Snälla ge oss alla råd ni har!

Vår son är 1,5 år. Hans sömnproblem har varat under en lång period så detta har ingenting att göra med någon seperationsfas, kanske lite, men problemen sträcker sig långt tidigare.

Vår son har alltid haft problem att somna själv. När han var yngre vaggade vi honom till sömns vilket vi slutade med när han var ca 8-9 månader. Vilket var ungefär i samma veva som vi tog kontakt med special BVC angående hans sömn. Ofta tog det upp till en timma att natta honom, han vaknade flera gånger per natt och jag var till slut helt slut som människa. Vi fick då rådet av special BVC att börja med fem minuters metoden, något jag alltid varit emot, men min man tyckte det lät som en skänk från ovan. Jag gick med på att testa för att jag var desperat. Och det blev faktiskt bättre. Sen blev han sjuk så vi pausade hela allihopa, lät han sova i vår säng för de kunde han känna sig trygg och han sov även hela natten.

När vi sedan skulle börja med metoden igen upptäckte vi att han kunde klättra ur sin spjälsäng varpå special BVC rådde oss att köpa en juniorsäng. Han sover i den nu och det går bra. NÄR han väl somnar. Det tar upp till en timma på kvällen att söva honom. Han kommer liksom aldrig till ro. Vi har aldrig någonsin kunnat gå ut ur rummet när han fortfarande är vaken, han blir helt hysterisk då och skulle numera bara springa efter mig. När han väl somnat så sover han mellan 1-2 timmar och sedan vaknar han. Jag är gravid, snart i vecka 30, vilket innebär att jag är otroligt trött och har därför inte orkar "söva om honom igen" efter att han har vaknat och jag märker att han inte riktigt sover ordentligt då. Det slutar med att han kommer springande in till mig efter 5 min. Pappa får varken söva eller natta då han är väldigt mammig just nu så det är jag som får ta smällen. Jag har som sagt tidigare tagit in honom till mig när han har vaknat efter 1-2 timmar för då somnar han om direkt och sover HELA natten fram till ca 8 på morgonen. Och jag vet att många kommer säga att vi ska låta han sova hos oss osv men faktum är att jag sover otroligt dåligt när han sover hos oss. Jag är orolig att han ska ramla ur sängen, att han ska hamna under täcket, att jag eller min man ska lägga oss på honom etc. Det är INTE optimalt och jag börjar bli stor nu och kan inte ha någon liggandes på mig eller på min mage vilket brukar bli kontentan av det hela. När vårt bästa barn kommer så kommer det bli kaos om de båda ska ligga i vår säng. Det kommer aldrig funka.

Min största önskan är att han ska kunna komma till ro snabbare på kvällen. På dagen tar det ca 15 min tills han somnar och han är inte mogen för att ta bort dagssömnen för han behöver den fortfarande. Eftersom det går så snabbt på dagen så förstår jag inte vad som är problemet på kvällen! Det borde ju vara lättare. Det är mörkt o tråkigt osv. Och sen till mitt andra dilemma, jag önskade att han kunde somna om av sig själv när han vaknar till efter 1-2 timmar. Det har han liksom aldrig kunnat. MEN han har under flera månader som yngre somnat vid 19-20 precis som nu och sedan vaknat till vid ca 3 eller likande. Det skulle jag verkligen kunna hantera för då får jag i allafall några timmar med egen sömn.

Snälla hjälp oss, ge oss era bästa tips!

Om ni har ytterligare frågor så är det bara att fråga!

Med vänlig hälsning

Frustrerad och trött mamma

Emelitos

Äldre 3 Apr 15:47

#4

Men förlåt men jag fattar inte hur ingen av er kan rekommendera något annat än att vi ska sova ihop eller sära på mig och min man? Madrasser hit och dit, vi vill att vår son ska känna trygghet i att sova själv i sin säng i sitt rum, det finns massor av barn som gör det.

Han känner knappast av att han ska få ett syskon med tanke på att han bara 1,5 år. Är det ingen av er som har tips på hur man gör för att få ett barn att sova själv UTAN att behöva köpa nya sängar eller trolla fram madrasser eller be pappa sova på soffan, vilket han absolut inte kommer göra. Han behöver den sömn han kan få med tanke på att han jobbar hela dagarna.

Emelitos

Äldre 5 Apr 21:19

#13

Jag förstår verkligen era åsikter och SJÄLVKLART vill jag ingenting hellre än att mitt barn ska vara tryggt. Jag var totalt emot 5 minuters metoden och de där förbannade special BVC kom och körde över mig totalt och min man svalde varenda ord de sa. Så tyvärr fick han utstå detta men jag lovar att vi kunde se progress med honom och givetvis skulle jag ha avslutat detta om jag märkte någon skillnad i hans beteende i största allmänhet. Som tur är så kommer vi aldrig kunna använda oss utav denna metod igen så den slipper vi.

Vår son är som sagt 1,5, förstår väldigt mycket och är otroligt smart men jag tror inte att han förstår att ett syskon är på väg. Vi pratar aldrig om det med honom utan han märker nog att någonting är annorlunda eftersom att jag inte orkar lika mycket och så men annars pratar vi inte om det.

Vi har beslutat oss för att lämna tillbaka juniorsängen. Den var bara 70 bred och istället köpa en 90 säng. Så vi kan sova med honom där sedan eller så att pappa och nya bebisen får sova där för än så länge är vår son väldigt mammig och blir nästan hysterisk om pappa försöker natta istället för mig. Tycker det är synd då jag känner mig väldigt låst om jag tex måste vara borta en kväll. Jag kan ju inte vara det eftersom att pappa inte får natta. Hoppas det vänder.

Och sedan, givetvis vill vi vår sons bästa och självklart kan vi dela på oss när vi sover, jag och mannen men vi vill bara inte att vår som ska vänja sig vid denna samsovning för då kommer han kanske aldrig sova själv. Jag gjorde det knappt. Tills jag blev vuxen. Eller i allafall i tonåren. Vi vill att han ska växa upp till en trygg pojke och tro mig, den tiden han har funnits hittills på jorden så har hans liv varit FYLLT med kärlek och trygghet. Ingenting annat.

Sen tror jag att detta eviga tyckande och tänkande från alla människor spelar en roll. Alla har såna förbannade åsikter om hur allt ska vara så man vet varken ut eller in. Min svärmor skulle skrika rakt ut om hon visste att vår son sov hos oss. O då påverkar hon min man o sen tjatar han på mig om att vi måste lära vår son hit och dit. Önskade bara att alla kunde hålla sina munnar stängda om vi inte ber om deras åsikt.

Som sagt, tack för alla tips hittills. Fortsätt gärna. Han kommer sova med oss. Missförstå mig inte, jag älskar verkligen att sova med vår son. Det är det mysigaste och underbaraste som finns. Och jag kommer se till att han får sova me oss så länge han behöver.

Nu måste vi bara vänta ut mammigheten som gör det omöjlig för min man att söva honom. Tips? Eller råd om ungefär när det brukar vända?

Snälla ge oss alla råd ni har!

INNEHÅLL