Snälla ge oss alla råd ni har!

Men förlåt men jag fattar inte hur ingen av er kan rekommendera något annat än att vi ska sova ihop eller sära på mig och min man? Madrasser hit och dit, vi vill att vår son ska känna trygghet i att sova själv i sin säng i sitt rum, det finns massor av barn som gör det.

Han känner knappast av att han ska få ett syskon med tanke på att han bara 1,5 år. Är det ingen av er som har tips på hur man gör för att få ett barn att sova själv UTAN att behöva köpa nya sängar eller trolla fram madrasser eller be pappa sova på soffan, vilket han absolut inte kommer göra. Han behöver den sömn han kan få med tanke på att han jobbar hela dagarna.

Jag förstår verkligen era åsikter och SJÄLVKLART vill jag ingenting hellre än att mitt barn ska vara tryggt. Jag var totalt emot 5 minuters metoden och de där förbannade special BVC kom och körde över mig totalt och min man svalde varenda ord de sa. Så tyvärr fick han utstå detta men jag lovar att vi kunde se progress med honom och givetvis skulle jag ha avslutat detta om jag märkte någon skillnad i hans beteende i största allmänhet. Som tur är så kommer vi aldrig kunna använda oss utav denna metod igen så den slipper vi.

Vår son är som sagt 1,5, förstår väldigt mycket och är otroligt smart men jag tror inte att han förstår att ett syskon är på väg. Vi pratar aldrig om det med honom utan han märker nog att någonting är annorlunda eftersom att jag inte orkar lika mycket och så men annars pratar vi inte om det.

Vi har beslutat oss för att lämna tillbaka juniorsängen. Den var bara 70 bred och istället köpa en 90 säng. Så vi kan sova med honom där sedan eller så att pappa och nya bebisen får sova där för än så länge är vår son väldigt mammig och blir nästan hysterisk om pappa försöker natta istället för mig. Tycker det är synd då jag känner mig väldigt låst om jag tex måste vara borta en kväll. Jag kan ju inte vara det eftersom att pappa inte får natta. Hoppas det vänder.

Och sedan, givetvis vill vi vår sons bästa och självklart kan vi dela på oss när vi sover, jag och mannen men vi vill bara inte att vår som ska vänja sig vid denna samsovning för då kommer han kanske aldrig sova själv. Jag gjorde det knappt. Tills jag blev vuxen. Eller i allafall i tonåren. Vi vill att han ska växa upp till en trygg pojke och tro mig, den tiden han har funnits hittills på jorden så har hans liv varit FYLLT med kärlek och trygghet. Ingenting annat.

Sen tror jag att detta eviga tyckande och tänkande från alla människor spelar en roll. Alla har såna förbannade åsikter om hur allt ska vara så man vet varken ut eller in. Min svärmor skulle skrika rakt ut om hon visste att vår son sov hos oss. O då påverkar hon min man o sen tjatar han på mig om att vi måste lära vår son hit och dit. Önskade bara att alla kunde hålla sina munnar stängda om vi inte ber om deras åsikt.

Som sagt, tack för alla tips hittills. Fortsätt gärna. Han kommer sova med oss. Missförstå mig inte, jag älskar verkligen att sova med vår son. Det är det mysigaste och underbaraste som finns. Och jag kommer se till att han får sova me oss så länge han behöver.

Nu måste vi bara vänta ut mammigheten som gör det omöjlig för min man att söva honom. Tips? Eller råd om ungefär när det brukar vända?