Någon som varit surrogatmamma...

Inte jag, men en jag känner.

Det är ju inte lagligt i Sverige som så, så de gjorde så att de använde mannens sperma, men surrogatmammans (kusin till mamman) ägg.

När barnet föddes fick de skriva papper på att boendet skulle vara hos pappan med fru, och de fick kämpa att få till adoptionen. Det underlättade troligen att kusinen flyttade till England (en dröm hon haft länge men hon sköt på det för att kunna vara surrogatmamma).

Det krångligaste var på sjukhuset, kusinen ville inte ha så mycket med barnet att göra för att inte få känslor för det så pappan var på sjukhuset och hans fru kom dit så ofta hon fick och det var en fruktansvärt jobbig tid för dem.

Idag (barnet är idag nästan 3 år) kanske det går smidigare, jag hoppas du får svar av någon som vet mer. De hade en massa hysch hysch kring det hela och många många trodde, kanske tror än idag, att pappan varit otrogen. Men de visste inte annars hur de skulle göra.

Om ingen i paret som du vill hjälpa är biologisk förälder är det inte säkert att de "får" barnet om du säger att du inte vill ta hand om det.

Har diskuterat detta (på ett hypotetiskt plan) med min kompis som jobbar på soc och om jag fattade det rätt är det såhär;

Är du biomamma och biopappan är en anonym donator så kommer socialtjänsten att utreda var det är bäst för barnet att växa upp och barnet placeras då i fosterhem under utredningen (såvida paret du vill hjälpa inte redan är godkända fosterhemsföräldrar och kan få ta hand om barnet direkt).

En släkting till mig använde surrogatmamma och det gick INTE bra.

Nu tror jag du har tänkt igenom detta väldigt noga, men jag vill ändå berätta om ett fall som blev helfel.

Min släkting kunde inte bli gravid pga problem med äggstockarna. Hennes bästa vän sedan barnsben frågade om de ville att hon skulle bli surrogatmamma åt dem. Hennes ägg och min släktings mans spermier.

De har växt upp ihop och var mer som syskon, de lärde känna varandra som bebisar så att säga då deras mammor känner varandra och sen har de följts åt genom livet.

Efter mycket övervägande och många diskussioner så bestämde de sig för att genomföra detta. När bebisen föddes så klarade tyvärr inte surrogatmamman av att lämna ifrån sig barnet, en flicka, utan en bitter strid började. Surrogatmamman vägrade skriva på för gemensam vårdnad och gjorde allt för att hålla pappan från barnet. Detta ledde givetvis till att min släkting och surrogatmamman blev bittra ovänner minst sagt.

Detta hände för mer än 10 år sen och än idag är det bittert, men de har iaf varannan v med flickan och har haft länge. Men det blev ju inte DERAS barn...

Nu har det dykt upp ytterligare problem, flickan har läst en 'dagbok' som hon hittade på vinden (den tilltänkta mammans dagbok, hon hade alldeles glömt bort att den låg där uppe bland all bråte) och flickan mår nu mycket dåligt. Hon är arg på sin mamma som svek sin bästa vän så gruvligt, samtidigt är det hennes älskade mamma...

Jag vill bara att alla som tänker sig detta är fullt medvetna om att det KAN gå galet så att man har det med i beräkningen.

"Barn till varje pris". Fler borde se den. Att människan var egoistiskt visste jag, men detta tar nog priset.

Vet flera som varit surrogat i Sverige.

Dom har gjort heminseminationer. Vill man använda egna ägg får man vända sig någonstans utomlands.

Då bebis föds så gör man flyttanmälan till faders adress. Fader söker ensam vårdnad. Efter han fått det kan hans fru( paret måste vara gifta vid adopt) söka närstående adoption.

Har ej varit något problem med fam.rätt där att dom reagerat negativt. Då man kan göra surrogat. Det som inte är lagligt är att sjukhus ej får hjälpa med Ivf.

Barnet måste vara genetisk till fader. Annars kan det bli krångel.

På sjukhuset tycker ja n ska tala om situationen.

