Jag är en person med starkt nationalistiska åsikter. Ställ era frågor!

Svenskhet handlar om genetik och en gemensam nationell identitet för är något som är eftersträvansvärt. Jag kan inte riktigt se hur dessa två konstateranden står i konflikt med varandra.

Visa då den forskningen tack. Att invandrare är överrepresenterade inom brottsstatistiken, att ökningen av brottsligheten inom många områden har ett tidsmässigt samband med invandringen och att det finns 55 invandrardominerade no-go-zoner i Sverige idag gör ju kombinerat att man som intellektuellt ärlig inte kan dra någon annan slutsats. Eller vad tror du att brottslighetsökningen från 1960-talet beror på?

Utanförskapsområdena är i samtliga fall invandrardominerade. 1990 fanns det 5 områden som klassades som utanförskapsområden i Sverige. Idag är de över 200. Det finns naturligtvis inget som tyder på att de kommer sluta växa, tvärtom.

Eftersom en person kan ta till sig en viss nationell identitet ända upp i vuxen ålder, medan genetiken inte går att förändra är de två oförenliga. En person som vuxit upp i Colombia kan flytta till Sverige i vuxen ålder och efter viss tid identifiera sig som svensk, med colombianska rötter, men trots allt svensk. Genetiskt är personen fortfarande colombiansk men känner sig svensk. Men med ditt resonemang är de inte svenska och bör flytta till det du påstår är deras hemland. 

Att begära fram forskning är enkelt (men du gav själva inga som helst källor till dina påståenden...) men eftersom jag misstänker att du och jag har helt olika uppfattningar om vad mångkultur är tror jag inte det skulle göra någon nytta att ge dig en rad länkar. Jag föreslår i stället att du börjar med ett besök hos migrationpolicy.org och fortsätter vidare i deras artikelarkiv.

Att vi har problem med utanförskap har inget med mångkultur att göra, vi har en totalt misslyckad integrationspolitik. Det säger liksom sig självt att om man slänger ihop människor med djup traumatiska upplevelser i sönderfallande förorter och tror att de bara "så där" ska lära sig ett nytt språk, bygga upp ett nätverk, anpassa sig till svensk kultur och bara glida in på arbetsmarknaden utan några problem, så är man djupt naiv. Och tyvärr är det just det våra politiker under årtionden har varit. Men även här tror jag vi har olika åsikter. Jag tror nämligen inte att vissa grupper råkar vara mer benägna till brottslighet bara för att de är "invandrare". Orsak och verkan är mycket mer komplicerat än var du råkar vara född. 

För övrigt är det knappast förvånande att vissa personer känner sig hotade och skrämda av invandring. Det är ett fenomen vi ser upprepade gånger genom historien. Oavsett vart invandrarna kommer ifrån så ses stora grupper nyanlända med skepticism och rädsla. Man kan ta Stockholm som exempel, för ca 150 år sedan kom horder av "lantisar" från hela landet till Stockholm i jakten på jobb. De bemöttes med ilska, våld och fördomar. Och de kom bara från Dalarna, Småland, Värmland och andra "exotiska" platser. Bostadsbristen var total, folk bodde i vedbodar och svinstior, folk svalt ihjäl, jobben var få och säsongsbetonade, misären ofattbar. Idag hävdar ättlingarna till de "invandrarna" stolt att de är ur-stockholmare med minst tre generationer innanför tullarna. 
Min poäng är att historien upprepar sig och det vi idag ser som ett hot allt som oftast visar sig vara en tillgång. 

Det var mest bara trams i det inlägget, men jag väljer ändå att bemöta det fetstilta:

Det där är klassisk desinformation och dravel som ofta återkommer som argument hos mångkulturivrarna. Svenskarnas förfäder kom till Sverige långt innan samerna.

Däremot ser jag naturligtvis samerna som en självklar nationell minoritet som vi kan samexistera med.