Vad är det bästa för barnet, egentligen?
Det verkar som att pappan har svårt att se till ert barns bästa, utan istället ser det som en slags maktkamp mellan honom och dig. Kan det stämma?
Eller så är han bara väldigt egoistisk (så låter det iaf när du skriver att han inte har nån lust att gå och lägga sig tidigt tillsammans med barnet).
Vad är det för andra prioriteringar han gjort? Vilken normal förälder låter det gå flera veckor mellan umgängestillfällena? Och vilken normal förälder tvingar med sig sitt barn mot barnets vilja!? Och (förlåt nu, men) vilken normal förälder står och ser på när barnet åker iväg i det tillståndet!?
Jag tycker att ni ska vara lyhörda och lyssna på barnet!
Innerst inne tror jag ärligt talat inte att något barn mår bra av att ha två hem, två sängar, osv, osv, osv. Att tvingas byta hem ideligen. Fruktansvärt! - De flesta vuxna skulle nog inte heller vilja ha det så, så varför tvingar man sitt barn att ha det så!?
Nä, lyssna på barnet! Pappan får ställa upp och ha umgänget med ert barn i barnets hemmiljö. Inget snack om saken. Ser han inte det självklara i det, så är han nog inte mycket till pappa. Fast han verkar ju inte vara någon särskilt bra pappa om han låter det gå månader innan han träffar sitt barn. Vad kan vara viktigare?
Ni borde ta kontakt med Familjerätten.