Vill bilda familj.
Känner att det måste finnas någon mer än jag som funderar kring detta.
Jag har varit själv i större delen av mitt liv, är nu 27, blir 28 i sommar, och bara haft kortare förhållanden. Jag vet att det kommer lösa sig, men omställningen från att leva själv med allt vad det innebär i form av att man faktiskt gör precis vad man vill, när man vill, till att ha någon att ta hänsyn till, och så småningom förhoppningsvis ättlingar att ta ännu mer hänsyn till, den tanken skrämmer mig, mycket.
Ni som gjort den här resan, hur har det funkat för er? Från att ha varit själva, till att verkligen inte vara det!
Som det ser ut idag lever ja ett stabilt liv som jag trivs med väldigt bra, och jag har familjer runt omkring mig, vars ungar jag gärna pysslar om när chans finnes. Men faktum kvarstår - jag har ingen annan än mig själv att ta hänsyn till i sista änden. Är otroligt omhändertagande och hänsynsfull på många sätt, och tycker det är roligt att ställa upp för andra.
Lite diskussion kring detta kanske?