Panik

Jag lider också av panikattacker men gick trots det mer eller mindre oförberedd in i min första förlossning - inte smart.

Mina råd är:
1. Ta det lugnt, du har gott om tid.
2. Läs på, gå en profylaxkurs.
3. Läs inga skräckhistorier på internet.
4. Gå på massage/till naprapat och se till att du inte har spänningar i ryggen.
5. Ställ inte in dig på exv epidural. Jag ville ha, men fick inte.
6. BYT barnmorska om ni inte går ihop. Om hon är osäker eller otrevlig kommer det inte att hjälpa!

Jag blev skräckslagen på min förlossning för att jag började tänka på att det skulle göra vansinnigt ont, fast det inte gjorde det just då - fokusera på nuet istället. Det gjorde aldrig så ont som jag trodde, all den där oron till ingen nytta...

En annan grej var att det snarare tog lång tid och var ansträngande, jag var inte förberedd på 30 timmars maraton - det var skitjobbigt. Där behöver man nån som stöttar när man känner att orken tryter.

Man är väl inte panikskräckslagen för att springa ett maraton trots att man kan få kramp - och det är ungefär vad en sammandragning är. 

Många är rädda för att "spricka", vilket ju låter hemskt, men det är skinn vi snackar om, och i de flesta fall går det att sy ihop - ja det är otrevligt, men inte på nivån "jag kommer dö".

Lustgas och morfin är bra för att hantera det mentala, tyckte i alla fall jag.