det. De har respekterat att vi ville ha det så.

Om din mamma prompt ska ha ett dop så får hon väl ordna det? Varför är det så viktigt för henne? Har du frågat henne om det?

Vi har inte haft något av det. Vi är inte religiösa och valde bort dopet av den anledningen. Namngivning struntade vi i eftersom det mest kändes jäkligt krångligt att fixa med det mitt i bebisksaoset.

Dop har man om man vill att barnet ska skrivas in i församlingen och därmed gå med i svenska kyrkan och betala kyrkoskatt (utöver begravningsskatten) som vuxen. Namnceremoni har man om man vill ha presenter till barnet. Typ så.

Mina barn får välja religionstillhörighet själva när de känner för det.

Vi döpte våran första. Maken med släkt har det som tradition. Men vi skippade dom andra 2. Var visst inte så viktigt för honom egentligen, jag brydde mig inte så mycket heller.
Hade ett enkelt dop bara. Tyckte vi var sena, hon var 3 månader och det kändes för mig fånigt. Men det är såklart mina känslor.

Dom andra 2 hade vi inget alls för. Namngivningcermoni känns mest som ett tillfälle att få paket typ.

Då kan man likaväl ha ett kalas för det nyfödda barnet bara för att liksom.

Men döpas kan man ju göra oavsett ålder, så sent är det absolut inte. Har en kompis som döpte sig när hon var drygt 30.

Vi har skippat det och ingen har någonsin frågat om det. Nu är ju ingen i min familj döpt förutom mina föräldrar men det var ju på 50talet. Vi kommer inte från religiösa familjer och namngivningsceremoni har jag aldrig ens varit på.. Det låter som ett märkligt påhitt av folk som vill ha presenter men ändå slippa dop.

Vi hade ingenting. Vi åkte landet runt och visade upp bebisen så att alla släktingar fick se henne. Jag ville ha dop av den anledningen. Då hade alla släktingar kommit till oss istället eftersom de hade velat vara med på dopet. Men min sambo som gått ur kyrkan ville det inte. En namngivning kändes bara bökigt eftersom man måste ordna allt själv, ett dop är ju ett färdigt koncept och det finns fikalokal att låna osv.

Men om ert barn är 8månader så antar jag att de flesta träffat honom redan? Visst kan man ha dop för en ettåring. Men skippa det om det bara är för släktens skull.

Hos oss ar det igen som reagerade. I sambons familj har man en tradition att ge en viss present vid dopet. Men vår dotter fick den på sin 6-månadersdag efter att vi sagt att det inget dop blev.

Vad skönt att det verkar finnas många andra som också känner som vi ang. dop :) Dop/namngivning känns inte särskilt viktigt för varken mig eller sambon, men eftersom det var viktigt för sambons familj samt min mamma så har vi känt det som ett måste att döpa dottern, men skjutit upp det av olika anledningar, och nu börjar det mest kännas jobbigt att tänka på att behöva planera ett dop i vår/sommar.

Men eftersom det har gått så pass lång tid nu och det inte är många som frågat om det, mest min mamma och nån till, så kanske man bara kan skippa det.

Att mamma tjatar om det hela tiden är nog för att hon är lite gammaldags av sig och tror/tycker att dop är nåt man bara har. Hon är inte alls religiös, så det är inte av den anledningen. 

Tack för alla svar :) 

Ja skit i det. Min mormor blev helt hysterisk när mina föräldrar inte döpte mig. Inte för att hon var speciellt religös, men man gör ju bara så! Min makes föräldrar blev också sådär när vi inte döpte våra andra 2 barn. "Men då kan dom ju inte få sin doppresent?!!" Oj, nej man kan ju inte ge en present utan dop liksom. :O

Bjud in alla till barnets ettårsdag! :)

Bra idé!

Vi har inte haft någon fest alls. Vad vi har för tro tycker jag är oviktigt. Barnet är en egen person som ska få välja tro eller icke tro själv. Namngivningfest tycker jag är en fin tanke men ack så töntigt i mina öron. De som vill ha det tycker jag gör helt rätt. Men jag fixar inte det. Våra barn har ett fint liv utan vare dig det ena eller andra. Vi hade små kalas när de fyllde 1-3. Först senare börja vi ha fester.

Det gjorde faktiskt vi. Blev jättetrevligt med kalaset då.

Vi är inte troende och har således inte döpt våra barn. Hade ingen namngivningsceremoni heller.

Vi gjorde ingenting, med tanke på att vi inte är troende, så kändes ett dop helt orimligt, samt enligt inskickade papper till myndigheterna så fick han sitt namn, så behövdes inga extra saker, han heter det han heter =)

lite samma som att vi helt skippade mellannamn, det kändes helt oviktigt, han har sitt för och efternamn, thats it =)

Vi hade varken dop eller namngivning. Istället hade vi stort 1-årskalas så att alla fick träffa varandra och barnet (vilket känns som huvudanledningen om man inte är religiös).

När jag föddes för 30 år sen fanns det väl knappt namngivningsceremonier. Eller?

Nåja. Mina föräldrar är inte troende och jag och min bror är således inte döpta. Och ingen namngivningsceremoni heller. Funkade det då funkar det väl nu med

Är inte troende man är döpt

Har varken haft dop eller namngivning åt våra tre. Skickade in pappren med namnen bara.