När ni hittade kärleken igen..
Hej kära ni. För att göra en lång historia kort.. Jag och min pojkvän sedan 3 år gjorde slut för en vecka sedan. Vi hade ett stormigt förhållande och väldigt olika syn på saker och ting, vilket ledde till att vi sårade varann utan att riktigt förstå det själva. Jag tvivlar inte på att vi egentligen är rätt för varandra men i praktiken fungerar det inte. Jag mår (såklart) inte bra. Varje dag är en kamp och jag har en ångestklump i magen hela tiden. Saknar och saknar.
Jag har otroligt svårt att öppna mig för människor och jag släpper sällan in någon på riktigt. Men när jag träffade exet kändes det så naturligt, som om jag känt honom hela livet. Som ni kanske förstår var det jag som blev dumpad. Och nu känns det som att jag aldrig nånsin kommer kunna öppna mig och känna äkta kärlek för någon annan igen. Så därför vill jag väldigt gärna höra era berättelser om när ni upplevt samma känsla som mig, men sedan faktiskt hittat kärleken igen. Bara för att få lite hopp. Kram till er!
Det tog mig två år att läka, sen vid 35 fann jag min nya kärlek. Han är allt jag någonsin drömt om och mer därtill. Vi har nu varit ett par i ett år och börjar planera för barn och samboskap senare i år. Han är ganska mycket yngre, men jag är väldigt glad att jag gav honom chansen.