• livslevande

    Någon mer som mår såhär? v 30

    Jaa jag undrar om det är någon mer än jag som mår såhär. Hade en mardrömslik första trimester för att sedan må bättre och bättre tills riktigt bra under några veckor men nu verkar det vända igen.

    Kan inte sitta upprätt för då får jag yrsel, dricker massor med vatten och äter extra järn så inget ska vara fel där. Bm säger det antagligen beror på att allt i magen skuffas undan nu när bebis växer. Dessutom sparkar bebis så mycket att jag blir illamående, visst ett gott tecken att det rör sig därinne men samtidigt lite besvärligt... kan inte gå i trappor utan att ta pauser pga andfåddhet, att vända sig i sängen är en kamp mot gravitationen, trög mage med magknip om kvällarna, hemska ligamentsmärtor då och då...

    Jag är inte orolig för att nåt är fel men jag mår så pyton! Blir det bara värre nu? 10 långa veckor kvar...nån mer? :(

    (Ja jag vet att jag är lyckligt lottad som bär på en frisk liten skatt och att det finns de som har det betydligt värre, ville bara skriva av mig)

  • Svar på tråden Någon mer som mår såhär? v 30
  • Kelsson1

    Går in i vecka 32 snart och blev precis heltidssjukskriven för graviditetsillamående. Var det i början av graviditeten också i två månader men har klarat av att jobba 50% hela våren men det har vänt till det sämre igen . Så graviditeten har inte varit en dans på rosor även om jag är glad över det lilla pyret som växer där inne.

  • Hilda07

    Här är en till som mått och mår pyton, v 30. Hade en hemsk start också med lågt järnvärde direkt..låg på 93. Sen startade illamåendet och har hållt i sig. Har kämpat med järn i alla dess former och mår bara mer illa av det. Varit uppblåst och förstoppad sen början och är än. Halsbränna från helvetet och som ts skrev en helt galen vild bebis senaste tiden som håller mig vaken hela nätterna. Sparkar mot revbenen...Ja listan kan göras lång ;) Vill ju inte vara gnällig men vissa stunder vill man bara gråta. Är halvtidssjukskriven pg a tidiga sammandragningar som jag dragits med hela graviditeten också, plus en massa konstiga blödningar och oro på det.

    Jag längtar så tills det är över men förstår inte hur man ska stå ut 10 veckor till och man lär väl knappast må bättre? Sömnen är ju helt kass och orken helt slut. Järnvärdet fortfarande i botten.

    Så vad skönt att få klaga av sig lite ;) Nu lite nya tag och en belöning väntar ju där framme som tur är!

  • livslevande

    Skönt att jag inte är den enda! Nej visst vill man inte klaga men kan vara skönt att få en förstående nickning till svar ibland istället för standardsvaret "det där är heeeelt normalt", bara att prata om det gör ju att det känns lite bättre.

    Också varit förstoppad sedan dag 1 och jag har verkligen testat ALLT men nu accepterat att det är hormonerna och att inget riktigt hjälper. Ser fram emot när detta är över och varje toalettbesök inte är förknippat med ångest och känns som en smärre förlossning.

    Just nu har jag problem med att sitta? Det går helt enkelt inte, jag blir illamående, yr och till slut känns det som om jag ska svimma. Måste ligga ner hela tiden, inte mycket blir gjort här hemma...

    Hoppas ni båda mår bättre snart!

Svar på tråden Någon mer som mår såhär? v 30