Viktigt att ni diskutera ALLT innan och skriver ner på papper vad ni kommit överens om. Nu hjälper inte det rättsligt om det blir nått men ni kan alltid gå tillbaka och se vad ni kommit överens om.

Om ni har ersättning inblandad får det ej synas någonstans. Ta ut kontanter i sådana fall. Då pengar får ej blandas in.

Nu ska surrogatmor ej betala nått utan det får tilltänkta föräldrar stå för.

Sen att surrogat har gjort klart med sina egna barn, att hon ej vill ha fler.

Och att ni är ÄRLIGA mot barnet! Barn har alltid rätt at veta vart man kommer ifrån.

Lycka till! Det du ev gör är en otroligt fin gåva!

Vi själva har surrogatmor. Det bästa som vi gjort. Otroligt fin resa är det.

Kram

Nu är det ju knappast du som blir offret i sörjan.

Det är det ofödda barnet det är synd om.

Barn är ingen rättighet!

Att medvetet undanhålla ett barn sitt ursprung är fel fel fel. Fel!

Det går. Men sjukvård får inte assistera till graviditet för surro i Sverige och det är förbjudet att ge ekonomisk ersättning för adoption. Du måste vara helt säker på att du aldrig vill ha fler barn. Eftersom man inte tar dna på pappa om det inte finns fler tänkbara kandidater så kan ni använda er av spermiedonator. Var ärliga mot barnet! Fint av dig. :)

Jag orkar inte läsa igenom alla kommentarer utan går direkt på TS.

Du är inte "surrogat"mamma - du är barnets riktiga mamma. Barnets far är också dess riktiga pappa. OM ni använder ytterligare en person, en "donator" har ni bäddat för problem.

Jag förutsätter att det går till så här:

Du och mannen X  skaffar ett barn tillsammans; dvs du blir inseminerad med X:s spermier. X bor redan tillsammans med Y- är alternativt gift med henne. När barnet Z är fött går du och X till en socialsekreterare där han får intyga "på heder och samvete" att han haft samlag med dig under konceptionstiden (trots att han inte haft det). Detta trots att X redan lever med Y. Sen skall du först överlåta vårdnanden av lille Z på X och Y och skall därefter adoptera Z.

Det är mycket ovanligt i Sverige att människor adopterar bort sina egna biologiska barn till den andre förälderns nya partner... Jag kan garantera att familjerätten kommer att höja på ögonbrynen. Om ni dessutom blandat in en spermadonator i cirkusen undrar jag vad som händer.

Några reflektioner: det är ditt barn (du är ingen "surrogat"mamma). Vad händer om

1) du efter förlossningen ändrar dig

2) om X ändrar sig och inte vill ha barnet

3) om Y hoppar av och inte vill bli "mamma"

4) om barnet är skadat eller sjukt.

Tack och lov inte, på 1800-talet brydde man sig inte så mycket om barns rätt till sitt ursprung. Nu är vi i alla fall ganska många som värnar om det och även lagen här i Sverige.

Att medvetet ange fel information på faderskapserkännandet, som planeras här i tråden, för att kringå det juridiska regelverket kring adoptioner är att förneka barnet vikten av sitt ursprung.

Nu handlar det helt plötsligt om donerade ägg. TS inledde med att bli "surrogat"mamma vilket endast kan tolkas som att TS vill föda ett barn och sedan lämna bort.

Helt förvirrat alltså.

Allt som sker är automatiskt okej? Resonerar du så alltid?

Nej jag vidhåller att det är fel att förneka ett barn sitt ursprung. Oavsett om det sker genom anonym donation (som mycket riktigt är lagligt i Danmark bl a) eller att undanhålla att h*n är adopterad eller att medvetet ange felaktig fader o s v. Fel, bara fel. Tack och lov inser lagstiftarna i Sverige det. För närvarande i alla fall.

Att ni sitter här och ger varandra tips om hur man ska ange fel pappa på faderskapsbekräftelsen utan att myndigheterna ska misstänka nåt är osmakligt värre.