• gavelli1

    Panik

    Hej alla.
    Jag är gravid med min och sambons första barn och vi har längtat väldigt mycket efter detta. Jag älskar barn och känner mig oerhört redo att bli mamma. Jag vill verkligen försöka njuta av min graviditet så mycket som möjligt men jag finner detta nästintill omöjligt då jag är gravt förlossningsrädd. Jag ska på hälsosamtal hos barnmorska nästa vecka och jag kommer ta upp mina rädsla redan då. Sen några år tillbaka lider jag av både panikångest samt panikattacker och jag är utöver det också en väldigt ängslig människa som har väldigt lätt till att bli rädd, nervös eller orolig. Jag vet att det finns stödsamtal att få samt Auroramottagningar men om det inte hjälper då? Jag vill inte gå en hel graviditet och vara vettskrämd och må dåligt då jag verkligen räds för en vaginal förlossning. Jag vill ju välja kejsarsnitt men det är ju inte alla som får det beviljat. Jag är så rädd för smärtan som kan kännas under en förlossning samt att få panikattack samtidigt. Jag är inte långt gången, typ 6 veckor och all denna rädsla håller mig redan nu uppe om nätterna och sätter skräck i mig. Jag är så rädd för att ingen ska lyssna eller ta min rädsla på allvar. Hade jag inte varit så förbannat livrädd så hade man ju självklart gått igenom en vaginal förlossning men för mig känns det otänkbart.

  • Svar på tråden Panik
  • Santin

    Det finns en jättebra bok som heter föda utan rädsla.

    Jag var livrädd inför min förlossning. Men jag läste den boken. Pratade med bm och la upp en plan tillsammans och efter det kändes det bättre och var inte lika rädd.

    Kunskap är makt. Sätt in dig i smärtlindring, andningsteknik, avslappning osv. Hör ett besök på förlossningen där du tänkt föda.

    Alla upplever det olika. För egen del tyckte jag förlossningen var lättare att jag trott. Det gjorde inte lika ont som jag föreställt mig.

    Prata mycket om din rädsla och kommer du inte över den försök få igenom kejsarsnitt.

    Lycka till!

  • trebarnsmamma123

    Jag lider också av panikattacker men gick trots det mer eller mindre oförberedd in i min första förlossning - inte smart.

    Mina råd är:
    1. Ta det lugnt, du har gott om tid.
    2. Läs på, gå en profylaxkurs.
    3. Läs inga skräckhistorier på internet.
    4. Gå på massage/till naprapat och se till att du inte har spänningar i ryggen.
    5. Ställ inte in dig på exv epidural. Jag ville ha, men fick inte.
    6. BYT barnmorska om ni inte går ihop. Om hon är osäker eller otrevlig kommer det inte att hjälpa!

    Jag blev skräckslagen på min förlossning för att jag började tänka på att det skulle göra vansinnigt ont, fast det inte gjorde det just då - fokusera på nuet istället. Det gjorde aldrig så ont som jag trodde, all den där oron till ingen nytta...

    En annan grej var att det snarare tog lång tid och var ansträngande, jag var inte förberedd på 30 timmars maraton - det var skitjobbigt. Där behöver man nån som stöttar när man känner att orken tryter.

    Man är väl inte panikskräckslagen för att springa ett maraton trots att man kan få kramp - och det är ungefär vad en sammandragning är. 

    Många är rädda för att "spricka", vilket ju låter hemskt, men det är skinn vi snackar om, och i de flesta fall går det att sy ihop - ja det är otrevligt, men inte på nivån "jag kommer dö".

    Lustgas och morfin är bra för att hantera det mentala, tyckte i alla fall jag. 

Svar på tråden Panik